Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om varför man inte ska gå bärsärk och skälla som bannhundar på allt levande man ser samt vara så extremt matkåt så man kan lämna matskålen halväten bara för att kylskåpsdörren öppnades eller en chipspåse provsmakades i en helt annan del av boningen. Detta är icke ett uppskattat beteende och det fick dom höra sen hur mycket dom förstod är ju en helt annan femma, men för säkerhets skull så diskuterade vi (jag) en stund och dom såg lite skamsna ut och sen kunde jag inte motstå deras charm och min butterhet smälte och blev till en gostörstande massa så jag grabbade tag i första bästa jycke och gulligullade så ini Norden och när den första tröttnat så tog jag den andra istället. :)
Så nu ligger Milou draperad över delar av min kropp och Lukas som en mäla utefter mitt ben.
Jag tänkte försöka sammanfatta den sista tiden i en någotsånär begripbar text, får väll se hur det går med den saken......

Mycket har krånglat ett tag nu. Magarna har krånglat i kapp till att börja med. Magarna.....nu lät det som att jag är nån kovariant,men men... Mycket smärta och mycket bryderier, jag har kraffsat mig i huvudet många gånger men även vården, det är liksom en dead end i det hela och ser inte ut att finnas någon direkt lösning på det problemet. De värsta plågorna från det området avtog, ett problem mindre. Trodde jag ja..... Magen och tarmarna på mig är i lika taskigt skick som en papperskorg som några hoppat på och sen satt eld på. Inget kul läge direkt, jag har fått styra om födointaget och likaså handlingen, kör laktosfritt bland annat. Jag håller på och lär mig hur jag ska äta för att det ska funka, det är lite trixigt och jag har fått göra avkall på en hel del och även gå på nitar i vissa fall. Learning by doing är en fras i andra sammanhang men jag kom på att den passar även i detta avseende... Är man tex så korkad så man drar i sig en hamburgare så kommer det surt efteråt, eller nä, brunt efteråt. Nej fyy, förlåt min osmakliga humor där!!
En undersökning under narkos av nämt område skall göras i början på juni.

När jag ändå käkar värktabletter så passade ytterligare en del av min kropp på att ställa till besvär för mig, denna gången i munregionen, suck! Jag bet sönder en tand för några månader sen och nu hade det blivit infektion i den ända ner i roten. Då jag hade ätit Alvedon gånger flera i en vecka så hörde jag av mig till min tandläkare. Hon var inte på plats men jag fick komma akut till en annan rar sak. Men oj vilken kalabalik det blev!! Jag har ju gått på specialisttandvården sen jag var liten och slutade med lustgas för bara några år sen och att avlägsna en tand som det blev fråga om det är kanske ingen biggie för gemene man men för mig var det som öppen hjärnkirurgi i vaket tillstånd. Paniken var total kan jag säga. Jag hade ont när jag kom och en infekterad tand biter inte bedövning lika bra på så bara smärtan var hårresande. Jag blev räddare och räddare och mer och mer uppjagad. Efter tre försök med den vidrigt otäcka tången då jag på en gång vrålat med tårarna sprutandes sluuuta så sa hon det här går ju inte om jag inte får ha tången i din mun. Men då kom jag på att dom kunde hämta Maggan och det gjorde dom. Maggan är en gammal trotjänare och hon har haft mig tillsammans med flera olika tandläkare och skeenden och är en väldigt kompetent tandsköterska. Hon kom och fattade båda mina händer och talade med en lugn stämma medens de andra två försökte avlägsna min tand.
Jag minns inte ens senast jag grät och skrek så panikartat, jag sparkade med benen och slog efter allt jag kom åt och grät så det droppade på golvet. Jag tror det kom primalskrik mellan alla oljud som kom ur min mun då. Svetten rann, smärtan var outhärdlig, paniken över situationen var horribel, jag försökte för allt jag var värd få henne att sluta tortera mig, men denna gången, fjärde gången så slutade hon inte förens tanden var ute. Jag kunde inte varva ner, sluta gråta och hyperventilera förens säkert fem minuter efter att tanden var borta. Paniken, gråten och skräcken avtog inte i det samma som att tanden var avlägsnad. Men oj oj dom känslorna som kom när jag började komma ner i varv, inte kul. Först tänkte jag att hela kåken på fyra våningar måste ha hört mig och sen herre Gud vad kan jag mer ha ställt till med.... Jag bad tandläkaren så mycket om ursäkt både en och tre gånger för att ha jabbat efter henne och orsakat höga ljud. En go kvinna var det som kunde ta det, hon sa att det var ingen fara och att hon förstod. Vi var alla eniga om att det blir att återgå till lustgas ett tag framöver..
Vägen hem gick på rangliga ben och smått snyftandes, jag såg nog ut som en grävling i synen eftersom jag gråtit bort allt vad makeup heter, och denna hade jag lagt extra vikt vid på morgonen av nån anledning, grävling som sagt....

Idag som är fredag har den stora tonvikten på dagen varit mitt humör och dess krumsprång. Först pigg och glad som en lärka sedan en gammal buttermutta en stund för att sedan ta en resa till och bli lite sur och vresig för att senare vända uppåt igen. Om min inre bergodalbana som orsakar mitt humörs krumsprång skulle vara en attraktion på ett nöjesfält så skulle jag omgående gå och klaga för ansvariga för den är varken behaglig eller kan klassas som säker. But thats life!! En del av oss föds med silversked i mun och en del med en hel j*vla bergochdalbana. Jag hade föredragit silverskeden....eller, vänta nu......med bergochdalbana så blir det åtminstone åka av, sitta där med en jäkla sked i mun....näää det verkar trist!! Visst är jag trött på up's and down's men det har nog sin charm ändå tror jag. Det är nog bara att hitta spakarna och ta kommandot över sitt eget liv tänker jag. Det är nog så, jag får leta spakar ikväll, då har jag nåt att göra :)

Nu är jag trött, måste aktivera mig lite, pilla i mig lite pills, vädra voffarna för natten och sist sova gott.

Den här bilden är tagen i ett av de vackraste ögonblicken på mycket länge. Sååå mycket kärlek där ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...