Jag satt och kollade på en fluga som på något underligt vis hamnat mellan fönsterrutorna. Han tog sats och pilade iväg uppför rutan för att sedan tappa fattningen och ramla ner igen. Stod sen där och såg bortkommen och förvirrad ut. Men det är en tapper fluga så han gjorde ett nytt försök, men ack han föll igen. Samma förvirring. Men så gjorde han en kraftansträngning och jag kunde följa hans ej så spikraka väg upp mot persiennerna och så till slut var han där!. Han lyckades! När han var framme så försvann han ur synhåll så då var detta lilla verklighetsteaterstycke över.

Jag funderade......och kom fram till att jag är lite som flugan inuti fönstret.....
Jag har hamnat på ett ställe där jag är inlåst, utan tvekan, förstår inte riktigt varför, samma förvirring... Jag gör små försök uppför min fönsterruta men det slutar alltid med ett hårt fall. Flugan var nåt jag inte var, han var tapper, han försökte igen och igen och igen men den orken har inte jag. Jag sitter kvar i förvirringen och fattar inte riktigt vilken väg jag ska gå. Och lyckas jag om jag nu mot all förmodan skulle försöka ta mig uppför fönsterrutan så är det bara för att upptäcka att när jag nåt ända dit upp så är jag lik förbannat inlåst så vad var det värt att försöka. Har inte modet, inte drivkraften, inte styrkan.
Flugan hade det hopplöst, han lär inte bli utsläppt så han kommer dö därinne. Därvidlag hoppas jag innerligt att vi har olika öden att gå till mötes flugan och jag för jag vill inte dö här, jag vill bli utsläppt.
Visst finns det stunder då jag hett önskar mig ett nackskott men inte här inte nu, måste igenom. Jag är aldeles för nyfiken på fortsättningen för att dö nu även om önskan finns där så står den för något annat.

Jag har inte skrivit så mycket här nu på ett tag och det är för att jag är på ett annat ställe också. Jag behöver få häva ur mig helt fritt på alla områden och speciellt på ett område och jag vill kunna vara helt fri att skriva om precis all skit som finns på detta område utan mankemang av det jag skrivit. Mitt andningshål på ett sätt samma som det här är det också. Den delar jag dock inte med mig av.

Idag är en rövdretdag, känns som botten på ett utedass ungefär, orken har sinat, engagemang och lust likaså. Önskar mig hett besök, nån som kunde dra mig ur hålet och ge mig en kram för det behöver jag.
Skulle vilja knalla runt Stora holmen men orkar inte, skulle behöva gå till Apoteket och hämta salva men orkar inte. Vill bara sova. Jag äckeltjockisen tog in mat för ovanlighetens skull och åt en halv portion vilket ger kaskadångest. Känner mig misslyckad och skitdum, rätt åt mig att jag har ont i huvudet igen....

Nu ska jag sova