Tänk att det kan för någon annan te sig helt chockartat att någon främmande räcker ut en hand, om ens bara lillfingret, ja till och med obegripligt. Sådana människor som är i underläge i vårt samhälle även fast dom vill annat och verkligen försöker. Det är den sortens människor som samhället vänder bort ansiktet ifrån när dom inte vill känna, veta, handla eller ens se.
I och med att det har rört sig lite suspekta personer i trappuppgången på grund av en persons problem och trassel så lär man sig ju till sist att känna igen en del.av dom. Det är utstötta personer som inte har en fast plats att kasta ankar på, inte ens har ett ankare att kasta ens, ingen fast punkt i livet alls.
Jag tänker framförallt på en ung kvinna som jag har börjat prata med så smått mitt i allt rassel från det tunga maskineri som börjat rulla runt den personen som den här unga kvinnan besöker. Hon sa vid ett tillfälle att hon var hemlös och ikväll när jag mötte henne när jag kom med cykeln så hade hon endast foppatofflor, kort kjol, linne och en tunn tröja över. Jag kände hur det liksom brände till i hjärtat av en sorg över denna unga kvinnas tragiska situation och samtidigt började ett maskineri inuti mig också.
Ikväll var andra gången jag fick möjlighet att språka med henne och det var ingen munter historia, dock inga droger eller andra missbruk utan det fanns en stor önskan om att ordna upp sin situation, men som jag vet fler vittnar om att soc inte stöttar till fullo som dom sagt tidigare. Sen är det ju en fråga om versioner också, hon har sin och dom deras och jag är inte hundra på att dom är samma om ens tillstymmelse till lika. Men hur som haver så hade jag nu fått ett frö att börja gro i mitt huvud.
Min tanke var inte att tjohoo jag kan frälsa och rädda världen utan mer av en punktinsats.
Jag tyckte inte alls om att denna arma tös gick i stort sett naken när vintern är precis runt knuten så något ville jag göra för henne så jag började kolla runt i mina garderober vad jag kunde avvara. Tänkte som så också att det blir mindre att bära när det ska flyttas samt kan det hålla henne varm så kan jag gärna vara utan det, jag lider ju inte brist på kläder direkt om man säger så. Men led brist gjorde ju hon så när Willyskassen var knökfull med jackan bredvid så inleddes operation tålamod. Först satt jag ute i trapphuset och lekte med mobilen i 1 och en halv timme och lika länge satt jag i soffan i hallen och väntade på rörelse ute i trapphuset. Och tillslut så kom dom, dom var på väg ner i tvättstugan och jag fick fatt i dom. Det var härligt att få krama om min granne som jag inte sett på länge men som haft det riktigt kämpigt, fast samtidigt var hennes skick allt annat än bra så det kändes inget kul. Men medans grannen gick ner för att boka tvättid så pratade jag med tjejen. Jag sa att jag tycker att hon går för tunt klädd att hon borde klä sig lite bättre när det är kallt ute och så sa jag att jag hade plockat ihop en påse med kläder till henne så hon inte skulle gå runt och frysa. Hennes förvåning och förvirring gjorde henne perplex och så sa hon: har du, men Gud vad snällt, tack - men varför?? Jag svarade att jag har det inte hon har och delar gärna med mig så hon slipper gå kall. Hon var genuint tacksam men sa även att hon har svårt att förstå varför någon kan vara så snäll utan anledning, jag och hon känner ju inte varandra, vi sågs för första gången för några dagar sen . Jag svarade att man behöver inte alltid ha en anledning och hon replikerade att hon hade svårt att förstå att det var på riktigt, att liksom våga lita på att det som kommer är alltigenom gott.
Och jag förstår, jag skulle säkert också fundera på en dold agenda om jag var i hennes situation. Men helt ärligt så tänkte jag med hjärtat och agerade på det, no biggie enligt mig. Jag älskar verkligen att kunna göra en skillnad för någon medmänniska med det jag har och förmår - icke på något sett för att tilldra mig cred och lovord eller ens ett tack, jag vill inte ha något för detta mer än att ändamålet blir till välsignelse för någon annan. Jag skriver inte detta inlägg för att söka beröm eller lovprisning, jag behöver helt enkelt få ur det ur mitt system och det gör jag genom att uttrycka mig i ord.

Jag önskar så hett att livet kommer ikapp båda dessa kvinnor och välsignar dom med favör i livet som omväxling. Jag känner hur mitt hjärta har en omsorg om denna unga tös och förhoppningar om en tryggare tillvaro för henne. Man kan inte hjälpa alla men man kan hjälpa någon. När jag ser på denna unga kvinna så får jag bilden av en liten förskrämd svart korpunge med raggig fjäderdräkt och rejält tilltufsad uppsyn men ändå med klara observanta ögon. Nog för att hon vek undan blicken lite då och då men när jag väl hade hennes uppmärksamhet så var hon ett och samma på den plats där hon stod och hon talade ur hjärtat sitt och där fanns det gott om omsorg. Jag såg något i henne så jag gjorde något som kanske inte var direkt tillrådligt men det var vad jag kände att jag ville göra och det var att säga: hör av dig om jag kan göra något för dig. Nej nej nej säger nog du som läser nu, du kommer få så mycket problem. Och ja, kanske det, men jag gick på vad mitt hjärta sa och jag litar på det, jag har tro för denna unga kvinna det har jag verkligen.

Så nu hoppas jag med hela min själ att det kommer bra lösningar för de båda. Ingen ska behöva vara i en sådan sits och jag önskar såå mycket att samhället kan snappa upp drivet hos den unga tjejen och ge henne det som behövs för att hon ska få fast mark under fötterna samt att kvinnan en trappa upp ska kunna få hjälp att ta sig ur det destruktiva hon är i och få hjälp.

Ingenting är omöjligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...