Jag har behov av att häva ur mig så here goes.

Man vet att man verkligen måste få flytta snart när man kommer gående nedför gatan mot sitt hem och ju närmare man kommer ju mer ökar den mentala stressen, oron och otryggheten. För att inte tala om när man låser upp i porten och går dom sista få trappstegen och ska sätta nyckeln i dörren - huuuuvaa!! :( Jag känner mig rädd och orolig, vill egentligen inte öppna dörren för jag oroar mig för vad som ska vänta där inne, har någon tagit sig in, har någon använt min brevlåda till att släppa ner ohyggligheter i, eller till och med: jag står med ryggen mot trapphuset, det går inte så jag måste skynda mig in innan någon gör något mot mig när jag har ryggen emot.

Om vi går tillbaka en sisådär ett, ett och ett halvt år i tiden så var detta något heeelt annat än det var idag. Då var det min borg, mitt palats, min mansion, ja faktiskt min safe spot. Jag älskade att vara här och pyssla om i min lilla borg.

Men någonstans på vägen så blev borgen till något annat, något som inte var lika trevligt, det var inte det säkra fort som det varit hittills. Men när förvandlades det?
För jag har inte gjort det så själv, inget jag fått för mig bara.....

Dels är det såklart inbrottsförsöket i somras, sen är det nog också otrygghetsfaktorn i att somliga släpper in kreti och pleti i huset kvällstid/nattetid och somliga av dom härjar runt i trapphuset. Sen att någon saboterade min cykelkärra, gång på gång i cykelförrådet och jag vet att det är någon i kåken eftersom ingen annan kommer in i cykelrummet. Och självklart störda talibanen!

Jag får inte riktigt den ron jag behöver längre. Jag tror det kan vara därför jag sover dåligt bland annat. Jag tycker det är olustigt att dörren till min lägenhet är mitt framför sängen också. Eftersom det faktum att när jag låser upp min dörr och går in så tror jag att det har någon annan gjort innan mig och så är det nån otäcking där inne som bara väntar på att jag ska komma hem så han kan göra våld på mig eller vad som helst.
Jag är jätteorolig för brevlådan för att det ska ligga något på hallmattan när jag kommer in...

Jag vet ju att det är helt befängt egentligen men logik och rädsla är inget matchande par, inte ler och långhalm, ingen perfekt symbios. Jag vet att jag bara är rädd och nojar upp mig, rädd för saker som inte finns men logiken säger att det är just så det är att det finns inte men ändå kopplar det inte riktigt, jag får inte in att det att oroligheten inte är befogad.
Som nu, det har gått i trapphuset några gånger nu och jag nojar gärnet på att någon ska gå till min dörr och ta sig in, eller Gud bevars ringa på, milda makter då skiter vi knäck i spiraler här hemma!

Oro över inget (vill jag inbilla mig i alla fall) Men nu vet jag i alla fall att flytten är inom räckhåll och då blir det ju lite mer så att det är inte riktigt hemma längre för i tanken är man ju redan på det andra stället. Långt in på natten pågår möblering i huvudet på det nya stället, funderar på vart den byrån ska stå och vart soffan får plats etc.
Och alla farhågor. Tänk om dom inte godkänner bytesansökan, trots att två av mina vänner inklusive Öbo garanterar att den är 99% säkert igenom, att man egentligen borde kunna börja packa eftersom flytt är satt i slutet på månaden.
Men då kommer mitt "tänk om". Dom kan ju faktiskt säga nej också, jag menar 1% liksom vi kan ju ha otur, man vet ju aldrig förens man fått ett ja. Eller varje gång goa Sofia som jag ska byta med hör av sig så tror jag det är för att hon dragit sig ur fast hon har garanterat mig flera gånger att det kommer hon inte göra.

Naej, jag måste sluta noja!! Inse att jag kommer inte dö här innan flytt är verkställd och det kommer bli flytt PUNKT! Och sen kommer jag få min oas däruppe i höjden där jag kan pyssla och greja som jag vill. Och mest av allt så längtar jag efter min härliga balkong med sköna möbler där jag kan sitta med tända ljus på kvällen med en kopp te och en filt om mig. Eller nej förresten, ett eget sovrum står högt i kurs också! En egen liten plats som är bara min där jag kan dra mig tillbaka till och som inte bara är en genomfartsled. Och just det, att slippa bo vid ytterdörren ska bli riktigt skönt.

Jag SKA fixa ALLT detta, det SKA gå i lås för det finns inget annat, jag ska flytta och det ska bli så bra så.

Jag kommer från och med nyss att inte boka några dejter hemma hos mig fram tills det är flyttat och klart. Det är rörigt och uppochner här hemma och det känns som att mina otrygghetskänslor rimmar illa med att bjuda hem folk, jag vill inte längre visa upp mitt hem helt enkelt. Men jag träffas såklart gärna på andra ställen, sluta dejta har jag inte gjort nej nej. . Är nån fikasugen eller matnödig så är jag gärna på så länge plånkan är det.

Nu har min vänsterarm somnat så jag tänker att höger och resten behöver göra den sällskap. Jag ska upp på ett mindre uppskattat besök på vårdcentralen imorgon så det är nog en god idé.

Oboy blev jag plötsligt så vansinnigt sugen på.......