Måste bara testblogga för att se om länkningingen funkar efter att återigen ha fått conecta Facebook.
Jag vill att det ska vara måndag imorgon istället!! Vill bli av med alla helgdagar som slaktar veckorna så man blir alldeles koko på dagarna. Raka veckor och jobba det vill jag!! Jag är väll konstig antar jag som tycker så men det står jag för.
Nu borde jag sova för klockan ringer lite för tidigt för att vara vaken vid denna timme.

Over and insideout

Första bloggeriet för 2015!
Ursäkta min frånvaro på den här fronten, det kom liksom en jul och nyår ivägen för tangentstuddsandet men bättring utlovas.

Det som ligger närmast i tiden var igår då vi slog in år 2014 i vackert papper med snören och etikett och andaktsfullt placerade tillsammans med de andra avslutade åren i arkivet. Det ligger nu 35 stycken år bakom mig i den stora samlingen av år som utgör mitt liv. Eller ja om man frågar Apple och deras kalender som ska tillhandahålla alla vännernas födelsedagar (inklusive mig själv tydligen) så står det att 2015 den 16/3 fyller Jenny Landin 37 år. Så fan heller, jag har varit med sedan 1979 det står det överallt och vad jag vet så har jag ingalunda varken supit bort eller varit så totalt kaikut i huvudet så jag skulle ha missat ett helt år så NEJ jag fyller icke 37 utan dra av en siffra, förslagsvis den bakre på redan nämnt tal så får ni rätt nuffror.
Ha ha ha, kom på nåt kul nu, jag hatar ju matte som synden, siffrorna och jag har varit ärkefiender sedan första klass men det jag lyckades komma ihåg var att 6x6=36, det kanske man skulle involvera på nåt lattjo vis på eventuella inbjudningskort :)
Nej men där är vi inte än så håll i hästen så tar vi det i någotsånär ordning.

Nyårsfirandet som ägde rum på kristet center, min kyrka var superkul på alla sätt.
Jag hade köket med världens bästa Gunilla och en massa andra sköningar så tonerna bakom disken var muntra trots en hög dos stress, vi fick ihop alltihop med bravur och utan missöden. Det var faktiskt en lättnad att ha köket för det innebar mindre tid med stillasittande, mycket action, mycket skratt och härlig stämning samt att man visste sin plats hela tiden. Köksarbete är väll inte alltid en hit men i dom goa människornas lag så blev det en riktig fröjd.
Sen var det kul för jag hade pysslat ihop en massa postnypor innan, säkert ett 20-tal som jag gick runt med och gav väl valt meddelande till väl vald person och uppskattningen blev stor hos alla och det gladde mig. Jag ska försöka komma ihåg att lägga in en bild här så ni vet vad det är för nypor jagtalar om.
Lagom intill tolvslaget så började jag reflektera över mina tidigare nyår och minns en hel del från tidigare år som inte varit lika muntra och festliga. Två år fast med många år imellan, 1997 och 2007 befann jag mig på sjukhus. Det tidigare på barnpsyk på St Görans sjukhus i Stockholm och jag minns att en vänlig man som jobbade på den avdelningen som för övrigt var grymt lik Burt Reynolds tog med mig upp på sjukhusets högsta punkt och vid tolvslaget såg jag hela stan fullkomligt explodera inför mina ögon i mäktiga ljus och färger, det var så oerhört magiskt minns jag.
2007 till 2008 var även det ett kämpigt årsbyte. Den gången inom vuxenpsykiatrin här i Örebro. Jag hade legat inne i månader och farit ut och in under årets gång men värst var nog de månaderna runt jul och nyår det året. På julafton var jag långt in i dimmorna i en psykos för ovanlighetens skull,det hör inte till min sjukdomsbild i vanliga fall. Men nu var det sa i alla fall och på julafton satt jag mest i en stol och såg klapphög ut och dreglade som en hund och den julen är höljd i dunkel och jag minns inte mycket av den.
I mellandagarna blev det åka av för då hamnade jag i bältessängen vilket är det vidrigaste jag varit med om i den genren. Jag tror det var det året och vid den tiden som riktiga grand mal anfall återigen kom in i mitt liv. Jag satt och läste något jag skrivit för en vän i telefonen varpå hon plötsligt hör att något inte alls står rätt till och ringer avdelningen för att säga att något är väldigt fel med mig. När jag vaknar efter anfallet, när sängen slutat gunga och jag typ 20 minuter efter att jag har vaknat kunde börja tala igen så frågar dom som står vid min säng vad som hänt så säger dom vet inte men så här i efterhand kan ju den som sa vet inte läsa på lite om hur epilepsi fungerar så man nästa gång man ser ett grand mal inte svarar vet inte.
Men det var en liten avstickare, nyår var det ju! Samma år så passade jag på att bli manisk så det förslog på nyår. Jag minns att jag hade det stora rummet för mig själv och där firades det rejält kan jag säga. Champagneglas i form av vita plastmuggar a la landstinget, raketer i form av tomma toarullar och så hade jag strimlat toapapper och slickat på och satt som ställföreträdande serpentiner på spegeln. Klappmanisk som sagt vilket jag inte fattade själv för när jag skulle hämtas upp av någon jag nu ej minns fick frågan av denne om jag var manisk men det var jag ju så fan heller härjade jag tillbaks till svar - sjukdomsinsikt vad är det!

Visst låter det som ett helt fabulöst år ;)

Nej men sen på senare tid så har det bara gått åt rätt håll. Djupdykningarna har planats ur, mindre med sjukhus och framförallt så håller jag mig därifrån i storhelgerna. De senaste tre åren har jag faktiskt firat på samma ställe - på KC.
Där är det alltid trevligt och jag har numera funnit mig mer hemma bakom disken langandes käk än framför den. Man har liksom en given plats och behöver i te leta sig en.

2015 dårå. Jag går ut hårt och satsar på ett bra år utan bråk och krångel och framförallt utan inläggningar, kanske mest de faktiskt. Året som var så bevistade jag landstingets slutenvårdsavdelning senast i april och efter det ett ytterst fåtal besök på jouren men för övrigt inga fler övernattningar så att säga och det är jag stolt och glad för. Det är liksom lättare när jag ligger inne nu för det är lättare att föra en dialog på avdelningen så att båda parter förstår varandra och så man då i och med det kan undvika större incidenter och det är ju bra i långa loppet.
Mer sånt!

Jag hann med en del föreläsningar under året och landade några riktigt stora för mig i alla fall, bland annat den på City konferens då min pappa var med och lyssnade på för första gången vilket var stort för mig. Det var även i ett sammanhang som var kännbart för mig då det var en massa människor inom barnpsykiatrin i länet inklusive ätstörningsenheten och DBT-enheten. Den ena avslutade jag kontakten med förra året och den andra ska jag påbörja kontakt med detta år. Tillbaka till föreläsningen så var det faktiskt för mig en stor ära att få göra den föreläsningen för just dom för att det var liksom lite av ett tack och payback för allt dom gjort för mig igenom åren vilket är mycket. Och sen att pappa var med var som sagt väldigt stort och glädjande och han var nöjd efteråt vilket var betydelsefullt.

Jag hoppas på mer föreläsningar i år, mer uppdrag från det hållet. Jag hoppas på att kunna slutföra några av mina sagor jag skrivit och kanske få dom tryckta, det vore väldigt skoj. Jag hoppas på att få se mer av vårt vackra land, att ta mig utanför länsgränsen lite oftare, jag vill bredda mina vyer så att säga.
Jag hoppas mest av allt dock att jag får hålla mig frisk det är nog det viktigaste.

Men nu får det var stopp här för nu för klockan ringer tidigt imorgon för jag ska till Arne och knäcka knän och höfter samt installera mig på gymmet.

Mitt senaste projekt - måla skåp!

Nyppost!! Mitt nya kuliga pyssel som också uppskattas

Mitt andra lilla tidsfördriv. Superkul!!

Och så en bild från freaky friday på jobbet :)