Jag står inför ett uppdrag kan man kalla det och det är inte av den roliga sorten - inte för fem öre, tvärtom.
Om någon jag bryr mig om, som betyder mycket för mig, ja som jag faktiskt älskar, håller på att tappa bort sitt liv då kan jag inte sitta still och inte göra nåt, då måste jag agera oavsett vilken situation jag är i. Så länge jag kan stå gå och tala så agerar jag när det finns grund för det, jag är beredd att gå hur långt som helst ifall den persones liv och säkerhet står på spel. Så mycket känner jag med andra.
Jag står inför något som kommer bli tufft, oändligt tufft och faktiskt skitjobbigt ärligt talat. Men jag gör det medveten om det för jag kan inte släppa taget när jag ser att det håller på att skita sig rejält.
En vän till mig har det svårt och hon behöver hjälp men inser inte det vill inte det och jag står på första parkett och ser henne sakta men säkert gå under. Men det tillåter jag inte så jag håller på och samlar mina krafter för att göra en aktion där hon inledningsvis kommer hata mig så hårt, hon kommer hata mig sönder och samman, men det kan jag ta för jag vet att en vacker dag så tackar hon mig. Just nu är jag badguy när allt är i början på det hela men en dag hoppas jag att hon kan se att det hängde faktiskt på gärdesgården och att det blev en vändning utav det och kanske till och med tacka mig.

Jag har inte alla krafter jag behöver för en sådan här stor aktion men jag har tillräckligt för att kämpa till sista håret för min väns liv och säkerhet.Jag vet egentligen inte hur jag ska få det i land jag vet bara ATT jag ska få det i land. Jag skiter i hur jag mår eller vart jag står eller nåt i mitt eget liv just då blir jag stålkvinnan ute för att ställa till rätta vad som än krävs.

Så är det bara!!

Jag vill inte ha "vad duktig du är" och "åh vilken vän du är", jag gör det inte för beröm, är inte ute efter det, jag går på instinkt och just nu är det att potentiellt rädda ett liv och om inte det så i alla fall dra upp någon ur den djupaste gropen någonsin. Jag kan inte se på när någon annan går under, jag skulle inte förlåta mig själv om det hände och jag inget hade gjort. Det är ren instinkt - och kärlek!