Hur kan det vara möjligt att det finns så lite tid?? Såå lite tid så att den förr utsträckta handen blir till en knytnäve och dom stadiga bärande benen inte längre bär utan nu sparkar hårt mot mina. Hur kan det komma sig att dina ord sinat likt kon som inte kan nära sin kalv för att juvret är tomt. När gick du från vän till ovän, eller en sån vän som slår, metaforiskt alltså,och fortsätter slå när du ser att blodsutgjutelse inträffar. När gick jag från att vara din förtrolige till den du aldrig vill se. Varför fortsätta detta och bara keep on going trots att jag bett på mina bara knän så dom blöder?
Jag önskar jag hade svar, många svar men det har jag inte och just nu min vän så gör du förfärligt ont och jag bara önskar att du kunde lägga ner stridsyxan och förklara vart du fått den ifrån.....