Haft lite svårigheter att koppla bloggen till Facebook men nu verkar det vara löst, hoppas jag i alla fall.
Jag är hos min far och min Ulla-Carin och njuter och har det skönt innan julen kommer infarandes. Vädermässigt så känns det som att julen är långt borta, snarare är det vår i luften underligt nog. Snart får vi väll ha badbyxor och bikini på oss på julafton om vädret fortsätter i samma riktning.
Men trots att det är vår i luften ute så inomhus börjar julkänslan lite smått göra sig påmind så här dan före dan. Julgranen står ute på altanen och väntar på att få sina kläder på sig, men den får vänta till imorgon, så även skinkan i kylskåpet. Ååh vad jag längtar efter skinkmacka just nu!
Imorgon kommer även mina pengar, kul, skönt och roligt. Imorgon är det även dan före dan och det känns ju lite speciellt. I år är det andra ordningar på julafton eftersom vi ska vara hos Anna min syster och vår Andreas. Jag har aldrig varit i deras nya boning så det tillsammans med att traditionerna omändras gör att julen känns speciellt spännande i år, det ska bli riktigt kul faktiskt.

Nu måste jag hitta på något för jag håller på att somna, är helt muck i huvudet

Må det funka, blir så less

Min blogg verkar haft problem att koppla med Facebook så nu gör jag ett prov för att se om det funkar nu. :) Kan ju ha vart nån uppdatering som orsakade det.

Jag måste verkligen gå iväg och få mina glasögon justerade, dom är all over the place, sneda och vinda och glider nerför näsan vid varje frammåtlut.

Har haft en härlig pratstund/sångstund med Jacko, den livade upp faktiskt. Det är en kul kille det där. Han har siba sidor men är bra go allt som oftast. Vrålen kan han dock få bespara mig ärligt talat, och bara för att jag skrev det så kom där ett yl. Jag måste verkligen läsa på om amazoner, suga åt mig all kunskap som går för som det ser ut nu är han min vare sig jag vill eller inte, alternativet till att han bor här är att han tas av daga, att han inte finns mer och det kan jag inte ha på mitt samvete, hellre härda ut. För visst kan jag få tuppjuck på honom imellanåt när han väsnas men däremellan är han min bästa finaste ju, så det gäller att lära sig hur man hanterar det och hur man står ut och dessutom inte tappa fattningen när det är som värst. För det ÄR superkul att ha en gojmoj och alla blir så förtjusta i honom så det är inte det. Så strategier och kunskap ska införskaffas för här är hans hem och jag vill göra det till det bästa.

Snart kommer en gammal kär vän hit, Janina min vän sen långt bakåt i tiden. Hon kommer hit på fika och tjöt i goda vänners lag och ingen är gladare än jag att hon kommer, ska bli såå kul. Lite pinsamt dock att det enda som bjuds är pepparkakor och kaffe/te, men det går nog bra endå tror jag. Janina har jag känt sen högstadiet sen verkar det som att våra liv liksom hakar i varandra lite då och då under årens gång. Hon var/är (??) ihop med en annan go väns bror och dom har barn ihop, så när det vankas festligheter imellanåt så hamnar vi återigen under samma tak och det är lika underbart att se henne varje gång. Så nu för fösta gången så blir det bara vi och det ska bli så trevligt, längtar och har gjort ett tag, och nu borde det vara bara en sisådär halvtimme tills hon kommer......wooiiee :D

Jag borde kanske flytta u dan lite disk och sånt så det är fint tills damen kommer.
Det verkar som att Jacko gillar sin radio förresten. Härligt! Just nu vet jag inte vad han hålls med för han sitter helt dubbelvikt och sysslar med nåt......knasgoja :)
Nu jalla jalla Jenny, lyft på häcken och börja plocka!!!

Jag sitter med silverschamppo i håret i hopp om att få bort det sista gula i håret. Jag fick en del sarkastiska kommentarer av vissa tanter i kyrkan ikväll men det skiter jag i.

Dagen var ljuvlig för fina underbara bästa sötnöten Nikita och hennes goa fantastiska mor Madeleine var här och förgyllde min dag idag mitt på dagen. Jag fick en skvätt Pär också, och ej att förglömma goa vovven Tindra som är så söt. Sällskapet var farsinerade över min sambo som de flesta blir. Ja han är charmig helt klart och kan få dom flesta på fall med sin charmiga sida. Tänk om han bara använde sig av den det vore så mycket enklare då, men det är en annan story...
Madde och Nickisen var här en härlig stund och det fikades och snackades skit och allmänt mys med tända ljus.
När mina tjejer lämnat mitt bo med små hälsningar på mitt kylskåp efterlämnade så var det dags för matlagning innan avfärd mot KC och smlrgåsberedning för ca 400 personer.
Det blev pasta med tomatsås med fetaost och vitlök i. Sen fixa till sig lite och så hastigt iväg. Eller ja så hastigt det gick i snömodden, det var rent av läskigt att cykla, hoppades på skjuts hem men så blev det inte.
Först var det som sagt mackbetedning för ca 400 personer vilket funkade rätt bra. Sen ner och heja på alla innan det hela började. Det var en mäktig julkonsert på alla sätt, otrolig sång och allt annat var fantastiskt, jättenöjd - med konserten, det som hände sen önskar jag så att jag sluppit. Jag tänker inte gå in på detaljbeskrivning men om man säger så att någon jag trodde var min vän, någon jag tycker om som jag trodde tyckte om mig, betedde sig avskyvärt, det knäckte mig rent utav. Jag hade kafeterian efteråt också men jag bad att få gå för jag var så jävla ledsen och förbannad så jag skakade, kunde inte göra ett skit mer så jag bad att få gå hem. Så jävla knäckt och bränd!!! Jag önskar faktiskt att jag stannat hemma, helt ärligt jag önskar jag sluppit det där så otroligt mycket för det gjorde såå ont, en vän liksom.
Just nu vet jag inte vart jag är i det hela mer än kränkt, ledsen och jävligt irriterad, mår skit, så besviken på h*n.

Nu bör jag nog skölja ur silverschamppot ur håret annars lär jag bli nån form av gaySmurf och det vill jag inte.

Vill sen bara sova bort skitkvällen och hoppas på bättre imorgon

Gojan sitter och mumlar och muttrar och varierar med ett hej då imellanåt. Om en kvart ungefär så kommer Christer med lite penkisar till julklappar. Så jag ger mig väll ut sen igen för att införskaffa sådana.
Det har varit en superbra måndag hittills, så nöjd, och jag ska inte låta något förstöra den. Det var en hektisk natt med tralliga människor som muckar och söker fajter verbalt via sina tangenter på Facebook, man blir änna trött på såna. Jag hoppas det löste sig för alla inblandade, jag försökte lite smått mäkla fred men bråka var tydligen mer intressant för somliga. Lite grums är det allt i bägaren när jag tänker på dom inblandade och hoppas innerligt att det löste sig på båda håll.
Men det ska inte få förta min dag, är den bra så är den och det ska den fortsätta vara.

Jag ska snart ut på upptäcksfärd med stadsbussarna, först ut till den hiskeliga avkroken Hovsta, hoppas jag överlever det. Sen åt helt andra hållet och ta Marieberg för att få lite hjälp med min förgrymmade lur som inte tycker jag ska prata i telefon utan bryter alla samtal, suck!
Och kanske lite julklappar på det.

På vägen hem ska jag göra en halvt om halvt oplanerad visit på ett kärt ställe och krama på somliga lite tror jag. Ja för jag vill inte gå på hemgruppen för vi ska ha till gruppens mest missnöjda tant, hon klagar konstant och avbryter till och med andra mitt i meningen för att klaga. Dit vill jag inte så därför lämpar sig ett spontanbesök bättre.

Var är den där Christer egentligen, en kvart sa han ju.....

Idag har det varit en riktig långsöndag, så otroligt lång så jag vet nog ingen dag som har dess like i långtristhet. Först var det lite kyrkan som vanligt sen hem och laga käk och sen bara en enda lång raksträcka till måndag och än är jag inte framme. En halvtimma tills medicindax, ikväll tänker jag krydda lite grann med en extra Propavan så det förhoppningsvis blir något sova av inatt. Alltså jag är riktigt nöjd med vad min lilla hjärna åstadkom inatt vid insomnia, riktiga storverk eftersom jag fick allt på plats angående föreläsningen på torsdag. Men inatt vill jag sova så extrakrydda får det bli.

Igår var den store Pallepilledutt här, han och Tiina min fina ramlade in runt kvällningen och satte sprätt på min lördagskväll. Så härligt att ha mina galningar här så slapp jag sitta och va knas för mig själv, eller ja en till finns här ju, den lille Jacko får vi ej förglömma. Och han fick uppvaktning igår kan jag säga. Tiina som först sa urs va äcklig om Jacko kunde sen inte slita sig från honom när det var dax för avgång. Dom lekte tittut och sjöng och hade allsköns underhållning att bjuda på. Grymt härligt att få ha dom här, själva urstammen liksom.

Jösses vad skönt det var att stänga av tv:n, och va lätt jag tänker nu när det inte är en massa ljud. Förr när jag var yngre så avskydde jag tystnaden, det var ljud i varje rum till och med på kissoteket, klart man behöver lite musik när man sitter på porslinstronen, vad annars liksom. Plus att jag var tvberoende, allt cirkulerade runt den burken. Nu är det tvärtom, ljuden stängs av, jag somnar utan ljud vilken var en omöjlighet förr och tvburken kan vara avstängd i veckor i sträck. Jag kan sitta och bara lyssna på tystnaden läänge nu och gå runt och bara vara. Sånt är skönt, jag antar att fenomenet kallas vuxen..... Men jag tycker fortfarande hemskt illa om mellanrum bara så ni vet :)

Jag har en grym vecka framför mig och främst då tänker jag på torsdagen, åh vad jag längtar till torsdag. Då är min stora stund, den jag längtat till hur länge som helst, då ca 220 stycken människor kommer för att se och höra mig. Det är inte klokt, det är knappt greppbart, jag fattar det knappt. Jag ska få uppfylla min största dröm och det känns så oändligt stort, och tänk liksom en hel massa människor har gjort sig ansträngningen för att se lilla jag, bara jag liksom, så stort är det.
Och turligt nog så innehöll nattens insomnia lösningen på vad jag ska säga där och då, jag färdigställde min föreläsning inatt och jag känner på mig att det kommer bli kanon, jag har ett guldkoncept i min ficka som det ska bli så grymt att få leverera där och då.
Och dessutom så sitter två personer som jag är så oändligt stolt glad lycklig och hedrad över att just dom kommer, det är människor ur mitt förflutna som har spelat en stor roll i mitt liv under en längre tid. Ja jag skulle vilja säga att dom är mina hedersgäster. Sen kommer ett stort antal för mig kända ansikten som glädjer mig storligen även de med sin närvaro, ja mer eller mindre alla är väll hedersgäster. Och jag ska göra mitt absolut yttersta för att göra detta till min bästa föreläsning någonsin, jag vill att alla går därifrån och har med sig något ifrån föreläsningen.
Ja faktiskt vågar jag mig på att säga att jag längtar mer till på torsdag än till julafton. Jag ringaktar absolut inte julafton och allt vad den innebär utan det är bara det att detta är min stora stund, min dröm som går i uppfyllelse, något jag jobbat för så den är i stil med om jag skulle gå på Nobelmiddagen typ.

Tio minuter kvar till pillertagning, vad skriver man om i tio minuter då??
Imorgon kommer Peter som vanligt, han är så skön den snubben, vi har alltid så kul på boendestödet och han är alltid villig att ställa upp. Vi far till Kumla och till Dollarstore, vi hämtar grejer här och där och han kan sitta i timmar och bara prata med mig med en kaffekopp i näven. Han kan vara både klappkul och seriös. Men framförallt den killen är så jämrans snäll så det finns inte. Han bryr sig och har ett engagemang utan dess like, alltid redo att rycka in där det behövs, och som sagt så jefla snäll. Han är nog min hjälte tror jag. Hur mycket har han inte burit, skruvat, kört, knökat och bökat, och han har tagit skit när jag varit dålig och ändå står han kvar. Så imorgon möts jag vid 10-rycket av det där härliga stora garvet med en snusprydd läpp och ett par glada och pigga ögon redo att kasta sig ut i vinterNärke för min skull. Boendestödet fick en pepparkaksburk av mig för ett tag sen, men det var ju dumt - dom skulle ha haft en hel lastpall med peppisar så himla bra som dom är, och Peter skulle ha en hel lastbil full. Så är det jag har världens bästa boendestöd, så glad och tacksam för fina Petrr och alla andra på Mobila 3.

Nu mot medicinburken och förhoppningsvis få sova inatt :)