Jag ligger och funderar, har äntligen tagit mig till rätt sida av täcket dvs under det.
Jag funderar och tänker på en sak som jag vill försöka sätta ord på, på nåt vis för att förstå fenomenet.
Here goes!
Ibland när man är tankfull och lite uppe i det blå, då man är det som att man bläddrar igenom sin minnesbank, den kan vara typ som ett kartotek som man bläddrar bland alla kort och varje kort är ett minne, ett scen ur ens liv. Men imellanåt när man inte alls sitter i djupa tankar så bara *poff* så dyker ett minne eller en repris på ett minne upp på ens egen widescreen uppe i huvudet. Eller om man håller på med sitt kartotek så plötsligt bara spottar den ur sig ett minne som också hamnar på widescreenen. Varför så??
Minnena kan man försöka framkalla för att man önskar att återuppleva något speciellt minne eller tvärtom ett minne kan på sätt och vis hemsöka en om det är något obehagligt eller gå i repris och då kanske för att påminna om något i livet eller att peta på något visst i livet som man behöver uppmärksammas på.
Eller ett random minne som plötsligt bara är där och sen är det borta igen utan koppling eller synbar anledning, dom kan jag inte förklara.... Eller jo, det är ett minne i repris, men återigen varför, vad gör det där?
Ej heller förklaras kan varför jag återupplever min olycka som hände för 25 år sen, glasklara minnesfragment spelas om och om och om igen på widescreenen. Jag kan dra mig till minnes vädret den dagen, lukter, den svarta skinnjackan som lades över mig där på marken. Jag förstår inte vad dom minnena gör här, det var ju 25 år sen......

Minnen är väll i mångt och mycket en hjälp för oss, ibland tröst, även glädje.
Vi ska inte glömma vårt förflutna det som är vår historia, den väg vi gått genom livet, allt vi upplevt, känt, levt, upptäckts, andas......
Minnena är lite som pusselbitar som är med och gör pusslet komplett, det kanske till och med är som fogarna i våra liv, för att få stabilitet så måste man inte bara lägga pusslet utan fixera det med lim.
Men blir det någonsin klart, vad händer med minnena efter låt säga 65 år från nu??
Jag skulle tippa på att det blir som föremål som varit i solen länge, dom bleknar. Men det konstiga är att det minnet jag fick/gjorde i förra veckan kan suddas ut och bli oklart bra mycket fortare än det jag upplevde och blev till minne för 20 år se.
Jag vet inte vilken tid jag skulle till tandläkaren eller hur många deciliter mjöl det var i det gammal receptet jag använt mig av hundratals gånger, men vad jag hade på mig dagen då jag gick ut första klass det minns jag minsann.

Trött nu, måste sova. Hoppas detta inte bara varit galenskap

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...