Upp hyfsat tidigt för att ge mig iväg och ta Litiumkoncentrationen på kemlab. Andra dagen på raken då jag är hos mina goa damer på kemlab. Jag har två favoriter som jag kört in mig på och som kan mina kärl så det är alltid någon av dom som sticker mig. Lena och Ulrika är toppenbrudar och känner varenda ven från axeln till yttersta fingertoppen, och framförallt så vet dom precis hur dom ska hantera en stickrädd fjompa som jag.
Resultatet av gårdagens prov har ännu inte kommit, bara struma-provet och det var helt i sin ordning. Dagens litiumprov var kanske inte lika tillfredsställande. I juli låg jag på 0,6 och nu hade det gått ner till 0.4 Det är fortfarande okej men min normalnivå ligger på 0,5 - O,56. Funderar på om det är därför jag är ljudkänslig och med ett smärre svängande i humöret.
Men det är ju bara att se på denna dag. Upp, på skabbigt humör, allt var träligt. Sen några timmar senare så tjofaderittan va glad jag är. För att sedan dippa neråt igen och nu är livet helskabb och maten funkar inte och bluttan blä.
Man skulle ha en personlig uppiggare, nån som kommer med glada tillrop och rycker upp en ur träsket, kanske har lite käk med sig som i vissa fall får tvångsmata en med.. Det vore himla fint, vart anställer man såna??

För att prata om något roligare så kan vi prata om släkten :)
Igår kväll tillverkade jag sniglar i zernitlera åt Vilda, storebrors minsta. Härdade dom i ugnen innan jag gick och la mig och lackade dom nu på morgonen. Dom blev jättefina, hoppas Vilda tycker det med, jag skickade en bild till Morgans telefon så skulle hon få se dom men har dock inte fått nån respons ännu.
Morgans stora tjej Nikita har jag hittat en fin tröja till, hoppas hon tycker det med :) Saknar henne såå mycket, måste ta cykeln och åka upp dit och hälsa på nån dag.
Min störstebrors äldsta tös gör faster megastolt så det osar. Har fått sig ett jobb och ska flytta hemifrån, jag är så stolt. Det var ju aldeles nyss hon och hennes lillasyster var små små lintottar men huvudet fullt av bus och annat och som man bara älskade massor och kunde tomhänta efter. Då såg man dom oftare för då var besöken mer frekventa. Det är så himla synd att några mil emellan och en otrevlig plånbok ska hindra en från att träffa sin familj. För jag kan verkligen sakna att inte ha varit med under senare delen av deras uppväxt eftersom jag var med en hel del när dom var små...
Men jag önskar Sofie all lycka till med det nya livet och faster är jättestort <3

Ja släkten ja, undrar hur mamma har det. Det är ju ett tag sen vi bröt nu och jag är ju bekant med hur hon funkar så jag har farhågor om hur hon får ihop en massa dynga om mig och resten av släkten i sitt huvud, sånt som inte stämmer överens med verkligheten men gör det till sin verklighet och sen mår dåligt över det. För jag tror knappast hon bara kan slå det ur hågen utan det ältas nog rätt bra därborta. Jag är orolig för henne och jag saknar henne men vill för den sakens skull inte föra in henne i mitt liv igen absolut inte. Men visst saknar jag henne, till och med så det gör ont ibland, nojar på hur hon har det och vad hon gör detta brytet och allt runt ekring till. Ja jag får släppa det för annars äter det upp mig.

Imorgon avfärd mot Skillingaryd och Berghem. Det ska bli lajv i dagarna tre och allt det börjar på fredagen, men vi åker på torsdagen så vi slipper stressa. Det är jag Emma och Emmas två barn och en himla massa annat folk, en del känner jag igen från förra gången men en del eller rättare sagt många är nog nya bekantskaper. Det ska på det stora hela bli skitkul och spännande men å andra sidan är jag panikstressad för jag har inte info nog för hur jag ska packa och en hel del lösa trådar är det och det är en oerhörd stress. Sen är jag orolig för att jag inte ska hålla, kroppsligt och psykiskt. Jag har svårt för höga ljud, har min kameltörst och extremkissande, och så verkar min intrig lite stor och svår. Men det är inge prestigelajv så man behöver inte prestera till 110 % hoppas jag i alla fall.
Men jag hoppas det rer sig OCH att somligas bebis inte får för sig att vilja bli född på ett lajv mitt ute i skogen. Men jag litar på Emma, hon har nog koll...

Nu ska jag ta fram min bräda med pinnar och snören på och göra klart mitt armband innan sällskapet som skulle komma hit och få sig några blomskott kommer.