Eftersom jag förmodligen skulle avlida av separationsångest om jag la ifrån mig paddan så skriver jag av mig lite istället. Förresten när klassas det som natt, är det efter 00:00 eller är det nu vid elva-rycket typ? Ja ja shit happens.
Ligger och göder min plufsiga lekamen med P-Os goda brända mandlar från helgen till tonerna av galenskaperna uppe i huvudet. Om den där idioten uppe i skallen bara kunde hålla käft för en stund så vore jag tacksam. För den uppe i huvudet är jag en myra som gång på gång krossas bestialiskt med ett hånfullt leende för att sedan trycka på repeat och gör om det igen om än grymmare.
Jag är med på banan, håller mig på den så gott jag kan, det går bitvis bra men eftersom jag känner denna kroppsbyggnad så vet jag att inom en överskådlig framtid så blir det en bula i min väg och jag faller, faller ner i den fördömda gropen. Fast då gör jag det iaf med gott samvete för sommarens tre absolut viktigaste saker har passerat och jag var med vilket glädjer mig oerhört och ger mig lättnad. Kanske lite därav så har jag nog slappnat, det viktiga är avprickat så nu kan galenskapen få fullt spelrum för det finns inga fler måsten mer. Det är lite så att jag faktiskt hoppas på att hamna om än halvvägs ner i gropen för som det känns nu så är det som att gå omkring och vara magsjuk, man mår illa som fan och behöver spy men det åker bara upp och ner i halsen och den där lättnaden infinner sig aldrig utan bara konstant illamående, och det vet vi ju alla hur kul det är.
Så konstant "psykiskt illamående" är det, vore nästan skönt med en repa till och få det ur sig och börja om på nytt, tömma ur all skit på insidan och städa upp och välkomna nytt gott och bra mående.
Jag uttrycker sjukt nog en längtan trots att jag vet att det är hemskt, men det vore faktiskt skönt helt ärligt.......

Imorgon ska jag till ätstörningsenheten och bästa Ulrika, goa fina Ulrika med dom härliga kramarna. Hon kan verkligen konsten att krama om och trösta då det behövs. Få se om rännilarna på mina kinder förblir torra denna gång eller om jag ska göra slut på näsdukar även denna gång. Man kan gråta där, det är kanske inte skönt för det river ju och sliter alltid när sånt inträffar men omhändertagandet är fantastiskt.
Har väll fallit ner i den gropen igen, i alla fall halvvägs. Är inte ensam i huvudet längre så att säga och det suger getarsel. Hade lyckats med en ganska drastisk minskning innan helgen men så kom marknaden och där skulle det ju ätas. Ångest i smyg får det bli då. Men det braiga med marknaden är att jag har mina ställen där man kan få sig en go kram om man behöver ;) Dom är fantastiska di där människorna!!

Nu har Mr Blund varit här och sövt vänsterhanden och den håller ju paddan och det blir jädra svårt att skriva med paddan liggandes på isterbuken så det är väll bäst jag hänger på in i drömmarnas land.