Vaknade till en fantastisk morgon några minuter före klockan faktiskt men det till trots så var jag lika trött när jag vaknade som när jag la mig, förmodligen på grund av gårdagens intensitet.
Men trots trötthet så var det som sagt en sån där härlig morgon och Peter var på ingång och det skulle handlas som vanligt på måndagar - jippiie! Måndagar med Peter är alltid kul. Vi åkte till Marieberg för ovanlighetens skull (not!!) Gick in på TGR, fick brillorna tillrättade och sen var vi klara med Marieberg och gick mot bilen för en titt på Ikea. Det var då det hände... Trubbel i paradiset!
Humöret droppade och hade jag kunnat så hade jag rest ragg från tåspets till yttersta hårtoppen.
När vi skulle gå ut genom snurrdörren så tittar jag åt vänster på dom som går in och får en reaktion som jag inte räknat med. Tvärsöver på andra sidan glaset så ser jag min mamma!! Jag tokglodde i chock och den människan gav mig en rejäl bitchblick. Jag vet ju inte om det var hon men denna någon var en exakt kopia på mamma, hon hade kunnat vara hennes enäggstvilling. Samma frisyr, samma klädstil och samma iskalla blick som kan få en hel sjö att bli bottenfrusen inom loppet av några minuter. Sen den reaktionen på att mamma förmodligen var i stan förbluffade mig. Jag blev smått panikslagen, orolig och lite rädd. Jag ville hem och låsa dörren med sjutillhållarlåset och stänga alla fönster och inte öppna för någon.
Men vi fortsatte vår runda och hela tiden hade jag den här jobbiga obehagskänslan, jag har inte gjort henne något som gör att jag behöver vara orolig men endå så kollade jag mig över axeln hela tiden och försökte ha koll på allt och alla.
Peter hävdade att hade det varit mamma så hade hon väl hälsat men det tvivlar jag starkt på, det var ju hon som bröt kontakten och dessutom mormors ställningstagande för mig.
Men varför är jag rädd!!? Jag hade absolut inte räknat med att känna mig som ett villebråd i strålkastarljuset, jag blev faktiskt förvånad över min reaktion. Hon kan ju inte göra mig något nu och varför skulle hon och dessutom så kan jag med all säkerhet försvara mig om det skulle behövas. Men ändå detta nu ständigt närvarande obehag, känslan av att man inte är säker, inte trygg. Jag bara måste skaka det ur hågen, släppa dom tankarna och veta att här är jag trygg, hon kan inte göra mig något, men det är såååå svååårt och det gör mig oerhört orolig och obekväm.
Jag har målat lite, fixat till pallen jag fick och ska nu måla en ram. Men jag har jättesvårt att koncentrera mig för obehaget gör att jag är spänd som en fiolsträng och har inte fokus på det jag sysslar med utan på det och allt annat också, jag är överallt hela tiden.

Maten skiter det sig med nu också. Jag är för upptagen med att tänka en massa och oroa mig för att ens få in en gnutta mat mitt i allt galet uppe i huvudet.
Jag måste försöka återta kontrollen men det är inte lätt direkt.

Nu har jag blivit nerpetad från kommandobryggan för nojan, oron och ångesten har slagit sig ihop och för nu fram skeppet på eget bevåg, och dom kör inte bra, allt annat än bra faktiskt...

Men känslorna ska inte få vinna det säger jag bara! Jag måste bara ta fighten och återta befälet över min skuta. Och de tre som nu styr ska få gå på plankan tids nog. Jag ska bara gaska upp mig lite...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...