Denna dag har spenderats i nya boningen. Jag hade lite lösa planer om att ta en promenad nere vid Rynningeviken men den fick inhiberas på grund av ovan kommandes väta. Sen väntade jag på att två olika sällskap skulle dyka upp vilket inget av dom gjorde. Det ena innebar en klippning men då jag tröttnade på att vänta på någon som inte hörde av sig så avblåste jag det hela. Sen var det ett par som skulle hämta upp grejer men som jag inte hörde ett ljud ifrån så jag tar för givet att dom ser jag nog inte idag. Snart är det faddergala på KC så det ska jag gå på har jag tänkt. Sminket är på och snart ska klänningen på så nu sitter jag bara och chillar en stund tills det är dags att hoppa i klänningen.

Jag har motstridiga tankar i mitt huvud, två olika funderingar och båda lika högljudda. Den ena röran är min egen och den andra är inte det utan mer av något andra gör som jag inte gillar.
Men som sagt den mest högljudda är också den jävligaste, det blåser upp till oroligheter i mitt sinne och jag har liksom inget att sätta imot och det gör det nästan värre. Jag vill inte ha dom där och det rumlar runt i huvudet och jag har inget att sätta imot, när jag ropar så är det ingen som hör för min röst är klen och är inte så stark som det skulle behövas. Jag jobbar på, nån gång löser det sig väll antar jag...
Gillar inte hur andra är och väljer när det gäller mig, tycker det är rätt dumt stundom, jag spelar ingen roll, det går bra att torka av skiten på skorna på mig jag är ändå bara en skabbig jävla dörrmatta ändå. Jag är bra när jag uträttar någonting som kommer dom till del men när det inte finns någon uppenbar nytta eller fördel med mig så är jag bara en vanlig jävla dörrmatta.

Jag längtar till jul! Få samla hela familjen och rå om varandra, jag saknar Anna och Andreas, och Olle och hans Anna och lilla Majken, finaste pappa och Ulla-Carin, jag vill så gärna ha dom alla omkring mig. Ångest vad det gäller julklappar och att ha råd med sådana men hoppas hårt på att kunna glädja någon ändå, det brukar ju lösa sig... Julklapparna är inte grejen utan människorna, det är samvaron jag vill åt. Min älskade familj liksom.
Man kanske skulle ringa pappilutten.....

Hoppas denna lilla dalgång i humöret inte är en depp på ingång.... Maria sa när jag träffade henne i veckan att den MADRAS jag gjorde talade för att det inte var helt okej, att det fanns tendenser men att jag inte hade dom mest signifikativa tecknen på depp men några.
Jag har ju satsat allt på den här flytten och då har jag väll trängt undan all skit för att fixa flytten och sen när allt är klart med den då väller alla gamla skitkänslor fram och så blir det snöbollseffekt på allt.
Jävla skit kort och gått!!!!

Nu ska jag byta om. Kallt som bara den är det i min lägenhet!! Längtar till läggdags för där kan man ligga och mysa under alla täcken, ska nog ta fram ett tredje inför kvällen, sköönt!