Jag går och grunnar på val och prioriteringar och hur jag känner inför andra människors val och etcetera och hur någons tolkning av ord eller handlande kan bli till något som havererar allting. Allt om hur man väljer att agera eller för den delen väljer att avstå från att agera och hur mycket det kan påverka en vänskapsrelation i långa loppet.

Får jag ett sms eller meddelande så försöker jag i möjligaste mån att besvara det såvida det inte står något dumt eller elakt i det och då tar jag istället och funderar på om jag verkligen vill fortsätta ha kontakt med den personen. Men sen kan det ju vara tvärtom också, en person som aldrig svarar på sms eller samtal eller vad det nu är och som notoriskt struntar i att besvara något över huvud taget men som är trevlig så när man ses. Då blir det ju det där valet, vill jag ha en relation där allting är på den andres villkor, en relation som är sån att endast de gånger vi ses face to face så passar man men utöver de gångerna så är man helt osynlig och kanske till och med för den andre onödig. Känns det som en relation jag vill satsa på? En relation baserad på den andres krav, önskemål och känslor, där jag till och med är lätt utbytbar..
Jag måste seriöst ta mig en funderare vilka människor jag vill omge mig med, såna som faktiskt uppskattar mig eller bara när dom känner för det.

Jag är ingen leksak som tages fram och brukas när man önskar och som annars får ligga kvar i något hörn, ett sånt tänk i en relation/vänskap är inte sunt och absolut inte av godo och hör definitivt till såna jag kan vara utan. Likaså sådana där kontakt endast tas när man behöver mig, hjälp med nåt eller gnälla av sig om något jäkelskap i livet men som är föga intresserade när jag har detsamma behov.
Nej sånt går bort.

Visst har jag förståelse för att livet kan vara rörigt, det är oreda och man står med händerna fulla och verkligen inte kan besvara ett samtal eller smsjust då, så kan det ju vara. Men när det går tre fyra dagar sen jag hörde av mig och fortfarande inte ett pip det är just sånt jag menar, när det blir till ett mönster som är så lätt att se.

En del av mina vänner kör med kortsms, typ jag pratar i telefon ringer dig sen, eller är lite upptagen, jag hör av mig. Och sånt är superbra för då kan man i alla fall konstatera att det mottagits och att ambition om kontakt finns och tas när möjlighet ges. Men när man bara skiter i det högaktningsfullt så blir det lite en annan sak, likväl som på Facebook när man verkligen försöker febrilt att få tag i någon och man ser att det är aktivitet hos denne men svara mig är tydligen omöjligt det är såna gånger jag har lust att bara men fine, dra bara, jag är ingen leksak du kan ta fram när du har behov av tidsfördriv eller assistans.

Eller för att inte glömma den trevliga varianten "jag har skaffat partner så du är inte intressant längre" det är en gammal klassiker. Bara för att man gått och blivit med karl/kvinna så upphör vännerna att existera och det är i såna lägen vänner prövas.
Jomen visst serru kör på så så får vi väl se hur många vänner du har kvar när du börjar sakna dom eller när relationen tar slut....

Jag är trött på att vara en slit och slängvän som man tar fram vid behov så här framledes kommer jag tänka över noga vilka som är riktiga vänner som håller i ur och skur värda att kämpa för eller av typen vid behovs"vänner.
Att plita ner några rader kostar inget, är inte betungande eller något som tar en hel dag och på en hel dag så har du nog tid nån gång att svara om så bara kort som en kvittens på att meddelande mottaget och besvaras när tid finns.

Sådär nu har jag hävt ur mig lite och så får det bli!