Älskade Liten dina små fossingar har stansat in spår i min själ som aldrig kommer att försvinna. Mitt hjärta slår ihop med ditt och ju närmare du är desto mer känner jag att jag lever. Jag speglar mig i dina ögon som är djupa som skogstjärnar och jag vill bara drunkna i dom. När dina vackra bruna ögon blundar så vilar min hand på ditt huvud, av kärlek, för att få vara nära och som skydd. Jag har lärt mig vad kärlek är bara på det dygn som du varit här, det behövdes inte mer än så. När spjuvern i dig tänder diamanter i dina ögon och du har bus i hela kroppen då porlar det glädje som ur en fjällbäck om våren. Att få ha dig intill mig och känna värmen från din lilla kropp och ditt hjärtas puls mot min hand får mig att ifrågasätta om jag aldrig någonsin varit olycklig nån gång. För med dig nära så är sorg, besvikelse, ledsamhet, ilska endast ord som jag inte vet vad de är eller betyder. Du är glädje, du är kärlek, du är lycka, du är den enda hunden som fiskat upp mig från botten, ända längst ner från djupaste botten för att få känna vad livet egentligen är och handlar om.
Det är villkorslös kärlek som studsar fram och tillbaka likt en boll i en tennismatch där båda vinner.
Jag räds den stund då du måste åka ifrån mig för den stunden så är jag inte längre hel. Jag önskar att du fanns i min omedelbara närhet året runt livet ut. Jag skulle göra allt för dig. Livets skeenden, händelser och ting blir oväsentliga när du är där jag är.
Jag vill inte känna av ovissheten i att inte med säkerhet kunna veta att du mår bra och är trygg, att inte veta vart du är - men mest av allt, sorgen i att du inte är där jag är.
Jag har älskat förut, djur människor allt, på många olika vis men ingen har någonsin rört upp ett dammoln av ren kärlek så jag blivit helt förblindad så som du gjort.

Jag vill för alltid vara förblindad och jag vill alltid känna din värme mot min hud. Kärlek , ovillkorlig och oändlig!

Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag. Det känns lite som när man ska startat bilen en kall morgon och den bara står och hackar men vill inte riktigt tända och komma igång utan bara står där och hostar och hostar, motorn är igång men inte till fullo som man kan börja köra. Ungefär så känns det, humöret är som den där bilen lite morgonsur och ej startklart, alla idéer ligger inuti motorn som då väll ska vara en liknelse av hjärnan, och dom kan inte komma ut till fullo och sättas i verket förens motorn/hjärnan har startat. Nu är det nåt slags temporärt offmode och det gillar inte jag. Jag vill ha full sprut både på tanke och kropp, full av idéer och engagemang, redo att skyffla i mig av vad dagen har att erbjuda.
Men nej nu är motorn sur efter alla tändningsförsök så nu puttrar den inte ens och det jag gör nu är detsamma som att lämna lysena på och gå därifrån. Jag försökte putta igång motorn med något frukostliknande men det nappade den inte alls på så nu sitter jag här i mitt hörn och är mäkta irriterad över att det tycks vara det enda jag förmår nu.
Ursäkta den sura undertonen i min skrivelse, jag har tydligen såna dagar också även om dom är få. Jag jobbar på't!

Egentligen borde detta vara en glad och tacksam dag vilket jag tror att det också blir tids nog, jag måste bara över det hinder som är i vägen. I såna lägen är beslutsamhet och en stark vilja bra verktyg. För att vara sån här är varken tilltalande eller konstruktivt!

Jag väntar för stunden på min vän Ulrica som jag inte sett på evigheter och vi ska luncha ihop. Så det blir ytterligare en tur till Kinamuren vilket är något att glädjas åt om något. Att träffa Ulrica är ett stort glädjeämne och jag räknar minuterna tills hon kommer. Efter vår lilla dejt så kommer en till kär vän hit och då ska det mysas. Sandra med sin bula ramlar in på eftermiddagen och då blir det glass och hemgjord kolasås. Jag ska göra en helt suverän variant som jag lärt mig av mamma för en herrans massa år sen. Jag minns när jag fick den första gången hos henne så satt vi ute och varenda gång av av någon anledning skulle in så stoppade jag finget i kolasåsen för jag tyckte så mycket om den. Inget jag skulle göra nu men i nedre tonåren så hade man väll inte bättre vett än så....

Imorgon är det bytardag igen och Malin och jag vår vana trogen skall vara på plats med våra klädpåsar och välvässade armbågar som vi gjort dom senaste tre åren, jag tror även Malins mamma Siv ansluter i år om jag inte är helt fel informerad. Det ska bli kul faktiskt, längtar!

Nu ska jag gå och peta i mig något mer för att se om den här tjuriga kroppkakan kan få lite energi att komma ur startgroparna äntligen

Men dåså, då blev det ju utrymme för lite verbala utsvävningar i skriftform, det var inte fel, det hinns ju sällan med nu för tiden.

Dagen hittills dårå. Först upp och stå tidigare än själva tuppen eftersom jag hade möte med Ann och Jocke på Arbetslivsresurs kl 8:30. Och vad beträffar lokaliteten så var det något som gått mig helt förbi, jag var tvärsäker på att det var hos Jocke på Arbetsförmedlingen. Så jag hade spanat in en buss med lagom gott om tid utan att behöva stressa, det var till och med så att jag hann ta en selfie med en ful staty på Järntorget. Men när jag väl kom till arbetsförmedlingen så kom jag inte mycket längre, det var väldigt stängt där. Så det var bara att vända och ringa Ann och undra vart jag skulle vara och såklart så var det ju hos henne mötet var, suck, jag hatar när jag gör fel!! Men jag hade tio minuter på mig att ta mig från Järntorget bort till Conventum och som tur var så stod där en buss inne som det bara var att hoppa på och sen kliva av vid konserthuset och pinna på som sjutton. Jag kom faktiskt bara 3 minuter sent, det var bra ändå för att var sen ;)
Mötet avlöpte bra, bra saker blev sagda även om inga färdiga lösningar presenterades, men dom jobbar vi på...

Sen hem en sväng innan jag skulle vara på USÖ. Jag lämnar några av munkarna från igår till Lena som blev glad för det.
Jag tassar upp på Hudmottt och anmäler mig i kassan men hinner inte särskilt långt innan receptionisten ropar tillbaks mig för det var nåt som inte riktigt stämde. Tiden, det var tiden som inte stämde - jag skulle ha varit där en timme tidigare - vaddå koko man känner sig!! Men det var en flink receptionist som jagar rätt på en ledig sköterska som genast tar sig an mig. Först verkar hon lite hård och kärv men den uppfattningen kunde inte vara mer fel än rätt. Så otroligt skön och underbar människa det var, jag glömde helt att jag stod i ett behandlingsrum på sjukhuset, vi bara garvade en massa och stod där och slängde käft tills det var dags att gå. Och händerna fick MVG för dom hade jag tydligen skött exceptionellt så något bad eller inpackning behövde dom ej.
Så glad i hågen gick jag därifrån :)

Hemma fick det bli lite förtäring då frukosten denna dag upphört att existera dumt nog. Men lunchen smakade bra, en repris på gårdagens fick det bli och det smakade lika bra idag om inte godare.
Jag fick mig en utmaning i skriftform då en icke svensktalande kvinna svarat på min blocketannons och jag suger verkligen på att formulera mig på engelska. Låttexter eller typ dikter funkar men i brevform - uuusch!! Jag får väll se vad hon svarar..

Resterande del av dagen så lyser kreativitetens lampa och det ska pärlas och pillas och så lite städ på det. Det är faktiskt skönt med såna dagar då lite är inbokat då man har mycket tid för sig själv. Men ikväll kommer mina grabbar och ska bo här över natten, då kommer godiset som jag handlade på BraZoo igår mycket väl till pass, jag kommer bli såå populär ha ha.... Det är jag ändå så det var bra med den saken.... :)

Nu tar resten av livet vid så nu måste jag upp ur min sköna kofåtölj och sätta fart!

Ursäkta min slöhet och utevaro från detta uttrycksform, man kan säga kort och gott så att jag har ett liv numera, ett liv som kräver min fulla uppmärksamhet och som lämnar ytterst lite tid över till skrivande även om jag älskar det. I framtiden önskar jag mer tid att uttrycka mig på och det är prio.

Idag har det varit fullt sprut på allt. Jag stod upp tidigt trots att klockan hade förberett för en generös sovmorgon. Redan på morgonen hanns det med att börja på nya projekt. Men innan jag började med all fysisk handlingskraftighet så slog jag en signal till den behandlare som jag hade på Ätstörningsenheten. Det är ju ett tag sen vi avslutade nu och innan jag plockade bort hennes nummer ur telefonboken så ville jag tacka henne och ge henne en rapport om dagsläget. Det blev ett långt och glatt samtal som avslutades på bästa sätt båda väldigt nöjda.

Sedan fick katastrofzonen tillika garderoben sig en riktig rundsmörjning. Där jag tidigare fått stå i dörrhålet och sträcka in handen om jag ville ha något där skådar man nu till och med golvet. Jag som har funderat länge på om det där golvet ens existerar....
Sen var det raka bananer iväg till Ann på Arbetslivsresurs och diskutera jobb. Efter det så halkade jag in på BraZoo för att köpa en överraskning till grannens hund Icko som han ska få imorgon. Jag tycker han är så söt och kärvänlig och vill alltid hälsa så nu ska han få sig en överraskning är tanken den lilla voffen.

Efter hundprovianteringen så blev det raka bananer hem till Desirée och Patrik och en Astrid som dagen till ära var extra charmig och go. Det besöket slutade med en hel eftermiddag och kväll i goda vänners lag. För efter Astrid och Dessans goda hemgjorda fisk och remouladsås så bar det iväg rakt ut i spenaten. Först till ett ställe jag aldrig tidigare varit på nämligen Rönneshyttan och ett varuhus mitt ut i ingenstans lite otippat. Det var ett väldigt speciellt och udda varuhus och kul hade vi. Vi skulle kolla på cykel åt unga fröken eftersom hon fyller full hand nästa vecka, men tyvärr fanns inte den hon önskade sig. Jag tyckte vi fick jackpot dock med assistansen när vi skulle kolla på cyklar, stans skönaste snubbe! Alltså jag bara tokgillade den karln, skönare människa får man leta länge efter. Han var ett unikum, så jägarns go och härlig så jag hade velat ta med honom hem, hur går den där låten nu igen......att ha en man i byrån,..na nana na na.....
Det blev dock inget tvåhjuligt som följde med i bilen trots charmisen som nog lugnt hade kunnat kränga en 16 tummare till mig bara med en blink och så den där härliga dialekten..
He he, nåja, sedan blev det en repa till först Toys r us. Och där må ni tro hände något jag aldrig någonsin kunnat tänka mig!
Först lullar jag och min skara rara runt bland dockor och bollar och allt vad det nu var, föga intresserad och måttligt road. Astrid var eld och lågor och for omkring helt bananas av alla intryck och sprudlande känslor och uppoppande önskningar. Jag gled mest med, men så får jag syn på ett bord där det fanns möjlighet att stanna till och leka med Play dough. Jag började fingra lite på leran men fångade sen in Astrid och visade henne möjligheten. Sen var det kört! Vi fastnade där, båda två lika exalterade över den olikfärgade geggan som gick att stämpla, pressa, kavla, tryck och göra allt möjligt med. Men det som fångade bådas våra intressen var korvpressen. Man petade in leran i en tub och tryckte sedan med en grej så leran pressades ut som en korv med snits, och petade man i olika färger på leran så blev korven regnbågsfärgad. Woow tyckte vi och både Astrid och jag hade huuuur kuul som helst. Ironiskt nog så var det den vuxne som fick tjatas ut ur leksaksaffären denna gång, ja för jag tyckte verkligen det var "skit"kul att göra korvar och för den delen så var jag ju även tvungen att föreviga dom också en sisådär sjuttioellva gånger

Till slut drog sig vårt lilla sällskap iväg not Marieberg och blev där en kortis innan dom var så snälla så dom körde hem mig.
Väl hemma mötes jag av ett slagfält i sovrummet och delar av vardagsrummet. Men på ca 40 minuter fick jag det hanterbart och beboeligt och resterande röra som nu är av mycket mindre modell spar jag till imorgon, men mycket bättre blev det faktiskt så jag är nöjd.
Snart bädden för att orka med morgondagens alla göromål, 16 stycken är dom och börjar redan klockan 9 då jag har ett viktigt läkarbesök.
Men det ska gå bra, allt brukar lösa sig