Man funderar ju mycket emellanåt. I vissa perioder mycket, nästan för mycket och i det fallet önskar jag bara att det gick att stänga av det med en knapp eller något sådant. För jag skriver tänker men det mesta i denna tankesnurra är nojor, onödigt grunnande på saker som inte ens är mitt bord, inget att göra något åt, men ändå liksom.
Jag tänker (nojar) mycket på hur andra fungerar gentemot mig, det kan ta en evinnerlig tid ibland och har jag otur så fastnar jag i det och så blir det snöbollseffekt av det hela..
Tex varför en viss person är underbar att hänga med över varsin kopp varmt och lite löst prat om ditten och datten, men utanför hemmets väggar så förvandlas vederbörande till en sticksig, sur, och snäsig människa som får mig att önska att samtalet aldrig påbörjats. Det blir sticksigt så fort det ska pratas i telefon om det nån gång blir av och Gud förbjude att svara på sms eller liknande. Varför undrar jag, för mig är transformeringen från god vän till ett svart litet regnmoln helt obegriplig, förstår inte varit problemet ligger och ej heller vad jag ska göra åt det. Så jag får helt enkelt bara acceptera hur svårt det än är....

Jag har ikväll fixat adressändring vilket inte var det lättaste kan jag säga, där fick jag tänka bigtime. Jag tror och hoppas att det blev rätt, jag vet inte om jag fattade det hela med alla rutor och dyl som man skulle fylla i men jag tog mig igenom hela proceduren i alla fall så får jag väl se om det blev rätt, det lär märkasom man säger så......

Jag är helt vansinnigt trött så nu får det bli bingen. Jag hade viljat skriva mycket mer men hjärnan börjar dra ner rullgardinen nu så det är ingen idé att fortsätta för inom kort kommer det börja bli obegripligt. Resten kommer imorgon.