Idag har det varit en riktig långsöndag, så otroligt lång så jag vet nog ingen dag som har dess like i långtristhet. Först var det lite kyrkan som vanligt sen hem och laga käk och sen bara en enda lång raksträcka till måndag och än är jag inte framme. En halvtimma tills medicindax, ikväll tänker jag krydda lite grann med en extra Propavan så det förhoppningsvis blir något sova av inatt. Alltså jag är riktigt nöjd med vad min lilla hjärna åstadkom inatt vid insomnia, riktiga storverk eftersom jag fick allt på plats angående föreläsningen på torsdag. Men inatt vill jag sova så extrakrydda får det bli.

Igår var den store Pallepilledutt här, han och Tiina min fina ramlade in runt kvällningen och satte sprätt på min lördagskväll. Så härligt att ha mina galningar här så slapp jag sitta och va knas för mig själv, eller ja en till finns här ju, den lille Jacko får vi ej förglömma. Och han fick uppvaktning igår kan jag säga. Tiina som först sa urs va äcklig om Jacko kunde sen inte slita sig från honom när det var dax för avgång. Dom lekte tittut och sjöng och hade allsköns underhållning att bjuda på. Grymt härligt att få ha dom här, själva urstammen liksom.

Jösses vad skönt det var att stänga av tv:n, och va lätt jag tänker nu när det inte är en massa ljud. Förr när jag var yngre så avskydde jag tystnaden, det var ljud i varje rum till och med på kissoteket, klart man behöver lite musik när man sitter på porslinstronen, vad annars liksom. Plus att jag var tvberoende, allt cirkulerade runt den burken. Nu är det tvärtom, ljuden stängs av, jag somnar utan ljud vilken var en omöjlighet förr och tvburken kan vara avstängd i veckor i sträck. Jag kan sitta och bara lyssna på tystnaden läänge nu och gå runt och bara vara. Sånt är skönt, jag antar att fenomenet kallas vuxen..... Men jag tycker fortfarande hemskt illa om mellanrum bara så ni vet :)

Jag har en grym vecka framför mig och främst då tänker jag på torsdagen, åh vad jag längtar till torsdag. Då är min stora stund, den jag längtat till hur länge som helst, då ca 220 stycken människor kommer för att se och höra mig. Det är inte klokt, det är knappt greppbart, jag fattar det knappt. Jag ska få uppfylla min största dröm och det känns så oändligt stort, och tänk liksom en hel massa människor har gjort sig ansträngningen för att se lilla jag, bara jag liksom, så stort är det.
Och turligt nog så innehöll nattens insomnia lösningen på vad jag ska säga där och då, jag färdigställde min föreläsning inatt och jag känner på mig att det kommer bli kanon, jag har ett guldkoncept i min ficka som det ska bli så grymt att få leverera där och då.
Och dessutom så sitter två personer som jag är så oändligt stolt glad lycklig och hedrad över att just dom kommer, det är människor ur mitt förflutna som har spelat en stor roll i mitt liv under en längre tid. Ja jag skulle vilja säga att dom är mina hedersgäster. Sen kommer ett stort antal för mig kända ansikten som glädjer mig storligen även de med sin närvaro, ja mer eller mindre alla är väll hedersgäster. Och jag ska göra mitt absolut yttersta för att göra detta till min bästa föreläsning någonsin, jag vill att alla går därifrån och har med sig något ifrån föreläsningen.
Ja faktiskt vågar jag mig på att säga att jag längtar mer till på torsdag än till julafton. Jag ringaktar absolut inte julafton och allt vad den innebär utan det är bara det att detta är min stora stund, min dröm som går i uppfyllelse, något jag jobbat för så den är i stil med om jag skulle gå på Nobelmiddagen typ.

Tio minuter kvar till pillertagning, vad skriver man om i tio minuter då??
Imorgon kommer Peter som vanligt, han är så skön den snubben, vi har alltid så kul på boendestödet och han är alltid villig att ställa upp. Vi far till Kumla och till Dollarstore, vi hämtar grejer här och där och han kan sitta i timmar och bara prata med mig med en kaffekopp i näven. Han kan vara både klappkul och seriös. Men framförallt den killen är så jämrans snäll så det finns inte. Han bryr sig och har ett engagemang utan dess like, alltid redo att rycka in där det behövs, och som sagt så jefla snäll. Han är nog min hjälte tror jag. Hur mycket har han inte burit, skruvat, kört, knökat och bökat, och han har tagit skit när jag varit dålig och ändå står han kvar. Så imorgon möts jag vid 10-rycket av det där härliga stora garvet med en snusprydd läpp och ett par glada och pigga ögon redo att kasta sig ut i vinterNärke för min skull. Boendestödet fick en pepparkaksburk av mig för ett tag sen, men det var ju dumt - dom skulle ha haft en hel lastpall med peppisar så himla bra som dom är, och Peter skulle ha en hel lastbil full. Så är det jag har världens bästa boendestöd, så glad och tacksam för fina Petrr och alla andra på Mobila 3.

Nu mot medicinburken och förhoppningsvis få sova inatt :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...