Ena kvällen gråter jag så det gör ont och är ensammast i hela världen. Tankar som river sår och jag vrider mig i plågor.
Andra kvällen totalt motsatt. Jag vrider mig av skratt när en liten hund tokar sig och tar trevliga bilder under inflytande av en god stämning. Förkylningen som lagt sig i startgroparna bekommer mig inte för nu är det två fantastiska små väsen som har allt mitt fokus. Planerar för en god vän och mitt resturangbesök som känns härligt stort och det faktum att jag stolt står för notan.
Faktiskt samma vän som fick mig att gråta hejdlöst för ungefär ett dygn sen när jag pratade kort med henne i telefon och fick reda på att hon mådde uruselt på grund av migrän som hon drabbats av. Det gjorde så ont i mig att min bästa vän hade sådana plågor så mitt i mitt trasiga så blev jag ännu mer trasig för jag förnam hennes plågor.

Men saker och ting ändrar sig som tur är. Ikväll är gråten långt borta men glädjen desto närmre.
Dom älskade små vovvelutterna är här hos mig och stämningen är som sagt på topp, om än trött, dags att knoppa snart.
Måste först bara berätta vad Milou gjorde som fick mig att bryta ihop av skrattparoxysmer.
Jag låg i sängen och tänkte mig att ta ett rart kort på den lille gosnosen där han låg så jag fram med paddan. För att få honom att titta upp så ropade jag på honom och då sträcker han på sig och gäspar och följden blev en pikant doft ej alltför njutbar. Sen tror han att jag ropar på honom innebär att han ska få kärlek och omsorg så han krälar uppför min mage som såklart får mig att asgarva för det killar ju nåt hejdlöst. Så ligger han på min mage/bröstkorg och blir mer och mer uppspelt ju mer jag skrattar så han börjar kraffsa hej vilt på mina bröst och urringning varpå jag typ dör av skrattanfall. Milosevic glädje tar inte slut där utan när jag asgarvar så kör han in tungan i munnen på mig så allt goes totally insaine. Tillslut får jag värja mig från hans hångelförsök genom att värja mig med paddan. Han gör då en tämligen lustig sorti genom att häva sig av mig i någon form av gymnast/ballerinamove så ytterligare ett skrattbryt utbryter för den synen var nåt utöver det extra och den hade jag velat spara.

Tänk att en sådan liten varelse kan sprida så mycket glädje, jag vred mig i skrattbryt länge och långt efter att skrattsalvorna ebbat ut så fanns glädjen kvar.
Jag känner mig tacksam och välsignad. Även om jag vadar i skit imellanåt så finns det ändå stunder som är så glada och fulla av kärlek så skitvadartillfällena bleknar bredvid.

Nu ska vi tre sova och imorgon har jag mycket mer att berätta ;)

Jag var iväg till Eva på förmiddagen för lite löst prat om livet och dess tillbehör. Hon är härlig Eva, det är en stor trygghet och glädje att få ha henne. Vi babblade en stund även om jag var rätt off på grund av att pillret jag tog igår kväll för att härda ut fortfarande inte hunnit ur kroppen och knoppen. Svängde sen förbi ögonmottagningen för att få ut journalkopia från besöket förra veckan då man gjorde en skiaundersökning för att fastställa styrkan jag behöver på mina glas eller linser. I detta fallet var det för att ha med till Synsam så man kan jämföra styrkor eftersom jag vet att mina linser är helt åt skogen för svaga. Sen får dom gärna kolla över ögonen för det sätt linserna avlägsnades på var allt annat än rätt, det var på lajvet i mörkret med skitiga fingrar och en lång omständig procedur med en rätt våldsam taktik i brist på spegel.
Väl hemma från Eva så tog jag en ordentlig fajt med mina inre demoner och övervann dom så till slut blev det mat i alla fall, och gott blev det också :)
Jag ska inom straxt bege mig mot Usö igen för en träff med doktorn med den honungsindränkta rösten. Jag trodde hon dumförklarade mig först och talade som till ett litet barn men hon låter så jämt tydligen, hon har en översnäll röst, men nu har jag lärt mig hur hon fungerar så nu conectar vi bra.
Innan det upp till ögon och hämta journalen och efter det Synsam.
Framåt kvällen kommer mina guldgossar Milou och Lukas, det ska bli härligt som bara den, så glad för Gabriellas förslag.
Förmodligen så har jag en förkylning på ingång, Eva misstänkte det starkt och när hon la fram det så kan jag inte annat än hålla med. Vajert, men å andra sidan det kan man faktiskt stå ut med, det är inte dödligt om man säger så.
Nu på med tjocktröjan och så iväg igen :)