Oj oj oj vad jag kan skriva under på att träning kan ta kål på en! Jag kände där ikväll på det gröna golvet att jag kommer rullas ut härifrån på en bår för jag trodde döden var nära förestånden.
Från början då. För ett tag sen bestämde jag och min polarinna Simone att jag skulle hänga med på nån slags träningsgrejs på CV, det hette nåt med tabata, intervallträning tror jag. Först höll det inte på att bli av eftersom min mage har haft totalt ras idag och har varit besvärlig på alla sätt tänkas kan. Men skam den som ger sig och träna ville jag så en Alvedon åkte ner och träningskläderna fram. Traskade bort till mötesplatsen där jag skulle plockas upp och sen for vi den lilla vägen mellan Skolgatan och CV och jag var riktigt taggad och förväntansfull.
Det börjar med att jag inte hade bytt om vilket alla andra redan hade gjort, men det var ingen biggie så jag fick byta om där. Man skulle ha typ en yogamatta att göra övningarna på men någon sådan hade jag icke så jag fick låna ställets småvarianter. Tabata är så att man gör 12 olika övningar i en serie och varje övning är 20 sekunder sen vilar man 10 sekunder mellan och när man gjort alla 12 övningarna så vilar man i 30 sekunder och sen kör man igen. Övningarna som jag kände igen några av dom var situps, plankan, plankan från sidan, armhävningar, jumpin jacks, nån stol typ, upphopp och en massa andra som jag inte kommer ihåg nu.
Men tänk dig att du gör alla dessa och en drös till oupphörligen i 20 sekunder, inte så jobbigt säger du - NO SHIT säger jag!! Efter ett antal tjugosekundare så känns döden som en underbar befrielse - eller i alla fall för mig som inte motionerat kontinuerligt på ungefär ett år. Jag höll ut i en halvtimme! För det första så var koordinationen totalt värdelös. Jag stod mest och sprattlade hej vilt och måste ha sett ut som en spratteldocka som trasslat in sig i snörena och febrilt försökte frigöra sig. Men när det gått ca 20 minuter av passet så märker jag för det första att det börjar mullra misstänkt i magen och jag undrar om den verkligen är att lita på eller kommer det bli riktigt pinsamt här idag. Sedan känner jag att mina lemmar lyder inte längre. Sidoplankan gick inte att utföra för armen vägrade lyda, jag försöker i nästa övning men då säger även benen ifrån och jag känner hur kroppen bara vrålar: vart fan är sofflocket, ge hit ett sofflock nu!! Mjölkbaren inuti mig serverade mjölksyra i långa rader och åt alla håll samtidigt som reptilhjärnan i panik försökte hitta en flyktväg.
Simone var jättegullig och suportade mig och visade hur jag skulle göra och peppade mig du orkar,en till, kom igen. Men när jag kände att nu jägarns blir det inget sofflock det blir ett kistlock om jag fortsätter då drog jag i den stora pinsamma nödbromsen och pallrade mig iväg och bytte kläder och förberedde för hemgång. Dom peppade mig att stanna och att jag kunde göra lättare övningar som nybörjare, man behövde inte gå all in på en gång. Och det säger ni nu!!! En rar man följde med och släppte ut mig och det vart bestämt att jag skulle vara med på söndag igen. Oh herre min skapare tänkte jag, hur ska jag ta mig ur det här då!!!

Att gå är sällan svårt, men att gå med två timmerstockar till ben prydda av ett par gigantiska pjäxor istället för skor och med en kropp som skriker "lågt batteri" och vill istället för att knalla hela vägen hem, hitta sig en trevlig lövhög att gosa in sig i för natten. Det var länge sen jag var så muck som ikväll, och det var länge sen det var så långt hem. En 95-åring med lårbensfrakturer bilateralt är piggare än vad jag var då kan jag säga.
Jag tryckte på mig lurarna och poppade hela vägen hem för att ha något att hålla fast vid samt som ett trevligare sällskap än jag själv för innerst i huvudet satt det en tragisk mupp och ylade ömsom slickade såren.
Jag ska ärligt säga att det var lättare att ta promenaden som jag gjorde i våras mellan Norr och Adolfsberg än vad det var att gå från CV ikväll. Jag funderade om jag kände någon som kunde tänkas vara ute och rulla i omgivningarna som bara kunde råka åka förbi liksom och då så rart plocka upp en mörbultad nytränad skämsig och klen liten trallgök som jag. Men nej sån tur hade jag ju inte såklart...
Travade förbi akuten och anskrämliga hiskeliga bårar lockade nu som kontinentalbäddar med fjärrkontroll och jag funderade men insåg att så från vettet är jag inte så jag går in där.
Efter ett idogt travande var jag så hemma igen. Och det kan jag ärligt säga att jag har inte gillat mitt hem på ett tag men nu var min boning, full med kartonger och stök, helt fantastisk att återse.
Träningen gjorde någonting i alla fall och det var att göra mig rejält hungrig. Så liten portion pyttipanna blev det till en tapper krigare. Och bara av att röra mig upp och ner från stolen var fortfarande en smula plågsamt.

Sitter nu i bingen och författar innan sänggåendet. Idag har jag överlevt tabata och imorgon är det en stor dag med Hjärnkoll och sista manifestationen. Det ska bli kul, och hoppas verkligen att jag tar mig ur sängen imorgon he he.....

Öööschh, inser nu att jag luktar som en gammal skitig och svettig galt så det får bli att besöka duschen innan sänggåendet.

Jag har överlevt ytterligare en dag - yeeaay!!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...