Vägen ligger öppen framför mig, det är bara att lyfta foten och börja gå. Jag vet att i slutet av vägen ligger det seger, min seger. Jag har redan gått långt långt men utan karta och kompass, fast vad gör det när jag ej kan läsa en karta och på kompass är jag kass. Vad är då skillnaden vid vägen jag står vid nu?? Jo kartan fann jag djupt i min egen ficka och kompassen fanns i mitt hjärta. Kartan hade gömt sig bland papper, grejer och slit. Kompassen var trasig, det syntes inte ett skit. Men nu med räddad karta och kompass med bättre plats så är det bara att börja gå. För det är min nya väg i livet och lamporna i dess kant tänds en efter en. Tidigare var vägen snårig och mörk, ingen hittehjälp fanns och mina demoner hängde i mina byxor som en svans. Mitt andra jag, det på insidan förvirrade mig med trasiga tankar och illa valda ord som satt så fel, satta i fel jord. Men efter att i slutet på den gamla mörka vägen funnit nyckeln till mitt inre och lösningen till hatet mot mig själv och förvirringens boja släppt så syns där inte längre några problem. Utan efter att ha återintagit mitt medvetna och sparkat av mig det som hängde kring skorna, kastat tyngdens bojor in i mörk skog och börjat tro så har jag börjat gå - på riktigt. Som en vacker julgransbelysning är tänd vid min vägs sidor travar jag med fasta och målinriktade steg mot målet. Jag inser att det är så lätt, som en blind som får se eller en döv som igen kan höra. Jag vill inte förstöra med min historia som jag har, bara fortsätta gå livets väg i alla mina dar. Upptäcka se och njuta, och då framförallt över att ha tagit kommandot över min skuta. Jag går och inuti jag seglar. För i livet bär mina fötter och i mitt inre vaktar jag från min skuta, ingen överbord och ingen får sluta. Skorna är stabila och stadiga och blicken på horisonten fäst. Jag vill inte tillbaka till mörkret jag vill leva här i ljuset allra mest. Och jag vet att har jag bestämt så är det så det blir. Vet att insikten och viljan förblir. För hur än skutan därinne kränger eller skorna spottar ut fötterna och ut och in sig förvränger så vet jag att jag har kraften att inte förlora mer. Jag har seger i mitt sikte och seger är min destination .
Seger mot vad undrar du. Seger över det förflutna och över en förr så trasig person. Att inte vara älskad eller att vara älskad av alla - utom en, en enda person. Personen som ställt sig utanför, står och tränger och gärna förstör. Den person som borde älska mig mest, ger hellre upp och ställer till en blasé fest. Fest för att glömma den hon älskat mest.
Men med eller utan kärlek från just hennes håll så spelar insikt och seger större roll. Och det faktum att jag står här idag stark och stolt på starka ben, inriktad på målet, det fyller det hon orsakat - det stora tomma hålet.
Så många andra längs min väg har fyllt mitt hjärtas kärleksrum, gett mig allt jag behövt så nu har jag insett att det är inte jag, det är hon som är dum.

Men nu borde mitt sängbords nattlanterna få vila och jag skynda och ila, upp på hojen, jaga Jonny B för jag måste nog snart få vila . Försvinn allt otyg och svep mig in i drömmens sus - John Blund var är du med ditt grus!!

God natt