Sitter under varma goa filten och fipplar som vanligt och sippar på en Fortimel med smaken skogsbär, rätt okej är den. Har nåt jag funderar på, eller snarare undviker att fundera på, vill inte, gömmer mig - men lik förbannat funderas det på det endå. Är det som när man säger till någon du får absolut inte titta upp, vad du gör så titta inte upp LOVA. Klart som korvspad man tittar upp, det är ju som att be om det....
Ämnet är min mathållning som nu har fått konsekvenser. Jag har undvikit att tänka på det läänge, men det är väll kroppens sätt att uppmärksamma mig på det för den undrar va fan jag håller på med. Okej så här då! Intag av föda idag= noll och inget förutom en Fortimel imorse och en nu. Intag av vätska= sparsamt, väldigt sparsamt. Hunger = noll. Vikt 66,7, ca. Vikt vid ankomst till avd 72. Vikt för fyra dagar sen 69 kg. Hatar verkligen råhatar ljudet från matsalen, slamret med bestick mot tallrikar, lukten från maten som äcklar mig, så rumsbytet var ju prima. Matvagnen skyr jag och erbjudande om lunch etc undflys smidigt numera. På frågor om mat så blir jag som en ål och halkar ut i periferin. Hungern har ju som sagt upphört det bara suger till lite i magen nån gång ibland. Vätska som förut överkonsumerats har nu blivit till underkonsumtion.
Men de facto Jenny Landin håret har börjat lämna huvudet på ett onormalt sett. Står du upp så är det karatefyllafeeling och golvet gör närmanden. Händerna ser förjävliga ut, torra och dana. Du orkar inte slutföra träningsprogrammet du gjort upp för du är för klen. Hjärnan börjar bete sig skumt, kan inte läsa tidningen för orden dansar lambada. Minnet sviker allt som oftast och ditt humör är som att åka en trimmad berg och dalbana. Du beter dig som en tjurig pmshäxa titt och tätt men fattar inte varför. Och du ägnar massa tid åt att hata, avsky och nedvärdera ditt liv. Plus att hur kul är det att bo på psyket?? Är detta vad du vill??

Men det är ju så vansinnigt svårt det här så jag håller på att gå upp i atomer. Helst vill jag bara undvika ämnet precis som jag ålar mig undan materbjudanden. Men nu är det på allvar! Jag vill gå ner såklart därav sitsen. Jag har kommit att älska siffror, bli besatt av siffror, och då syftar jag dom på vågen. Vikt är det enda som existerar - och kontroll, ha kontroll på maten och på vikten. Kontroll är nog huvudnyckeln i det hela med det här. Jag KAN kontrollera vad jag äter och inte men stället jag är på kontrollerar mig så då får jag kontrollera det jag kan dvs matbiten. Sen att det hela verkar som ett stort haveri det bryr jag mig inte om för jag måste fortsätta neråt det bara är så. Men varför, blir jag lyckligare då? Vet inte men just nu kör jag på en enfilig väg och det finns bara ett sätt att köra. Färdiginställd rutt gps kartläsare och farthållare! Jag vill inte dö det är inte det jag försöker, det är bara det att det är kört och jag kör på den enfiliga vägen, det går inte att köra om eller svänga av på många många mil ännu. Sen att tankarna är som ett trassligt garnnystan det får vara så.

Vad jag sen känner inför att börja på Eriksbergsgården/ätstörningsenheten det vet jag inte vad jag känner för för dom kommer vilja mecka med min bil, sabba min gps och byta kartläsare och mitt inre jag skriker i panik och springer runt som en nackad höna när den infon presenteras. Lite panik är det, för att inte säga svinmycket. Samtidigt vet jag med mig att där finns rara goa människor som vill hjälpa mig att välja en bättre rutt. Men för fasen min duger skriker den nackade hönan mitt i dödsryckningarna. Hönan skriker det sista innan döden ger henne frid: dom vill göra dig fet det är det dom vill. Ja för fet är den stora fasan, och dessutom är jag ju redan det så låt mig vara, jag platsar väll inte där i era salonger med det här hullet!!

Jo tyvärr, mitt feta arsel kommer granskas och mätas och bedömas, jag kommer frågas ut och måst bekänna mina synder med en hand på matdagboken. Huuva, vad göra liksom??

Inse att detta är fel och sjukt och ta emot hjälp som bjuds!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...