Ni får ursäkta men här kommer ett inlägg till och inte av den muntra sorten.
Jag är kvinna och hade jag varit av den fertila sorten som menstruerade så hade jag kunnat skylla på PMS men tyvärr så har jag en P-pinne så taskigt humör kan jag inte skylla på hormonerna dessvärre.

Först var jag en munter trallgök som sprätte omkring som en spänd fjäder och sjöng uselt blandat med muntra tillrop och så lite knäppa ljud som grädden på moset.
Adhd:n hade fått flipp och så även jag. I såna lägen kan jag driva vem som helst till vansinne inom loppet av fem minuter med alla galenskaper, det blir korta telefonsamtal i det läget kan jag ärligt tala om. Men vem fasen vill prata med goddag yxskaft liksom.
Initialt så har jag ingen insikt om hur jobbig jag är utan tutar och kör och studsar som en gummiboll glatt trallandes jollrandes som om hela världen har förvandlats till Disneyland och jag är 7 år. Sen nån gång mitt i all energi så inser jag hur det är ställt och först så slår jag bort det för att senare inse att jag är ju jobbig, lite to mutch till och med. Då inleds operation landning för att få ner mig på jorden igen, ner till alla vanliga svennar och så ska jag förslagsvis bete mig likartat också...

Ikväll tog jag till medicin för att komma ner på jorden och för att sedan också ska kunna sova. Jag tag en Nozinan - en!!
Så välkommen till Lilla Landet MutterButter!! Här är vi sura och griniga som den värsta häxan och mungiporna har drabbats extra hårt av tyngdlagen just ikväll och pekar stadigt neråt. Muttrar och fräser och ur öronen ryker det för fullt. Passa dig för att reta upp mig ikväll för då kommer du bli Smurfifierad och få ont på väl valda ställen på din kropp.
Skriverier på sociala medel riktade mot mig misstolkas lätt och resultatet blir ett surt och osande buttert genmäle. (som ångras djupt imorgon) Allting i världen som är störigt och irriterande är ditsatt endast för att reta gallfeber på mig.
Jag sitter ihopknycklad i soffan och förfasar mig över precis allt, till och med små söta valpar och nykläckta bebisar tycks mig dumt nog att muttra en rejäl harang över.
Jösses tänker jag nu, tänk om jag bott ihop med någon, den kraken hade ju dragit för länge sen vid det här laget....
Eller krake, det låter maskulint, finns det ingen i så fall - krakerska?? Ifall det inte finns så borde det finnas. Likadant som polare, låter väldigt maskulint tycker jag! Det borde finnas ord som polerska eller polarinna. Si där ja, också nåt att muttra över... Hen ger jag mig inte ens på för sist jag gjorde det på Facebook så slutade det i en sisådär 25 kommentarer och människor som retar upp varandra till max!! Hen, att vara höna eller inte det är frågan...nåja!

Nej nu ids jag inte med detta mer! Jag ska gå och lägga mig och vakna glad och nöjd och gör jag det inte då blir jag riktigt sur!!

Häxan Surtant checkar ut!!

Jag sitter utdrälld i soffan likt ett uttippat mjölkpaket och är fullkomligt nöjd med det. Inom sisådär en halvtimme borde min bästa Annika vara här, hon skulle komma runt fem nån gång... Det blir skönt att få sitta och prata med henne lite i lugn och ro, det var ett tag sen känns det som....

På förmiddagen var det par i Jenny :) En ny bekantskap med samma namn som jag. Först blev det lek i parken med hennes lille Oliver, en riktigt skön liten kille som smälte mig likt en snöboll i ugnen, så himla go unge! Sen blev det till att gå in och göra mat. Jag tyckte inte om det men mina gäster tyckte annat. Oliver åt mycket och gärna och fort, det var nog det bästa betyg jag kunde få, småkottar har ju en tendens att vara lite mindre intresserade av mat men han åt :) Sen skulle lillfjutten sova så Jenny och jag tog oss ut på en promenad och han knappt gå några meter innan han hade tvärslocknat, trött liten kille!! Så det blev en kort promenad för vi vände hem och drack te medans lillen sov. Men herre min skapare vilket äventyr det blev när jag först skulle veckla ihop och sen bära vagnen upp för tre trappor. Tänk er en tjock liten gubbe med jättemage, krumma ben, vindögd och med en redig karatefylla, tänk er att en sådan skulle bära chassit till en folkabuss uppför en störtloppsbacke. Typ så var det, jag flåsade som en lungsjuk ansjovis och vinglade som en fylltratt och var av den fasta övertygelsen att om jag inte dör på kuppen så kommer jag falla baklänges med vagn och allt och där är ju Jenny och då blir det dominoeffekt och så dör vi allihopa...... Men vi kom upp helskinnade allihop :)
Och jag konstaterade att jag icke ska bära vagn i min trapp något mer!
Teatime och en massa prat blev det innan Oliver vaknade och då blev det leka av istället. Jag upptäckte nya funktioner med leksakslådan som jag har - man kan vända locket upp och ner och skjutsa kottar i det, en uppskattad syssla om man frågar Oliver. Vi han härja loss en stund innan det var dags för avfärd för Jenny och Oliver. Det var härligt att ha dom här om än en liten skitzokänsla att tilltala någon annan sitt eget namn.

Jag tog turen ner i källaren för att plocka upp lite julgrejer när mina gäster hade gått. Väl där så såg jag vågen och tänkte att den ska nog inte stå så lättillgängligt för det finns en viss risk med det. Så jag kom på att jag skulle kila in den mellan dom två dörrarna som står där nere för slänga ville jag inte,känner mig inte redo för det än. Men tjena, klantarslet gav sig till känna och att peta in vägen resulterade i ett ljudligt PANG.....det får nog bli en tur till sopstationen i alla fall.....
Ett avslutat kapitel i dubbel bemärkelse!

Jag fick ett underbart härligt mail när min namne var här - jag kanske får mig ett ställe att arbetsträna på - som jag fixat fram själv dessutom :D
Ann på Arbetslivsresurs hade varit i kontakt med chefen på stället som ställde sig positiv till att ta emot mig, så nu måste bara Arbetsförmedlingen säga sitt ja också. Om nu allt går i lås så får jag börja på ett helt fantastiskt ställe, jättekul och precis som jag önskar. Jag håller tummar och tår så hårt det går!!! :D

Nu är klockan Annika-dags!! :D Snart kommer min goaste fina för att mellanlanda i min soffa - underbart!!!