Älskade Liten dina små fossingar har stansat in spår i min själ som aldrig kommer att försvinna. Mitt hjärta slår ihop med ditt och ju närmare du är desto mer känner jag att jag lever. Jag speglar mig i dina ögon som är djupa som skogstjärnar och jag vill bara drunkna i dom. När dina vackra bruna ögon blundar så vilar min hand på ditt huvud, av kärlek, för att få vara nära och som skydd. Jag har lärt mig vad kärlek är bara på det dygn som du varit här, det behövdes inte mer än så. När spjuvern i dig tänder diamanter i dina ögon och du har bus i hela kroppen då porlar det glädje som ur en fjällbäck om våren. Att få ha dig intill mig och känna värmen från din lilla kropp och ditt hjärtas puls mot min hand får mig att ifrågasätta om jag aldrig någonsin varit olycklig nån gång. För med dig nära så är sorg, besvikelse, ledsamhet, ilska endast ord som jag inte vet vad de är eller betyder. Du är glädje, du är kärlek, du är lycka, du är den enda hunden som fiskat upp mig från botten, ända längst ner från djupaste botten för att få känna vad livet egentligen är och handlar om.
Det är villkorslös kärlek som studsar fram och tillbaka likt en boll i en tennismatch där båda vinner.
Jag räds den stund då du måste åka ifrån mig för den stunden så är jag inte längre hel. Jag önskar att du fanns i min omedelbara närhet året runt livet ut. Jag skulle göra allt för dig. Livets skeenden, händelser och ting blir oväsentliga när du är där jag är.
Jag vill inte känna av ovissheten i att inte med säkerhet kunna veta att du mår bra och är trygg, att inte veta vart du är - men mest av allt, sorgen i att du inte är där jag är.
Jag har älskat förut, djur människor allt, på många olika vis men ingen har någonsin rört upp ett dammoln av ren kärlek så jag blivit helt förblindad så som du gjort.

Jag vill för alltid vara förblindad och jag vill alltid känna din värme mot min hud. Kärlek , ovillkorlig och oändlig!