Jag inledde dagen med något dumt, något oerhört dumt!
Uppenbarligen så har jag ett on and off förhållande med det där eländet till våg, jag var helt säker på att vi var off nu men nää, nåt skit ska det tydligen alltid vara. Finns det inget att noja för, är det för stunden lugnt och trivsamt ja då kommer DET problemet upp igen.
Som sagt on and off.
Jag har inte haft behov av att använda den så mycket på sista tiden men av någon anledning var den där i morse och i det närmaste skrek åt mig att väg dig, ställ dig här på ångestplattan och få din dom. Och fyy fan att jag fick min dom!!! Jag ville bara gråta!! Jag hade gått över okejstrecket med ett halvt kilo!!! Okejstrecket är dit upp jag har lov till att väga, dock helst inte i närheten men okej då max det men sen that's it, inte ett spår över det för då är jag hugaligen ett riktigt fettmonster. Och nu när jag ställde mig på ångestplattan så skrek den åt mig - ditt jävla fetto - äckel!!
Jag ville bara sjunka genom golvet när jag såg vad vågen visade, en liten bit av mig ville dö för en kort stund..... Jag gick ut till spegeln och stirrade med skeptiska ögon. Jag såg för min inre syn en spädgris som sakta sakta åt sig fetare och fetare och som till slut vart en stor och otymplig sugga. En stor fet sugga som inte ens duger till julskinka!!
Jag hatar det som är nu för jag inser att alla dom stegen jag med framgång gått framåt har jag nu effektivt fällt krokben för mig själv och ramlat bakåt med en jävla smäll. Jag är inte på ruta ett men inte långt ifrån. Jag inser att det sjuka idealet jag hade förut känns återigen lockande och attraktivt igen. Det är faktiskt nästan så jag vill tillbaka till ruta ett, jag glorifierar det sjuka och får det att tyckas vackert och bra. Jag vill ha mina kotor tillbaka, jag vill ha mitt revbenspiano!!

Skjut mig snälla!!!!

Och för att inkludera den biten också så här kommer en förklaring!
När jag anser mig själv fet så är det inte detsamma som att säga att du och du och du är ännu fetare än vad jag är - det funkar inte så!! Vad du väger eller hur du ser ut det rör mig inte det minsta, har ingen som helst betydelse för mig för jag JÄMFÖR INTE!! En del säger: men om du tycker du är fet vad är då inte jag?!? Men hallå det handlar inte om det!!!!
Jag utgår från mig och min syn på min kropp, mina ideal, mitt tänk min egen måttstock. Och dessa baseras inte alls på andra utan som sagt på mitt eget tänk om hur min kropp ska se ut.
Men då kanske du säger: men du är ju inte tjock! Nej för dig nej, men för mig är jag det, för mig är jag en fucking valross!!

Jag vet inte vart jag står. Vill jag tillbaka till ruta ett, vill jag ha krånglet, böket, trasslet och gråten... Är det vad jag vill??
Svaret är: jag vill inte vara fet, jag vill vara perfektion!! Och för det krävs det.....

Jamen det är ju perfekt läge nu i så fall, för kylskåpet är nästan tomt och jag är jämt törstig och jag borde växla om och inte dricka så mycket onyttigt tutan dricka vettigt....

Jag spelar schack med fienden, han börjar få ett övertag, han tar mina spelpjäser en efter en...

Vad vill jag.......