Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag. Det känns lite som när man ska startat bilen en kall morgon och den bara står och hackar men vill inte riktigt tända och komma igång utan bara står där och hostar och hostar, motorn är igång men inte till fullo som man kan börja köra. Ungefär så känns det, humöret är som den där bilen lite morgonsur och ej startklart, alla idéer ligger inuti motorn som då väll ska vara en liknelse av hjärnan, och dom kan inte komma ut till fullo och sättas i verket förens motorn/hjärnan har startat. Nu är det nåt slags temporärt offmode och det gillar inte jag. Jag vill ha full sprut både på tanke och kropp, full av idéer och engagemang, redo att skyffla i mig av vad dagen har att erbjuda.
Men nej nu är motorn sur efter alla tändningsförsök så nu puttrar den inte ens och det jag gör nu är detsamma som att lämna lysena på och gå därifrån. Jag försökte putta igång motorn med något frukostliknande men det nappade den inte alls på så nu sitter jag här i mitt hörn och är mäkta irriterad över att det tycks vara det enda jag förmår nu.
Ursäkta den sura undertonen i min skrivelse, jag har tydligen såna dagar också även om dom är få. Jag jobbar på't!

Egentligen borde detta vara en glad och tacksam dag vilket jag tror att det också blir tids nog, jag måste bara över det hinder som är i vägen. I såna lägen är beslutsamhet och en stark vilja bra verktyg. För att vara sån här är varken tilltalande eller konstruktivt!

Jag väntar för stunden på min vän Ulrica som jag inte sett på evigheter och vi ska luncha ihop. Så det blir ytterligare en tur till Kinamuren vilket är något att glädjas åt om något. Att träffa Ulrica är ett stort glädjeämne och jag räknar minuterna tills hon kommer. Efter vår lilla dejt så kommer en till kär vän hit och då ska det mysas. Sandra med sin bula ramlar in på eftermiddagen och då blir det glass och hemgjord kolasås. Jag ska göra en helt suverän variant som jag lärt mig av mamma för en herrans massa år sen. Jag minns när jag fick den första gången hos henne så satt vi ute och varenda gång av av någon anledning skulle in så stoppade jag finget i kolasåsen för jag tyckte så mycket om den. Inget jag skulle göra nu men i nedre tonåren så hade man väll inte bättre vett än så....

Imorgon är det bytardag igen och Malin och jag vår vana trogen skall vara på plats med våra klädpåsar och välvässade armbågar som vi gjort dom senaste tre åren, jag tror även Malins mamma Siv ansluter i år om jag inte är helt fel informerad. Det ska bli kul faktiskt, längtar!

Nu ska jag gå och peta i mig något mer för att se om den här tjuriga kroppkakan kan få lite energi att komma ur startgroparna äntligen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...