I folks hem återfinns det nästan alltid växter av olika sort färger och form och det vanliga med dessa är att dom behöver framförallt vätska för att blomma med någotsånär jämna och ojämna mellanrum. Det finns nästan lika många växtsorter som det finns människor. Alla växter behöver skötsel och omvårdnad för att inte sloka, tappa blad och bli hängandes i ett moloket tillstånd. Man anpassar ofta sitt val av växter efter förmågan att kunna sköta om dom, ju grönare fingrar man har desto mer avancerade växter återfinns i fönster och bänk.

Men så finns det de som har en alldeles för avancerad växt mot vad de klarar av att sköta om....

Jag är plantan samtidigt som jag är den som sköter om den i det här fallet. Plantan vill sträcka sig mot solen för att få dess energi, plantan vill stå ute på balkongen för att vätan uppifrån ska ge den näring så den kan växa vidare.
Men problemet är att plantans innehavare inte vet hur ofta plantan behöver näring och inte, i vissa stunder dränker denne plantan och det som ska rädda kan istället döda. Ägaren vet inte att plantan behöver solljus så plantan står i en garderob. Väl där i garderoben så börjar plantan att sloka i sin ensamhet, ett och ett faller bladen av tills det bara är en vek slokande stängel kvar som innan var så reslig så den nådde högt över krukans kant. Men se nu, den långa stängeln som förr sträcktes högt upp den möter nu jorden på samma ställe som dom nu små och förtvinade rötterna är.

Vad jag vill säga med detta är att leva med psykisk ohälsa är som att ha fått sig ofrivilligt pådyvlad en växt som är långt bortom vårt kunskapsområde och ibland får det oss att förtvina av antingen överansträngning eller överdriven skötsel, eller kanske till och med ingen skötsel alls.
Vi alla måste foga in oss i ledet till plantskolan där vi får veta hur att sköta just den växten som vi antingen alltid levt med men inte klarat av eller som nyligen fått tilldelad.
För inte vattnar du din orkidé med Fanta?? Inte vattnar du väll din kaktus två gånger dagligen? Nej precis! Och bara för att kaktusen sticks så betyder det väll inte att precis alla växter gör det!! För tänk, det finns ju till och med kaktusar som inte sticks alls utan som faktiskt är lite mjuka....

Så vad jag bittert fått erfara är att jag behöver mat, sömn och medicin på fasta tider, jag bör ej stressa för mycket och vissa saker som funkar för någon funkar inte för mig. Jag är ingen garderobsblomma men ej heller en stor prunkande palm i jättekruka. Jag har förlikat mig med att vara en alldeles vanlig blomma som faktiskt blommar fint rätt ofta bara jag pysslar om mig enligt rutin, ser om min jord så den är näringsrik så jag orkar bära upp denna planta som är jag och sköter jag det så vet jag att jag kan blomma många fler gånger och även växa till mig och kanske till och med byta upp mig till en större kruka.

En massa symbolik från växternas värld som är en värld som jag faktiskt inte är särskilt bevandrad i men som jag lär mig mer och mer om likväl som jag lär mig om min sjukdom och vad som fungerar för den och med den. Nu är inte mina psykiska diagnoser på nåt sätt nya men det är fortfarande så att ibland måste jag lära om och på nytt för att jag märkte att just den saken som jag gjorde fick min planta att vika sig och tappa sina blad. Ibland krävs en extra skvätt vatten (medicin) eller kanske byte av kruka för att det ska slokas mindre....

Och för att återgå till psykisk ohälsa och mina liknelser så var det just det som det var med kaktusen. En del människor lever i den föreställningen att psykisk ohälsa smittar men det kan inte vara mer fel. Det är ju lite som med kaktusen, man tror att det gör ont att lägga händerna på en kaktus, man tror sig veta till och med att precis alla kaktusar sticks och gör ont när det i själva verket finns de som är alldeles lena och mjuka att ta på. Och det behövs faktiskt inte bara en kaktus för att riva sig på törnen...
En stor del av föreställningen om att psykiskt sjuka är farliga hjälper media till att sprida för så fort ett dåd begåtts och det har skett i någon form av affekt så heter det med stooora bokstäver "PSYKSJUK" gjorde si eller så. Det vrålas ut att alla växter som inte är en helt vanlig pelargon eller begonia är otäcka sticksiga kaktusar och Gud nåde den som vågar närma sig en kaktus den kommer bli en levande nåldyna.... Huuvaaligen!!!

Nej, så är det inte, alla vi avarter som inte har ett finstämt känsloregister utan onormala böjelser eller åt något håll med mer eller mindre upp och ner pekandes humörkurva vi är banne mig inga otäcka kaktusar med sylvassa taggar!! Om man istället börjar syna bladen omkring oss så kan det dölja sig en eller flera små taggar under bladen på den mest välansade blomman i rader av likasinnade i fönster där solen minsann också lyser med sin frånvaro i tid och otid.

Jag slår mig fri, jag är varken kaktus eller pelargon, jag är ingen hejare på blommor men de jag har lever vilket är synnerligen otippat - själv är jag en sån där halvstor grön en som växer sig rejäl och kraftig och mycket väl kan blomma bara vattning och omhändertagande sköts enligt konstens alla regler.

Så till er alla som tror annat - gå ut och våga känn på kaktusar :) Det är rosen som förklädd i sin skönhet som har dom vassaste taggarna. ;)

 

Ludibelle

2 april 2015 10:37

Så bra beskrivning....känner igen mig så väl. <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...