Det har varit fyra väldigt långa veckor på avdelning två. Prövningar och övningar. Prövningar i form av ångestpåslag utan sans och idéer som fick för sig att stanna och förstöra mina dagar. Prövningar av tålamodet då andra på samma etablissemang tog sig friheten att göra i trång i min personliga svfär och pröva mitt tålamod till det yttersta. Men de största kamperna utkämpade jag mot mig själv och min kropp. Ångest smärtar och kan ha förödande konsekvenser om man inte förmår hejda dess framfart innan det är för sent. En sådan incident då man inte hejdat ångesten innan det var för sent inträffade för några veckor sen och slutade på akuten. När man är i ångesten så känns det som att den är i begrepp att förgöra en även om sanningen är nåt annat. Ångest känns i hela kroppen och du formligen brinner av den och när man är som en levande fackla så vill man inget hellre än att dö.
Dock är det så med ångesten som med korven den har två ändar, den börjar nånstans och den slutar någonstans. Problemet är bara att när man är mitt på korven då är änden ofantligt långt bort.
När jag blir deprimerad som jag nu har varit så drar jag mig undan, stannar inne på rummet och alla människor är hemskt påfrestande, första veckorna lämnade jag knappt rummet. Allting som skedde runt mig såsom provtagningar och annat blev till något väldigt prövande och tröttande. Ljud blir också problem i och med depression och allt som låter plågar en härjad hjärna och blir till plågor.
Så småningom började jag ta små steg utanför mitt rum, även om det var små korta steg och sen en snabb reträtt in på rummet igen så var det steg, steg som sedan blev längre.
Till slut med hjälp så hade jag ridit ut det som plågat mig och än en gång besegrat depressionen och ångesten, avdelning två blev återigen ett minne att lägga till handlingarna. Jag tycker det är så otroligt att för några dagar sen så hade ångesten mig i ett järngrepp i hopplöshetens land och nu ligger jag här i min säng aldeles frisk och harmonisk under en värmefilt med två älskade små hundvänner omkring mig och det är som att tiden som gått på avdelningen inte funnits. Jag har inte sovit ordentligt på veckor, vaknat i ottan och dagarna blev långa som oceaner, men i natt sov jag som ett barn till 9 på morgonen vilket för mig är helt otroligt. Jag är tillbaka i mitt älskade hem och saker såsom städning och tvätt känns fantastiskt roligt.
Jag är tacksam, så oändligt tacksam över att ha ridit ut alltihop. Än en gång med livet i behåll. Man kan lura sig på ångesten och begå oövertänkta handlingar, en sån gjorde jag och den slutade på akuten. Jag vill inte dit igen och jag vill absolut inte tillbaka till avdelningen igen. Jag vill ha egna vingar som hållet mig uppe och låter mig flyga som en örn och inte som en liten sparv kraschar in i en vindruta och sen intet met. Jag vill kunna vara stark nog att alltid ha styrka att stå imot kroppens dykningar. För det är när det dyker som det går illa och jag hamnar på avdelning.

Nej för jag är lycklig nu och så ska det förbli. Tacksam för livet och för att få vara frisk. Lycklig, ja och just det tänker jag fortsätta med. Jag är kär i livet och vill inte skiljas från det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...