Åh alltså denna dag går till historien som den absolut bästa, den går till och med om födelsedagar och julaftnar!

Idag gjorde jag min kanske viktigaste föreläsning någonsin. Och det hände som jag tror inte hänt någon gång på mina 7 år som föreläsare!
Jag var nöjd!!! Jag var tillfreds till fullo med min insats och det händer inte alltför ofta för att inte snarare säga aldrig. Jag kan ha 30 pers som säger åt mig att jag var kanon men inför mig själv så var det njaej sådär va..... Men inte denna dag!!

29 augusti vid 11-rycket kom min far och hämtade mig hemmavid. Vi satt en stund och lurade lite över varsin kopp och småpratade lite. Sedan när allt var packat och jag var klar så var det dags för avfärd, dock fick vi vända för mitt i allt så hade jag glömt Ipaden och eftersom den var ett av mina verktyg så fick vi vända på Skolgatan. Dock så är både min far och jag inbitna tidspessimister med alltid rejält tilltaget tidsmässigt för att inte komma minsta lilla sent så trots glömt och vänt så hade vi mycket gott om tid väl framme vid SCB.
Vi fick vänta en liten stund på min träff för dagen Anita I som kom exakt i tid men då vi hade tid över så passade pappa på att läsa Örebroaren och jag blev nipprigare och nojigare för var minut som gick och han arbeta upp nervositeten några snäpp ytterligare. För denna föreläsning är ju som jag redan nämnt den viktigaste.
När vi väl mött upp härliga Anita så var det raka spåret in i matsalen för intag av föda. Och såklart så hamnade jag framför en av mina underbaringar från Ätstörningsenheten som var där för att lyssna på mig. Jag skämtade lite med henne om maten och att hon skulle kolla mig men sen skrattade vi båda två fast ett uns i mig kände att det kanske var sant, men jag lyckades slå det ur hågen.

Nyätna skulle det först andas lite frisk luft innan vi skulle ner och rigga micar och sånt. Jag hann språka med några fina människor till innan det skulle starta. Jag valde att använda min IPad och de anteckningar jag gjort som hjälpmedel och det visade sig vara ett vinnande koncept.
När det väl var min tur så inledde jag med att greja med microfonen och dra BigBrotherskämtet så dom skulle få garva lite till att börja med.
Jag kände mig stilig snygg stark och stolt där jag stod och drog min story för dom här människorna varav merparten jag kände. Klänningen jag köpt dagen innan kände jag ingav stil klass och karaktär och det liksom boostade mig.
När jag kom till delen med den eminenta Margareta Dahlman så blev jag känslomässig kände jag och efter mina tackord så uppstod spontant en applåd bland den 140 människor som samlats för att lyssna. Och milde tid vad hon är värd det, finaste Margareta, hon är värd all ära och pris, och så länge hon har funnits i tjänst så är vi kick ass outstanding och resterande län och landsting bleknar i jämförelse.
Min historia kände jag att jag hanterade likväl som leveransen av den, dom fick garva av sig mot slutet, däremot efterspelet brukar innehålla frågestund men skörden av frågor var sparsam så frågestunden blev inte alltför lång.
Däremot något det var mycket av var kramar efteråt, jag vet inte hur många jag kramat och fått tack och beröm av, berömmet efteråt tog nästan aldrig slut. Jag fick en stund med fina goa Margareta samt en massa små guldkorn efter vägen uppför trappan i salen. Men nästan viktigast av allt så var pappa nöjd med min insats.

Jag gick därifrån stolt som en tupp, nöjd som en unge i en godisfabrik och så glad i hela hjärtat ända in i själen. Och för att inte glömma tacksam!!
Det var en maffig upplevelse idag. Och skulle man sluta när man var på topp så skulle jag lägga av nu omedelbart för idag gjorde jag mitt allra bästa jobb någonsin.

Och förmodligen därför är jag klapptrött och ids inte skriva mer just nu, mer kommer imorgon...

Tjiiihoool det gick bra!!!!! :D