Ja kan man ha after work och after ski så borde man väll rimligen kunna ha after church, eller hur! Jo för så söndag det är så har jag varit i kyrkan på förmiddagen som brukligt. Jag delade bänkrad med två fantastiska vänner vid namn Rune och Annika som med deras närvaro jag kunde känna mig tillfreds, lugn och lycklig. Tänk att någon annans lycka liksom smittar det är häftigt tycker jag. Dessa två har funnit varandra på ett makalöst sätt och i sommar ska jag få äran att bevittna deras vigsel vilket nog är det största jag varit med om eftersom Annika är en av mina närmsta vänner. Annika har lotsat mig genom tårar liksom jag torkat hennes våta kinder. Hon ser rakt igenom mig och känner mig utan och innan, henne kan jag inte dölja något för ej heller vara så vred så jag tänker i vårdslösa ordalag inom mig, kan inte bli så arg så svordomar kommer i min mun eller huvud, det går inte och då har vi grälat en hel del på våra fyra år ihop. Fyra år kan tyckas för kort kanske för att ge vännen epitetet själsfrände men har man suttit med döden i ena handen och livet i den andra, visat blind ur mörker, fått ovillig att vilja, fått stum att tala och fått den vars liv runnit ut och där enda alternativ var döden men trots det välja till livet, ja då är det nog befogat.
Hon satt med mitt liv i sin hand bokstavligen och sånt är nog fog för att klassas som själsfrände enligt mig. Och nu har hon funnit sin livskamrat och glädjen för mig över det är mäktig. Hade den här mannen kommit in i hennes liv (mitt också) för låt säga två år sen så hade situationen varit betydligt värre för min del. Den enorma mängden svartsjuka och avundsjuka som alltid legat och pyrt under ytan på mig hade då med säkerhet slagit till med våldsam kraft och så även en avsky mot denne man som förmodades ta min vän ifrån mig. Men gudskelov så är vi inte där nu. Jag har inga som helst svårigheter att acceptera de båda tus relation och kärlek, inte på en enda fläck. Som du säkert redan förstått så är Annika av en speciell sort för mig, mer än en vän, en själsfrände som håller mitt hjärta varsamt i sin hand, någon som fångat mig när jag fallit och alltid funnits där bär jag har behövt, hon är alltid där för mig och jag älskar henne för den styrka hon varit för mig och allt hon gjort. Men om man har en nära vän som man bryr sig massvis om, att då se sin vän tyngd, svag, härjad, förtvivlad, nedbruten och uppgiven är det absolut värsta som finns, då finns det inget absolut inget man hellre skulle vilja än att kunna bara smeka bort plågorna....
Så då att ens tänka något annat än att lyckönska finns inte. För dom tyngda trötta plågade ögonen har bytts ut mot ett par som gnistrar av liv och kärlek. Bubblande pladder istället för trött konversation, varma upplyftande ord istället för ord som lämna mig ifred ett tag. En sprudlande källa och tillhörande nytt uttryck som är så fantastiskt för mig att se hos min vän som var något helt annat förut.
Så var lycklig min fina vän, ta och gift dig med mannen du älskar, bygg ert liv och omfamna världen tillsammans. Det finns så mycket förberett för er och den tuffa tid du gått igenom Annika för den skall du få en stor laddning med glädje och lycka retroaktivt var så säker.
När vi först möttes var jag som en fågelunge som ramlat ur boet. Du tog mig i din trygga famn och sakta men säkert värmde du mig, styrkte mig, skyddade mig men viktigast av allt - du lärde mig att flyga igen. Jag trodde du var min enda verklighet då men det var bara för att jag inte lärt mig flyga på egen hand. Men med din försorg så kan jag nu det igen och livet är oändligt fantastiskt av den anledningen.
Så min vän, jag är så oerhört glad för din skull och jag vet att han får den absolut bästa precis som du får i honom. ??

Nu får det nog bli en tekopp och kolla film i sängen och imorgon börjar en ny spännande vecka.