Lite funderingar så här innan sömnen tar över min kropp. Om den nu gör det, jag har glömt att adressändra till John Blund så han verkar ha kört vilse - pigg som en mört är jag. Jag får väll annordna en skallgång efter honom ifall han dröjer bortåt småtimmarna.....

Jag har haft en fantastisk dag. Vaknade imorse och bara låg och myste i sängen en lång stund innan jag till slut svängde mina lurviga över bäddens kant. Gick upp, lullade runt lite i godan ro, ringde min söta och det var kul för sötis hade i princip näven på luren för hon tänkte precis på mig så två personer och en tanke. Det blev bestämt att jag skulle drälla in efter mötet på Arbetslivsresurs. Och apropå det så utmynnade det i något riktigt fantastiskt. Det var avstämning med Joakim från Arbetsförmedlingen och nu kunde både Ann och jag slänga upp resultat av tiden vi haft och jobbat ihop för att jag ska hitta ett ställe och arbetspröva på. Jag hade varit på en arbetsplats och hört mig för och sen hade Ann haft kontakt med dom via telefon och det var mycket positivt och såg riktigt lovande ut, dom hade till och med yttrat glädje över att få dit mig, "hon är ju en av våra stammisar" sa chefen på platsen och svarade jakande på allt Ann sa om mig och anpassning och bluttan blä... Det gladde mig oerhört att höra allt hon hade sagt till Ann av positiv art om min person, det rörde liksom mitt inre likt en stor varm och go vante för en kylig hand.
Så nu ser allting positivt ut och nu måste vi bara vänta på klartecken från Jocke på arbetsförmedlingen eftersom dom är huvudman så att säga, sen är det bara att tuta och köra och mitt hjärta slår volter i bröstet av all den glädje som detta möte gav och om jag får ett ja imorgon då kommer jag nog lätta från marken av ren eufori. Detta är ju liksom mina första stapplande steg ut i arbetslivet, jag ska äntligen få vara en del den riktiga världen. Detta kommer att vara en arbetsprövning och successivt ska tiden ökas och förhoppningen är 50% och kunna få lön en vacker dag. Men man jobbar sakta och i små steg för att inte något ska bli för tufft så jag faller tillbaka, och jag har gott stöd från framförallt Ann från Arbetslivsresurs.
Detta känns nästan magiskt att det faktiskt händer något av positiv art. Jag har avskytt denna långa tid utan sysselsättning då lediga dagar har varit rena tortyren och eftersom ALLA dagar är lediga så suger ju helgen värre än värst eftersom alla andra jublar över hur skön den är - inte jag för jag har helg jämt.
Ska bli så skönt att sakta men säkert kunna lämna muppbranchen, det har jag velat länge för jag hör inte hemma där, det är inte min grej. Jag vill kunna tjäna ihop mina egna pengar!
Och sakta men säkert närmar jag mig det, det får ta den tid det tar....
Och vart jag ska arbeta får alla veta när jag vet att det är i hamn ;)

Har som redan nämnts haft en kanondag och är fortfarande sådär glädjerusig.
Efter besöket på Arbetslivsresurs så hade jag telefonkontakt med fina Dess och efter ett snabbt break på Restaurang Gyllene bågen, även känd som McDonalds så hamnade jag soffan hos Dess och Astrid. Det var härligt att se tjejorna vid god vigör och på gott humör. Dess fick bli lite extra glad över gottepåsen som jag laddat åt henne.
Sedermera så blev det en tripp upp på stan och mellanlandning på LaBaguette för matintag för hungriga damer och en Cola för min egen del. Jag hann språka lite med bästa Emelie när jag väl var där, härligt. Det är så kul med Emelie för jag tycker verkligen att hon är som en helt ny tjej, det är så härligt att få bevittna.

Efter födointaget så blev det stan igen för att sedan gå hem och göra goda bakade potatisar med kleggimoja och avnjuta tillsammans. Det är kul att se även där att det är nästan som ett nytt par, dom verkade så välmående och kärleksfulla, det verkar liksom som att en ro som inte fanns förut har lagt sig över Dess och Patrik. Det är kärlek i luften! Och Astrid var sååå charmerande, sån himla go unge vi hade ikväll så jag är chockad. Hon brukar ju fara runt som en liten virvelvind och jag harväll inte direkt varit så intressant för henne förut men nu saknade hon mig och frågade efter mig när jag inte befann mig i samma rum. Och hon ville visa mig det ena å det andra och jag skulle titta på henne hela tiden när hon gjorde allsköns konster. Lilla älskade unge, jag hade kunna älska henne upp i atomer ikväll för hon var så underbar.

Jag behöver få hjälp med mina ögonbryn såg jag, dom ser smått förfärliga ut. Eftersom jag inte ser på sidorna, jag ser typ halva på det ena och än mindre på det andra. Jäkla synfel!! Undrar vem man ska fjäska för i hopp om assistans i frågan....

Nu tycker jag att jag hör John Blunds släde så nu verkar han ha hittat mig, härligt! Fast, släde, åker han verkligen det?? Ja jag vet inte, äsch, jag säger släde, vem vet han kanske är kusin med jultomten eller nåt sånt....... :)