Jag sitter i min nya underbara soffa som kom idag. Vilar på maten och tar ett å annat geléhallon samtidigt som jag går igenom det som delas i sociala medier och i tidningar och har det rätt skönt. Men ändå så är där något som får mig att vara mer aktsam och höja medvetenheten. Det är som en slags underström, ett unket os som jag mest av allt vill slippa känna. Det som får mig att ringa mottagningen på måndag och be om ett blodprov.

Jag känner mig själv allt för väl och jag känner igen tendenserna, jag känner igen mönstret och jag blir inte alls glad av insikten om att den skit jag dragits med i fler år än jag kan räkna är på väg in i mitt liv igen. Jag känner igen det dova känslomässiga bullret när skiten går ner för landning som den gjort så många gånger förr.

Jag är låg, för låg för att det ska vara bra. Den loja och håglösa sinnesstämningen lägger sordin på dagsformen. Än kan jag skratta ibland men det sker aldrig på hemmaplan med mig själv som sällskap. Sover gör jag men jag får ingen vila trots att jag sover länge. Att gå ut är jobbigt, människor är besvärliga, jag är misstänksam och gillar inte att folk ser på mig eller tex fipplar med nåt för länge i kassan.

Gråten ligger nära till hands, men den får ej komma ut, ingen får se den...

Misstänksam i tanken och saker som annars inte bekommer mig kan reta och störa mig till max. Konstiga tankar som jag inte vill kännas vid huserar i mitt huvud.
Att göra saker sitter långt inne, det är det där med initiativförmågan...
Trött så trött jämt och det hindrar det med..

MEN!!!

Det här är min sjukdom, det är så den fungerar, det är så den gör och har alltid gjort. MEN, det betyder inte att den ska få göra så igen. Den kan bara vinna om jag tillåter den att göra det. Jag må vara trött och jag må vara slokörad men nu är det upp till kamp!!
Jag ska vinna för jag vägrar sjunka djupare den ska inte få rasera det jag byggt upp, allt bra och kul som ligger framför mig, min flytt, arbetsprövningen- nej- den får bara inte vinna!! Kämpa!!!!!!

Nu först ner till tvätten när klockan blivit nästan sju. Sen slita fram datorn och ligga och kolla på film i min nya sköna underbara soffa medans tvätten snurrar sig ren i tvättmaskinen

Jag ska segra!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...