Om konsten att balansera på slak lina.
Det är påfrestande till att börja med, enormt faktiskt. Det tar på krafterna eftersom det krävs mer balans och mer uthållighet, samt en dödsföraktande våghalsighet som jag har blivit påtvingad. Jag har inte valt detta, jag besitter inte dom dragen, faktum med så har jag inget av det jag just räknat upp. Man skulle lika gärna kastat ut en halvsidesförlamad person med spasmer och den skulle klara det mycket bättre vad jag gör.
Den senaste tiden så har förhoppningarna och förväntan varit på topp, eller i alla fall tills dom slås till marken och blir till en liten dammig hög knappt värt att kalla hög, ett dammoln endast.
Jag börjar bli rejält urlakad och urblåst på energi. En dag går i djupaste moll och jag är handlingsförlamad av det. Sen sent om sider så väcks en gnutta hopp och det får mig att faktiskt överleva den dagen och få tro för att håla ut till nästa.
BAAM - nästa dag, den som skulle bli bra börjar med en fet smäll så jag slås till marken och tappar andan.
Jag börjar få slut på dagar, få slut på ork, eller förresten den tog slut för x antal dagar sen så nu går jag på fälgarna.
Jag försöker reda i det men blir ännu mer förvirrad. En säger si en säger så och den tredje vägrar säga något alls. Jag hade i princip blivit lovad idag men så gjorde jag tabben att ringa upp dom och fråga varpå ett helt smörgåsbord med nya stora maffiga problem serveras och dom är grymt svårsmälta kan jag upplysa om. En del fastnar i halsen och får mig att nästan kvävas och ingen finns i närheten som kan hjälpa mig när den täpper till luftintaget.
Det är inte bara somligas nonchalans att röka i trapphuset som tar min luft ifrån mig det gör denna dags skörd av problem också.

Varför ens ringa upp dom, det blir ju bara så mycket värre?? Men samtidigt så vill jag höra med mina egna öron vad som händer, vad som försiggår när jag tror att allt är okej och rätt. Men istället så är informationen jag får ännu mer vilseledande och väcker säkert hundra nya frågor varav ingen får något svar...

Frustration!!! Fick jag fel info nu på morgonen, har det blivit som den där tanten sa som är det värsta scenariot nånsin då rasar jag. Jag kommer inte hålla för ett dåligt besked till, då slutar jag finnas, då får man skotta upp mig från marken.

Vill inte ha mer negativitet, vill få jubla, vill få skrika av glädje.
Och jag vill kunna andas igen....
Min Gud vad jag önskar att få luften tillbaka igen!!

 

camilla

19 september 2014 21:27

Jag gillar din blogg och du är duktig på att skriva/uttrycka dig!

Jenny Landin

30 september 2014 21:28

Tack goa du!! Tack för dom goa orden som faktiskt sporrar mig att fortsätta samt att det är roligt att se att någon faktiskt läser och uppskattar det jag skrivet.
Ha en fin dag!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...