Ursäkta min slöhet och utevaro från detta uttrycksform, man kan säga kort och gott så att jag har ett liv numera, ett liv som kräver min fulla uppmärksamhet och som lämnar ytterst lite tid över till skrivande även om jag älskar det. I framtiden önskar jag mer tid att uttrycka mig på och det är prio.

Idag har det varit fullt sprut på allt. Jag stod upp tidigt trots att klockan hade förberett för en generös sovmorgon. Redan på morgonen hanns det med att börja på nya projekt. Men innan jag började med all fysisk handlingskraftighet så slog jag en signal till den behandlare som jag hade på Ätstörningsenheten. Det är ju ett tag sen vi avslutade nu och innan jag plockade bort hennes nummer ur telefonboken så ville jag tacka henne och ge henne en rapport om dagsläget. Det blev ett långt och glatt samtal som avslutades på bästa sätt båda väldigt nöjda.

Sedan fick katastrofzonen tillika garderoben sig en riktig rundsmörjning. Där jag tidigare fått stå i dörrhålet och sträcka in handen om jag ville ha något där skådar man nu till och med golvet. Jag som har funderat länge på om det där golvet ens existerar....
Sen var det raka bananer iväg till Ann på Arbetslivsresurs och diskutera jobb. Efter det så halkade jag in på BraZoo för att köpa en överraskning till grannens hund Icko som han ska få imorgon. Jag tycker han är så söt och kärvänlig och vill alltid hälsa så nu ska han få sig en överraskning är tanken den lilla voffen.

Efter hundprovianteringen så blev det raka bananer hem till Desirée och Patrik och en Astrid som dagen till ära var extra charmig och go. Det besöket slutade med en hel eftermiddag och kväll i goda vänners lag. För efter Astrid och Dessans goda hemgjorda fisk och remouladsås så bar det iväg rakt ut i spenaten. Först till ett ställe jag aldrig tidigare varit på nämligen Rönneshyttan och ett varuhus mitt ut i ingenstans lite otippat. Det var ett väldigt speciellt och udda varuhus och kul hade vi. Vi skulle kolla på cykel åt unga fröken eftersom hon fyller full hand nästa vecka, men tyvärr fanns inte den hon önskade sig. Jag tyckte vi fick jackpot dock med assistansen när vi skulle kolla på cyklar, stans skönaste snubbe! Alltså jag bara tokgillade den karln, skönare människa får man leta länge efter. Han var ett unikum, så jägarns go och härlig så jag hade velat ta med honom hem, hur går den där låten nu igen......att ha en man i byrån,..na nana na na.....
Det blev dock inget tvåhjuligt som följde med i bilen trots charmisen som nog lugnt hade kunnat kränga en 16 tummare till mig bara med en blink och så den där härliga dialekten..
He he, nåja, sedan blev det en repa till först Toys r us. Och där må ni tro hände något jag aldrig någonsin kunnat tänka mig!
Först lullar jag och min skara rara runt bland dockor och bollar och allt vad det nu var, föga intresserad och måttligt road. Astrid var eld och lågor och for omkring helt bananas av alla intryck och sprudlande känslor och uppoppande önskningar. Jag gled mest med, men så får jag syn på ett bord där det fanns möjlighet att stanna till och leka med Play dough. Jag började fingra lite på leran men fångade sen in Astrid och visade henne möjligheten. Sen var det kört! Vi fastnade där, båda två lika exalterade över den olikfärgade geggan som gick att stämpla, pressa, kavla, tryck och göra allt möjligt med. Men det som fångade bådas våra intressen var korvpressen. Man petade in leran i en tub och tryckte sedan med en grej så leran pressades ut som en korv med snits, och petade man i olika färger på leran så blev korven regnbågsfärgad. Woow tyckte vi och både Astrid och jag hade huuuur kuul som helst. Ironiskt nog så var det den vuxne som fick tjatas ut ur leksaksaffären denna gång, ja för jag tyckte verkligen det var "skit"kul att göra korvar och för den delen så var jag ju även tvungen att föreviga dom också en sisådär sjuttioellva gånger

Till slut drog sig vårt lilla sällskap iväg not Marieberg och blev där en kortis innan dom var så snälla så dom körde hem mig.
Väl hemma mötes jag av ett slagfält i sovrummet och delar av vardagsrummet. Men på ca 40 minuter fick jag det hanterbart och beboeligt och resterande röra som nu är av mycket mindre modell spar jag till imorgon, men mycket bättre blev det faktiskt så jag är nöjd.
Snart bädden för att orka med morgondagens alla göromål, 16 stycken är dom och börjar redan klockan 9 då jag har ett viktigt läkarbesök.
Men det ska gå bra, allt brukar lösa sig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...