Alla människor har ju en mening på denna jord så tänker jag i alla fall. Du kan känna dig som ett misstag eller tillkommen av ett oops pökpåsen sprack eller morsan 17 bast förväxlade Hermesetas med p-pillren. Du kan ha sjukdomar och defekter, sakna en arm eller sakna förstånd. Du kan ha världens svåraste för att prata, ser inget eller förstår inte alls andra människor.
Men ingen människa är ett misstag, alla har vi en uppgift här på jorden. Dom som har extra svårigheter i livet som rullstolar eller både blind och döv dom ansågs vid tillkomsten att vara en starkare sort som behöver lite mer utmaning för att manövrera sitt liv efter ordningen som var tänkt för dom. Det är dom som behöver lite mer att bita i som får sig någon form av hinder i livet. Dom har något speciellt att uträtta och något speciellt att förmedla till världen. Att du sitter i rullstol eller äter psykofarmaka betyder bara att du är en speciell sort, Gud hade en speciell plan med ditt liv. Nu tänker du kanske jo tjena, skitkul att sitta i rullstol, eller himla lattjo med kramasigsjälvtröja på en låst avdelning. Men det var för att Gud tänkte att just Du är som klippt och skuren för att bära upp detta, det kommer inte bli lätt men det är just den uppgiften som var till just dig för du är den ende som fixar det livet innehållandes det, det var menat åt dig. Du opponerar dig och tänker men just detta höll ju faktiskt på att ha ihjäl mig, vill du att jag ska dö Gud? Nej tanken är att du ska överleva, att du ska kämpa och statuera ett exempel. Livet är inte enkelt för någon det var aldrig tanken för då skulle vi ju dö av tristess istället. Om du åker räkmacka i 75 år visst fasiken blir du otroligt less på räkor då. Det skulle räcka med fem år på räkmackan och sen vill du bara spy så fort du får syn på en enda räka.
Men det plågar mig ju säger du. Ja det plågar dig, det är för att du ska veta skillnad på ljus och mörker, dag och natt. Det är för att du ska kunna resa dig stark efteråt och ha klarat av det.

Ja jag är tokig, eller tokig är ett ord, mentalt instabil är ett annat ord, adhd och bipolär sjukdom är namnen för att nämna några. Jag har inte seglat genom livet det ska gudarna veta, mitt liv har inte varit enkelt. Gud trodde väl att här har vi en människa som behöver utmaningar, stark nog för det.
Och jag har många gånger velat fråga VARFÖR, varför i hela friden jag och varför detta. För att mitt liv var tänkt så. Jag är som en lång ranglig ungbjörk, livets smällar klappar ner mig och tjong så reser sig björken upp igen, om och om igen. Jag har varit nära att mista livet ett antal gånger men som en seg björk så bara reser jag mig upp igen. Jag skulle helt enkelt inte dö då, min resa var inte färdig, jag hade mer att uträtta. Och jag tror det är en del av mitt livs uppgift, dels att berätta, informera, föra vidare ett budskap men också att lära andra att det går att vara en seg björk som reser sig igen. Man ska inte acceptera livets smällar men om dom kommer så res dig upp igen. För varje uppresning så blir man starkare.
Jag är som IcaJerry, han är en färgglad individ, här för att göra världen lite mer färggrann. Och det är syftet för oss som inte är lika som en vanlig svensk utan farthinder på sin livsväg, utan svårigheter för dom har mindre färger. Har man ett hinder i livet så berikas man med färg och det är väll lite av vår uppgift att sätta kulör på värden.
Min föreläsning den 12:e december heter Drömmen att bli en vanlig Svensson. Men jag vill och kommer aldrig bli en vanlig ordinär svenne för färgerna sitter inuti och lyser igenom, dom går inte att få bort - men formatet gillar jag V V V, vovve, villa, volvo... Jag gillar tanken på normalitet och stabilitet, ett inrutat Svenneliv med rutiner och jobb och dylikt. Men jag kan aldrig fullt ut bli en sån för i mig, i min historia i mina diagnoser sitter färgerna. Jag kan gifta mig, skaffa barn och volvo, men jag kommer vara den enda på gatan med ett randigt hus. Jag är stolt över mig och det jag är för det var så här tanken med mig var.