Om jag fick vara precis vart jag ville just nu, vart helst drömmarna än förde mig annat än denna landstingssäng då skulle jag antingen vara i Norra Italien eller en solig dag i Stockholms gränder.

Jag blundar och min inre resa för mig på ett ögonblick till ett soligt Italien i dess finaste skrud och solen ler från sin himmel. Jag är återigen i Diano Marina med dess enorma trottoarkanter, små stånd med tilltalande innehåll och ting för tungan som gommen förefaller ljuvligt.
Min resa tar mig sedan återigen från Diano Marina uppför serpentinvägarna till den lilla byn Stellanello som betyder lilla stjärna, och sen vidare till Borgzozzo där Casa dell arte ligger och som är mitt slutmål. Jag kliver ur den skrangliga röda Toyotabussen och känner den magnifika doften av hundratals sorters blommor och den friska bergsluften som piggar upp som tio koppar espresso.
Jag ser mig om, där är Illarios lilla skjul där allt möjligt står att finna och där är Illarios boning och dörren står välkomnande öppen och den lilla italienaren i sin brynja vinkar glatt. Jag vänder mig mot den vinkelformade trappen med sina frescomålningar efter vägen upp mot den lilla terassen med diskuskastaren i statyform i hörnet vid det snirkligt utformade staketet. Jag går andaktsfullt uppför dom marmorbeklädda trappstegen och väl uppe så möter jag minnen och utsikten som hänför. Stenbordet står på sin plats bredvid diskuskastaren som jag en gång avbildat och i andra änden av terassen är spiraltrappan upp till min och fleras boning. Men innan jag hinner ta den i några snabba steg så omfamnas jag av Nanni som är Piers syster och det är ett kärt återseende. Istället för att ta spiraltrappan upp till rummet med de stora viktorianska sängarna i och det mörka drömska taket så kilar jag in i huset. Den farscinrande italienska inredningen tilltalar mig lika starkt och imponerande som det dignande bordet av mängder av inhemska delikatesser. Det är dags att sätta sig till bords och bordet som är fyllt till bredden atraherar alla mina sinnen, öga som nos, likt en eldig italiensk romans......

Åter på svensk mark och i svenska drömmar då det knackar på dörren och efter ett jakande från mig så tittar städaren in med ett hest hej och kilar sen snabbt in på toa och gör sitt jobb.

Drömmarna gick tillbaka till 2000 tror jag det var då jag var på konstkurs i Italien.
Stockholmsdrömmarnaåterfinns i ett kommande inlägg...
Ursäkta stavningen, är påverkad av medikamenter.