Jag passar på att vara lite gnällig eftersom magen verkar ha bestämt sig för att denna dag ska det göra ONT med feta versaler. Jag har försökt att inte deka ner mig i surbitchträsket men OoOoops där slant jag visst - sorry!!

Som sagt gnällämne numero 1 är den förbannade magen som endast har tagit en rast i upproret på ca 3 timmar resten har bara varit ren jäkelskap. På bussen till föreläsningen så började jag känna att nu är det inte så kul grejer på ingång och ju närmare avstigningshållplatsen jag kom ju ondare fick jag. Klev av vid V-torget och travade ner till rätt adress, passade på att vinka till Emanuel på BraZoo. Ju närmare slutdestinationen jag kom desto svårare blev det att gå. Väl där var det ju bara att försöka hålla ihop och inte bröööla rätt ut som en brunstig älgko. Istället blev det omedvetet så att jag satt och höll andan under smärttopparna och att ta till orda var betydligt svårare än vanligt,och jag som talar hål i huvudet på folk i vanliga fall.
Jag är inte den som kollar på klockan en gång i minuten annars men nu var det oftare än så. 50 minuter har nog aldrig varit så långa förut!! När det äntligen var dags för rast så fångade jag upp Irja som den småfnittrande föreläsaren heter och sa att jag måste verkligen gå för jag har så ont så jag tillgodogör mig inte innehållet ändå.
Väl ute så typ trippade jag fram och såg väll ut som en heffaklump på rullskridskor ungefär men tanken var att utföra ärendena nu för Gud vet när det blir möjligt att göra det annars...
VAS-skalan (smärtskattningsskala som man använder i vården) pendlade mellan 5: ont men hanterbart till 8-9: skjut mig snälla!! Så jag satte mig utanför Nikolaikyrkan och telefonerade 1177. Där sa dom i princip bara att om smärtan kvarstår i längre än 4 timmar så får jag söka akut. Jo tjena på dig också tänkte jag i mitt stilla sinne, undrar hur du skulle tycka om att härda ut i fyra timmar om du fått torso och mellangärde utsparkade av ett gäng kickboxare med DrMartinsdojor.
Men när den värsta skiten lagt sig så var jag uppe i nästan fem timmar och den senaste timmen så låg det stadigt på en 4-5:a och det kunde jag leva med.

Ungefär vid tiden för läggdags så började skiten om igen - vackert!!!
Men jag har gjort ett ställningstagande och är det lika jävligt imorgon så tar jag en tur till akuten och ser hur det står till där och om dom önskar sig en kinkig mupp med ond mage så ini skogens som också önskade att hon var en huvudfoting.

Peter trillar in imorgon förmiddag as usual så jag tar sällskap med honom en bit på vägen till USÖ. Vajert, akuten - näää usch och fy för den lede!! Det är ju inte direkt favoritstället om man säger så :/ Mestadels för den intoleransen och dom fördomar som brukar ligga som ett lock över kompetensen. Oftast efter endast en koll i journalen så ser dom den informella och hemliga text som bara folk inom somatiken ser som står ingraverad i min panna och som bara ses med lyset av fördomar. Det står "psykfall" och "hopplös hypokondriker" i min panna och i och med detta så kan man helt glömma att få tillgång till samma vård som vanliga normalstörda får. För jag lovar jag kan komma in med stroke, hjärtattack eller brutna ben och ändå är det ända dom säger är att du har nog gått lite fel psykjouren ligger lite längre ner, gå dit.
Och detta skriver jag på fullaste allvar då jag varit med om x antal gånger då jag kommit med uppenbara somatiska besvär och behandlas ändå alltid som en tredje klassens patient och har faktiskt vid ett tillfälle då jag varit sjuk på riktigt och visat på kraftiga somatiska problem men där dom då vägrat mig vård så jag fick gå till psykjouren och få ett intyg på att psyket på mig stod det rätt till med och jag är icke psykiatrins patient och då jävlar blev det fart på dom på akuten, fick till och med intravenöst Ketogan (morfinliknande preparat) och sen uppskjutsad på avdelning.
Vaddå kränkande, inte då näää!!! I det fallet hade jag om jag kunnat skrikit åt dom alla att dra gommen i grus era fördomsfulla muppar, psykpatienter har också kroppar som kan drabbas av precis samma som era!

Hoppas inget av detta händer imorgon och framförallt hoppas jag hårt på att slippa besöka akutmottagningen. Jag ska i princip vara nedklappad av smärta eller döende för att åka dit. Burr!!

Gnällämne numero 2.
Vissa borde ärligt talat ta sig samman, ta av offerkoftan och inse att allting i livet serveras inte på silverfat av en angenäm butler som gör allt du ber den om. Det finns ingen jävla butler och livet suger imellanåt deal whit it!! Att åka räkmacka är ingen lyx för det är en enda stor utopi och på sin höjd kan man kana omkring på en knastertorr knäckemacka med räkost på tub på och det är långt ifrån den glassiga tillvaro som somliga önskar tillräkna sig. Det är livet!! Den där lilla bubblan som vissa ibland barrikaderat sig i där man tror att bara allting går din väg så går det rätt och om kompisen gör som du vill och håller med dig då är det din bästis men skulle kompisen ha minsta att säga imot så passar denne inte in i din bubbla och blir utkastad.

Nä ids inte gnälla mer nu, jag och den dumma magen ska försöka sova, hur nu det ska gå med en fet 6:a på skalan men ja ja.....
Hoppas och vill att morgondagen ska fungera bra och att smärtan då är exkluderad. Vill ha en fin dag imorgon, vill måla träd och greja fint....

Over and inside out! Nu överger jag den här dagen och snarkar vidare mot nästa.