Väntan är inte min grej, not my kind off cup of coffe. Jag ogillar starkt väntan i alla former speciellt oviss väntan, man vet att men inte när sånt får mig att vilja studsa på tandköttet i ren frustration.
Nu gäller det en för mig okänd kvinna som ska komma och förära mig 50 riksdaler utbyte mot en överflödig möbel. Hon sa vid tre och det har enligt mig passerat. Vad göra nu då....ja just det, jag skriver ju blogg så det kan man göra uppenbarligen. Suck, min egen dumhet slår mig själv med häpnad ibland :P
För att skriva om något annat så har matproblemen fått en helt ny sida. Jag fick någon form av smärtproblematik igår båda gångerna jag åt något och den senare fick mig nästan att tro att detta slutar i en kista för min del. Två helt olika saker åt jag och sådana som jag ätit ofta utan problem tidigare. Men så efter den sista intaget av föda som var sushi så trodde jag seriöst jag går sönder, någon/något har pajat min insida och hela jag håller på att gå sönder. Det känds som att det var massvis med tegelstenar på insidan som alla boxades och skuffades och imellanåt försökte dom tränga sig ut genom huden. Alltså den smärtan går knappt att beskriva, det var nästan overkligt, jag funderade på om det verkligen var på riktigt, kan man verkligen ha så här ont. Det gick knappt att röra sig och tårarna rann som rännilar nerför kinderna. Jag tog tre stycken Alvedon 665 mg vilket inte gjorde varken till eller från. Samtidigt satt jag och ringde till folk för att få hjälp att få guidning ur smärtan och som avledning. Dock började jag tappa sugen efter det nionde försöket men så fick jag svar på det tionde. Jag pratade med en go Lisbeth som gjorde sitt för att trivseln skulle gå upp och hon lyckades ganska bra.
Däremot uppstod ett nytt problem, som om det inte räckte med det som redan var. Jag fick ett sms från en vän i nöd. Vännen i fråga bad mig att komma till akuten på studs. Och nån studs hade jag knappt eftersom värken fortfarande bråkade med mig men nej var tydligen inte ett ord som existerade i denna situation så det var bara att plocka på sig så gott det gick och cykla till USÖ i regnet. Sen blev det lite snurr fram och tillbaka men inte in på akuten utan vi fick fara vidare till jouren på Nygatan, så vännen tog min cykel och drog till Nygatan och jag blev kvar på USÖ. Men sen kom tillhörande förälder till vännen så jag fick skjuts med honom till Nygatan och kunde sen trampa hem därifrån. Jag hann till och med hämta ut min medicin mitt i allt.

Måste försöka äta något, magen vrålar så jag hör knappt vad jag tänker!!

Damen kom precis :)