Halvdan och loj, tog faktiskt en Oxascand för att inte modfälldheten skulle hindra sömnen denna natt, men istället blev det meck med bloggen , ett visst behov fanns redan men inriktningen tog en annan vändning efter att ha gått in på kontrollpanelen.
Jag fick en notis att det hade kommit in en fråga och såklart så tänkte jag att den måste jag ju kolla in och svara på. Men det var rejält mysko tyckte jag och efter ett tag höjde jag garden och tog så bort frågan och mitt svar. Frågan var från "någon" som påstått sig fått en viss post hem till sig som var adresserad till mig och av viktig art, jag går inte in på vilken för det är skitsamma, och denne bad så om rätt adress att skicka till. Jag blev konfys, jag har ju visserligen bytt lägenhet nyss så jag tänkte om det var min söta S som jag bytt lägenhet med men hon borde väll rimligen veta vart hon bodde för en vecka sen och dessutom har hon både min epost, telefonnummer samt att vi både språkar/smsar nu och då och ska ses på måndag..... Mycket skumt, människan uttryckte sig artigt och inte suspekt på något vis, så jag skrev kontakta mig på min e-post istället och skrev ner den i svaret. Men fasen alltså det verkade så skumt så jag plockade bort den efter några minuter, och råkade dessutom få med några mer frågor av misstag så sorry om jag råkat radera nån det var inte min mening,
Jag klurar verkligen på detta, det kan inte vara S som sagt som jag bytte med för hon har alla mina uppgifter och kan lätt kontakta mig om hon behöver och dessutom så varför skriva ett anonymt meddelande, jag kan ju inte veta vem som fått min post om det inte står vem som undrar, och varför skulle min post gå till nån random dude i vårt avlånga land som inte kan säga jo tjena du vet jag fick din post jag tänkte om du vill ha den så heter jag si och så och bor där och där....
Jag tycker det är skumt, så jag tog som sagt bort den frågan och om människan hann se min e-post så må det vara hänt, det lät seriöst men jag tvivlar starkt på att det var det... Ja ja, vi får väll se vart detta tar vägen.....

Tuff dag!! Mycket väntan, först helt okej men sen började dom tunga molnen hopa sig uppe i mitt tankerike och tankarna som producerades gick sedan mer och mer i moll. Dock vände det när jag kom till kyrkan och faddergalan som vi skulle ha ikväll. Jag lyckades fånga in två riktigt underbara vänner att sitta med och under hela tiden på KC så var faktiskt humöret gott. Det var skönt med den glädjen för en stund, den var välbehövlig och det faktum att vara bland fina vänner värmde en frusen själ. Halva vägen hem hade jag sällskap och resterande del så gick jag och spånade på dikter jag skulle skriva väl hemma. Glädjen att komma hem till mitt nya hem är alltid underbart skön, leendet etablerade sig redan på första våningen och dom tre trapporna kändes lätta just för att jag hade varit borta en längre stund och fick komma hem igen.
Väl hemma så åkte finkläderna av och myskläderna på. Tanken var att producera dels de dikter jag fick i huvudet under promenaden hem och så avslutningen på saga numer 2 som jag skrivit. Så alla möjliga papper åkte fram för att kunna få ur mig och ihop det jag tänkt..... Men så kom det två rejäla farthinder i min produktivitets väg....hela alltet gick liksom sönder där och då :(
Först ett sms som där och då var som att få ett betongblock i huvudet, något som tidigare fått mig så glad fick mig nästan att vilja strypa någon långsamt, inte avsändaren dock. Men jag lovar att mörda ligger inte för mig men fan alltså om man kan tiga ihjäl någon så kommer somliga falla död ner inom kort!
Smset var som att döda inspirationen, det var bara att lägga ner . Men innan jag packade ihop så fann jag något som var nådastöten för ikväll.... I kollegieblocket mellan några ark så fann jag ett kort på mamma och mig när jag gick i ettan. Det var ett sånt där proffskort taget i en fin studio med bakgrund och allt, och det hade säkerligen kostat en del dom där korten. På bilden har mamma pudelfrisse a lá 80-tal och jag har kort men välfluffat hår som jag faktiskt minns att jag inte var så förtjust i. Vi står mitt emot varandra och håller varandra i handen, jag med mitt huvud lutat mot mamma och båda har såna där riktiga klistra på leenden. För jag vet mycket väl att under den tiden då kortet togs så var det allt annat än idel leenden hemma..
Att se det där kortet var som att ett stort otäckt lejon rev stora jack i mitt hjärta och satte tänderna i och sargade min själ svårt. Visst jag vet att leendena inte var äkta och att tillvaron var allt annat än fluffigt söt men det som kortet stod för om man inte visste bakgrunden var kärlek och ömhet och just DET var vad jag saknade så hårt ikväll. Jag vill leva drömmen, utopin, med min mamma, jag vill ha fluffgullet trots att det inte finns. Jag vill ha min mamma.!!!!!!! Jag vill ha kärleken från en mor!!! Jag vill kunna krama om henne länge och säga jag älskar det och mena det. Jag vill så jävla gärna ha en mamma så jag håller på att gå sönder inombords.

Jag har flera mammor! Ställföreträdande mammor. Andliga mammor. Vänskapliga mammor. Substituts mammor. Jag har EN mamma som är biologisk men som inte vill ha mig. Jag älskar alla fina fantastiska kvinnor som ställt sig till mitt förfogande i annans frånvaro, jag borde var såå nöjd och missförstå mig rätt jag är det men endå på något vis så är det en viktig bit i mitt livspussel som saknas....
Kommer jag någonsin bli hel..........???

Jag slår upp Facebook och förfasas över alla vidriga utklädningskläder och dräkter som vanställer vackra människor till det yttersta... Dom har säkert kul och det unnar jag dom,men jag föredrar min klänning och scarf....
Det är ju halloween, eller för att korrigera det är allhelgona för dom svenskar som missat det och hänger sig åt äckligheter och utspökning. En helg då vi minns dom som inte längre finns hos oss genom att besöka gravar och tända ljus för våra älskade och saknade
På bordet bland mina block och pennor står mitt ljusfat.....vem ska jag tända ljus för.....mamma. ??
Nej tändaren är försvunnen så det får bli sängen istället och gissa om jag kommer se ut som ett spöke när klockan ringer imorgon.. ....