Eftersom jag förmodligen skulle avlida av separationsångest om jag la ifrån mig paddan så skriver jag av mig lite istället. Förresten när klassas det som natt, är det efter 00:00 eller är det nu vid elva-rycket typ? Ja ja shit happens.
Ligger och göder min plufsiga lekamen med P-Os goda brända mandlar från helgen till tonerna av galenskaperna uppe i huvudet. Om den där idioten uppe i skallen bara kunde hålla käft för en stund så vore jag tacksam. För den uppe i huvudet är jag en myra som gång på gång krossas bestialiskt med ett hånfullt leende för att sedan trycka på repeat och gör om det igen om än grymmare.
Jag är med på banan, håller mig på den så gott jag kan, det går bitvis bra men eftersom jag känner denna kroppsbyggnad så vet jag att inom en överskådlig framtid så blir det en bula i min väg och jag faller, faller ner i den fördömda gropen. Fast då gör jag det iaf med gott samvete för sommarens tre absolut viktigaste saker har passerat och jag var med vilket glädjer mig oerhört och ger mig lättnad. Kanske lite därav så har jag nog slappnat, det viktiga är avprickat så nu kan galenskapen få fullt spelrum för det finns inga fler måsten mer. Det är lite så att jag faktiskt hoppas på att hamna om än halvvägs ner i gropen för som det känns nu så är det som att gå omkring och vara magsjuk, man mår illa som fan och behöver spy men det åker bara upp och ner i halsen och den där lättnaden infinner sig aldrig utan bara konstant illamående, och det vet vi ju alla hur kul det är.
Så konstant "psykiskt illamående" är det, vore nästan skönt med en repa till och få det ur sig och börja om på nytt, tömma ur all skit på insidan och städa upp och välkomna nytt gott och bra mående.
Jag uttrycker sjukt nog en längtan trots att jag vet att det är hemskt, men det vore faktiskt skönt helt ärligt.......

Imorgon ska jag till ätstörningsenheten och bästa Ulrika, goa fina Ulrika med dom härliga kramarna. Hon kan verkligen konsten att krama om och trösta då det behövs. Få se om rännilarna på mina kinder förblir torra denna gång eller om jag ska göra slut på näsdukar även denna gång. Man kan gråta där, det är kanske inte skönt för det river ju och sliter alltid när sånt inträffar men omhändertagandet är fantastiskt.
Har väll fallit ner i den gropen igen, i alla fall halvvägs. Är inte ensam i huvudet längre så att säga och det suger getarsel. Hade lyckats med en ganska drastisk minskning innan helgen men så kom marknaden och där skulle det ju ätas. Ångest i smyg får det bli då. Men det braiga med marknaden är att jag har mina ställen där man kan få sig en go kram om man behöver ;) Dom är fantastiska di där människorna!!

Nu har Mr Blund varit här och sövt vänsterhanden och den håller ju paddan och det blir jädra svårt att skriva med paddan liggandes på isterbuken så det är väll bäst jag hänger på in i drömmarnas land.

Ljud från lite här och där, det stör mig men jag är tillräckligt mycket slapparsel för att ids göra nå åt det. Så någon sunkig låt på radion här bredvid får kompa med en gapig brud på tv som retar gallfeber på mig. Men jag får väll skylla mig själv antar jag när jag är så jävla slö. Och apropå slö så är en ny dosa beställd till tvn och den borde ramla in imorgon eller senast fredag. Slöa tvkollardagar here i come!!
Är trött, vet inte om kroppen eller knoppen är värst men våldsamt trött är jag iaf, not verry mysigt men va fasen det går väll över nån gång antar jag. Tröttheten kommer med en loj nonchalans och likgiltighet som alltihop stämmer bra in på min nedstämdhet som gäckar mig just nu. Förmodligen är jag en bra bit på väg ner i svarta gropen och sedermera en vistelse på lagerlokalen på andra våningen - 2:an. Det var en tjej jag pratade med som benämnde det som lagerlokalen och det stämmer ju för dom gör ju inte sådär jättemycket däruppe.
Denna vända var sådär mindre kul. Jag hade ju proppat undan alla jobbiga känslor och tankar för att hålla ihop inför min väns bröllop och jag lyckades med det. Men nu finns det inget som håller allt undan så nu har all dynga inuti fritt spelrum och jag mår väll ungefär som dynga också.
Var hos Ulrika på Eriksbergsgården och det jag gjorde mest där var att gråta. Jösses vad papper det gick åt. Tur att det var just hon jag skulle träffa för hon kan trösta och hon kan kramas som ingen annan och man får så många som man behöver.
Jag är less på att gå en vända på Ätstörningsenheten för att sedan: taadaaa nu är jag färdig och dom ba yeeeaay. Men sen dröjer det några månader så är skiten tillbaks igen och jag ba taadaa här har ni mig igen! Det är tredje eller om det är fjärde gången det går åt helvete. Såååå less på alltihopa!!! Varför kan dom inte se till att det håller nån gång?!?!? Eller får dom provision på återvändare?? Det finns roligare saker att göra med tiden än att vara down och noja skiten av sig.

Vill orka och kunna hantera situationen, vill bara kunna bestämma att nä fan jag ska inte till tvåan, jag ska fan kunna äta en pizza utan att gå upp i atomer. Vill inte leva med vetskapen om att denna vända slutar den med på tvåan. Suck!!!!

Jävla tvätt att hämta också!! Vill bara dra täcket över huvudet!!

Oj jag vet inte vart jag ska börja, kanske ska börja med det braiga det brukar vara bäst.
Först och främst så kom det initialt på denna dag två underbara tjejer hem till mig, den ena var en glad överaskning och den andra gjorde mig oerhört glad genom att pyssla om mitt fejs och efter konstens alla regler göra mig vacker med smink och allsköns grejsimojs som jag aldrig tidigare hört namnet på. Men när allt var klart så fick jag med stor förvåning se en vackrare bild än vanligt i spegeln och till och med jag som är så självkritisk fick tillstå att jag var verkligen vacker. Så tack så jättemycket Sondra för det otroligt bra jobb du gjorde, jag är grymt imponerad och djupt tacksam!
Sedan fixades en passande frisyr och finklänningen åkte på och redo var jag inför det stundande bröllopet som jag skulle bevittna. Och det om något var väll fantastiskt, det ordet räcker inte ens, det var magnifikt, änglalikt och fullkomligt bedårande. Det var en högt älskad vän som äntligen fick ringen på fingret efter att ha sagt ja till sin älskade. Det var helt magiskt vackert och glädjen och lyckan i mitt bröst bultade som en stångjärnshammare. Det skvalpade innanför ögonlocken på mig men kameran skulle skötas så gråta fick jag göra efteråt. Men efteråt var det förtäring i form av midsommarbuffé och det åts av det mesta. Efteråt var det tårta och i anslutning till det hölls det tal och öppnades bröllopspresenter. Jag höll ett tal och läste dikten jag skrivit till de nygifta. Konstigt nog var detta ringa sällskap mycket mer nervpåfrestande än när jag stått inför 150 personer underligt nog men det gick i alla fall.
Sedan blev det lite småprat och lyckönskningar till brudparets nystartade gemensamma resa. Efter det väntade den tillsynes oändliga väg hemåt.

Kvällen har flutit på, redigerat kort och ätit lite och typ så......
Men jag inser allt eftersom att jag inte är ensam ikväll. Jag märker av en allt mer betungande känsla som lägger locket på glädjen och ur vrår och skrymslen kryper tungsinnet fram likt äckliga kryp. Också de tunga dumma tankarna krälar som maskar och äckelpäckel ur sina hålor och bosätter sig i mitt sinne. Dom slår rot, bygger bo, utökar sig och har nu tagit över en stor del av mitt sinne. Jag är låg. Har känt tendenserna ett tag men negligerat dom och hoppats på att jag inbillat mig och tryckt ner dom med våld. Men nu har jag inte längre ryggen fri, det tungsinne som gäckat på avstånd ett tag nu står nu och flåsar mig i nacken med en andedräkt likt en insupen och otvättad alkis.
Jag uppskattar inte detta för om jag inte lyckas stävja det här nu så kommer jag inom kort få prova psykiatrins nya jourmottagning. Det är inget jag vill tro mig, det är det sista jag vill! Jag har inte tid med detta, inte alls, vill inte!!!
Pratade med en människa där och hon sa att jag såklart alltid när än på dygnet kunde höra av mig dit. På ett sätt lät det lockande, rädda mig snälla, men samtidigt ett big no no. Men de saker som nu är i mitt huvud önskar jag inte ska föröka sig för då är jag rökt, bigtime, då snackar vi en repa på jouren och sedermera en boning på våning 2 i en icke skön säng. Jag känner mig otrygg i detta som är för jag har inte kontroll, jag vet inte vart det tar vägen och det är olustigt som fan. Jag vill vara trygg och glad och veta vart jag ska och ha kontroll.

Först och främst hoppas jag på humöret imorgon för då blir det förmodligen lite mer Torp. Jag hoppas på det iaf.
Detta måste lösa sig, jag har inte tid att vara en inlagd gurka i den stora gurkburken på plan 2.

Men jag är själaglad för min älskade vän som idag fått sitt happy end

Hur kan det vara möjligt att det finns så lite tid?? Såå lite tid så att den förr utsträckta handen blir till en knytnäve och dom stadiga bärande benen inte längre bär utan nu sparkar hårt mot mina. Hur kan det komma sig att dina ord sinat likt kon som inte kan nära sin kalv för att juvret är tomt. När gick du från vän till ovän, eller en sån vän som slår, metaforiskt alltså,och fortsätter slå när du ser att blodsutgjutelse inträffar. När gick jag från att vara din förtrolige till den du aldrig vill se. Varför fortsätta detta och bara keep on going trots att jag bett på mina bara knän så dom blöder?
Jag önskar jag hade svar, många svar men det har jag inte och just nu min vän så gör du förfärligt ont och jag bara önskar att du kunde lägga ner stridsyxan och förklara vart du fått den ifrån.....

Jag vågar stå rak
Säga nej
Inte varje smak
Passar mej
Se mig omkring
Jag fattar
Runt mig ingenting
Vägen tar mig dit rattar
Våga tro
Än en gång
Bygg en bro
Och sjung din sång
Var stark
Ska inte vika min blick
I himlen blå en patriark
Som en gång mitt hjärta fick
Jag går på sällsam stig
Numer alltid glad
Naturen reser sig
För den starke varje dag
Jag vågar stå rak
Mitt nej är ett hej
Skjortan min är framobak
Vilket bekommer mig ej
Stark och rak!

Idag har jag surfat på känslovågen rejält. Ena stunden på toppen av vågen och king of the world och i nästa stund så blir det en rejäl kallsup då verkligheten klappar till mig med brädan i huvudet så jag ser hela Vintergatan innanför mitt pannben.
Den härliga biten i det hela denna dag var att goaste Gunilla kom hit på lunch, eller ja sen lunch blev det för hon landade på min dörrmatta lite innan tredraget och maten intogs nog på trestrecket. Och jag min klaterpes trodde ju i min enfald att det går bra att vänta ända till tre med att intaga föda men det visade sig ganska kvickt att så var inte fallet, så det fick bli två äggmackor.
Huset bjöd idag på en somrig tomatochrödlökssoppa gjord på grädde och med vitlök i. Till det nybakat matbröd och färskost med örter och flingsalt som jag svängde ihop under gårdagen, och efterrätten vart jordgubbsuffemuffe. Mitt sällskap fick sig en kopp kaffe till efterrätten och var så nöjd så. Vi blev sittandes i soffan en god stund och bara pratade och hade det skönt.

När min fina vän avgick tänkte jag mig att jag skulle ta vid måleriet från igår som blev så lyckat men inspirationen ville inte riktigt infinna sig vilket jag är hyfsat säker på att det berodde på att den tidigare nämnda kallsupen gjorde sig påmind i form av en annan vän som inte riktigt greppat hur jag fungerar på mobilfronten trots fyra år drygt sammen och sket i att svara två dar i rad vilket satte igång stora jetmotorn i huvudet med negativa tankar och jobbiga nedåtspiraler om varför och allt möjligt så eftermiddagen blev ganska depp. Sen hittade jag en grej på Facebook som fick mig att asgarva så då när jag var glad för stunden så passade jag på att slå en signal till vederbörande och vi redde väl halvt om halvt ut saken även om hon stundom kanske inte visade sin bästa sida. Men det löste sig till slut, tror jag iaf, hon skulle trilla förbi här imorgon när jag kommer från Halsberg....

Ja Halsberg ja, imorn var det ju föreläsning igen, ska bli skitkul. Jag är så peppad och taggad och det SKA gå bra bara det måste det för det finns i get annat. Jag vill inte göra något halvdant utan det ska vara perfekt helt enkelt. Har förberett en del men kan inte bestämma mig för om jag ska ha papper eller inte, jag vet ju hur det blev för länge sen när jag använde papper - då sket det sig! Men jag ska ha morgondagen innan avfärd till att knyta ihop säcken så att säga.

Men nu är jag trött, har varit det hela dagen visserligen men nu får man ju kojsa så jag ska nog ta chansen.....