Ååh Gud så härligt att höra regnets smatter mot rutan och den uppfräschning man får i och med ett sommarregn. Åh, älskar lukten också! Ljuvligt!!! :) Då kan man andas och leva imorgon istället för att gå omkring svettig som en travhäst och inte orka med någonting. Jag måste ut ocka känna på regnet nu.......

Vaknade nånstans vid niorycket av alarmerande blåsa så jag fick pallra mig ur den sköna bingens omfamning något tidigare än tänkt. Något jag gjort även några timmar tidigare eftersom jag mitt ärkenöt inte riktigt balanserade vätskeintaget rätt innan läggdags och det fick jag sota för senare under natten så det blev ett par tupplurar på toa under nattens gång. Att jag aldrig lär mig liksom!! Jag är liksom så här: jag är törstig och bot finns alltså dricker jag, och inga småmängder direkt utan mer som en kamel med diabetes. Hur som helst uppstånden straxt efter nio och iordningställande inför dagens åtaganden tog fart. Det vanliga velandet med outfit var precis lika irriterande som alltid men naken blev jag icke och det var ju för väl det. Kan just tänka mig scenen när en blekfet brud med ojämna konturer kommer jonnandes på cykel mot stan i full kareta. Och sen väl framme på torget där alla mina kyrkvänner är, gamla som unga ser en Jenny komma klivandes som Gud skapta henne - fast utan löv - dom skulle väll dåna allihopa och dominoeffekten skulle plötsligt svepa ett antal människor ner i ryggläge. Men nej, så kul skulle vi inte ha det! Så kläder åkte på och som vanligt inte satt på så länge innan den kroniska ambivalensen pockade på uppmärksamhet och klädbyte.

Nog sagt om klädval! Jag hade kontakt med Annika och dejt med henne och maken bestämdes så efter ytterligare velande så for jag dit. Ett angenämt besök som alltid men denna gång hade jag med en överaskning. Jag hade gjort en film om deras bröllop och liv och kärlek och sånt rart vilket uppskattades storligen, dom var hänförda. Jag skulle egentligen ha åkt upp på stan och varit med på torgmötet med KC men eftersom det blir så sparsamt med besök där nu för tiden så tog jag till vara på tiden med Annika och Rune istället.
Men sedan hade dom tvättstugan och jag behövde införskaffa mig en laddarsladd, eller det kanske blir sladdare i så fall :) Sådan införskaffades, var ner till Synsam och fick lite direktiv och sedan blev det proviantering på Willys. Jag hade sedan precis kommit innanför dörren här hemma innan bror min hörde av sig och sa att dom var i antågande, jag hann göra lunchen dock. Resterna av lunchen, chickennuggets slank lätt ner i storebrors mage med efterföljande glada flin, ja brorsan alltså, jag har då i alla fall aldrig sett nuggets le ;)

Sen blev det lite soffhäng och lördagsgodiset smakades på. Det är så uppenbart för mig hur mitt godisintag har förändrats under åren, förr smällde jag i mig en hel påse på en kvart och nu tar det en kvart att äta tre bitar och sen är jag nöjd. Förr räckte godis en kvart max en halvtimme sen var det tvärslut, nu däremot räcker godiset i veckor och äts inte ens alltid upp.
Nog om godis. När jag låg där på soffan så kände jag att humöret, känslorna höll på att åka kana utför. Första grejen var att jag hade på tvn men kollade inte för jag ägnade mig åt plattan men ändå började jag gråta av att en katt på tv hade ett svullet öga. Sen började kroppkakan muppa sig. Först svettades jag floder för att sedan dra filten över benen för det var kallt. Humöret fortsatte åka så nu började jag känna mig låg och gråtig så min vana trogen så ringde jag Annika, andra gången på denna dag, och hon pratade bra med mig och vi hävde väll det värsta för då. Så sen trampade jag upp på stan för lite miljöombyte som jag trodde skulle hjälpa och för att dom hade billig Cola där. Men sen känner jag att nu går det jävligt fort i den där känslorutchkanan och nu börjar även starka tankar på vassa föremål kicka in. Jag hinner komma rätt långt i tankarna, till och med så jag aktivt letar efter tillhyggen. Jag hittar dock inte det jag brukar nyttja och känner mig nu bara så fel och trasig och vill bara hem.
Cykelturen hem var hemsk! Ingen får se mina tårar även om dom bultade för att få komma ut. Jag velade lite vid Annikas bostad som jag passerade men som sagt ingen får se mina tårar utom just Annika (där är hon van) så skämsigheten tog mig hem och där bröt jag ihop. Jag tog upp luren och ringde Annika för typ 4:e gången denna dag och hon gjorde som vanligt mirakel med sin röst och sina kloka ord så kvar återstod bara ett par lätt fuktiga kinder och en stillad fördämning av tårar som nu stannat upp. Hon är en mirakelkvinna den där vännen! ??

Väl åter i ro så började jag styra upp här hemma istället. Först flytta på några hyllor som stört mig vid anblick rätt länge och sen göra klart påbörjade pallar . Sen har jag drällt runt här med min svettiga blekfeta lekamen med rotborstefrisyr som det som väl är är bara jag som får "njuta" av.

Jag vill att det ska bli måndag så Peter är tillbaka efter en evighetssemester :D Jag lurar på någon form av suprajs till den lilla Poppitopp.....
Imorgon är det söndag och jag och goa Gunilla har kafeterian efter mötet, det ska bli kul.

Ja just det ja, apropå grod-dag, kanske ska förklara det... För länge sen fick jag en mjukdjursgroda av vännen Victoria och just den gesten gjorde grodan extra värdefull för mig och mycket trösterik. Och idag när jag satt och grät och hickade med Annikas lugnande röst i örat så gjorde hon sin del och grodan sin. För det var inte förens jag tog å kramade grodan som tårarna började sina.
Så mirakelkvinnan och mirakelgrodan gjorde susen:)

Är det nåt som verkar konstigt så är det för jag klantade till det och fick mecka en massa och är inte helt säker på att allt blev rätt...