Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa.

Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som vågens siffror har expanderat en del mot ett år tillbaka i tiden.
Ett år tillbaka i tiden så hade jag problem med vikten fast åt andra hållet.
Underligt det där att man glorifierar det sjuka beteendet som det faktiskt var och saknar det. Ja, saknar det! Så är det faktiskt helt ärfligt.

I juni är det Medeltidsmarknaden i Wadköping och i ett ämne som behandlats på Facebook så dök marknaden upp och jag insåg att jag kommer skämmas som en hund för att jag är fet i år. Förra året var jag mini och fick kommentarer om det, somliga kände inte igen mig för att min kroppsform ändrats så drastiskt, jag njöt av den uppmärksamheten, fel sorts visserligen men njöt gjorde jag. I år kommer jag få skämmas igen för att jag återigen är Fröken Flohabba med röv som en laggårdsvägg.
Jag har fortfarande storlek 38 i en del kläder även om nedtill så behöver jag 40 eller 42.
När jag provar plagg som jag bar mycket för något år sen och dom sitter som korvskinn eller ej ens går att få på då kryper det av obehag i mig och den stora gigantiska förebråelsekören vrålar i både kanon och stakatto uppe i huvudet hur våldsamt fet och misslyckad jag är och att jag borde banta för jag är så fet och äcklig så folk nästan blir blinda av att se på mig och andra kräks av bara åsynen av min bastanta kroppshydda.

Jag hatar att behöva skämmas och ursäkta mig. Skämmas inför speglar och provhytter, storlekar och granskande ögon, hatar känslan av fett all over me. Mitt fett är som ohyra och måste utrotas.
I huvudet så glorifieras tiden på ätstörningsenheten som harmonisk och skön även om jag vet att jag slet med dom där övervakade måltiderna, gråtattackerna vid bakslag och dom timmeslånga promenaderna från ena änden av stan till den andra.

En välbekant fras ekar i huvudet på mig: hellre smal och olycklig än fet och lycklig. Jag hatar min kropp som den är nu, vill ha tillbaka kroppen från förra året, vill vill vill!!

Visst är jag på fel ställen och fluktar igen det erkänner jag Min nyfikenhet och ha-begär leder mig in på ställen där jag inte borde vara alls men känslan dom ställena ger mig är större än får inte. Jag pratar förstås om proAna och thinspo, sjuk jävla skit men jag vill ha ha ha NU!! Och det underliga är att jag bryr mig inte om att det är fel för att för mig är det rätt, det är min skola i hur jag ska kunna kasta denna feta äckliga kroppshydda jag har och komma i mina kläder från förra året och bli nöjd.

Egentligen vet jag att det inte kommer räcka där.. Jag vill förståss inte se ut som en som kommit ut från Bergen Belsen alldeles nyss men bara lite som dom på dom sidorna nåt åt det hålet bara.
Bara lite..... Och sen lite till.... Inte för mycket, bara liiite till.....

Jag hatar att inte få vara nöjd, känna mig otymplig, som en klump. Om jag nyper mig riktigt hårt så jag minns situationen förra året så vet jag att jag inte var lyckligare då.
Men ååh vad jag fullkomligt skiiiiter i det och bara VILL VILL ha tillbaka min kropp som kom i ett par byxor i storlek 36, något som aldrig annars är möjligt och som kunde slå knut på sig lätt som en fjärt medens nu det är jobbigt att gå trapporna upp till tredje våningen.

Jag vill ha siffror!!!!!! Nu!!!!! Rätt siffror - MINA siffror!! Minskande siffror!! Jag har aldrig gillat +, minus är bättre. Och, just saying, jag skiter högaktningsfullt i hur andras kroppar ser ut, folk får se ut precis hur de vill det bekommer mig inte men JAG är en tjock gris och jag hatar det så hårt, så jävla hårt!!!!

Men nu ska det här människoberget sova och imorgon blir det annat

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...