Summering.....hur i helskotta summerar man en offdag då inget hänt!!
Jag vaknade av ett sms vid 10:30, sen upp till den imellanåt tristaste dagen i mannaminne. Jag avskyr dagar, speciellt helger då det står zip nada i kalendern. Det blir som att dagen förlorar sin form när man inte har något inbokat. Som galgen håller formen för kavajen, eller staketet runt en tomt. Utan allt detta springer jag naken på en tomt utan slut.....nej men seriöst att ha tomma helgdagar då andra njuter järnet av ledigheten får mig att vilja bara vråla mig hes i desperation över fanstyget med ledighet kontra ingen sysselsättning. Det mest ansträngande jag har gjort idag var att åka iväg till Konsum och köpa favoritgul. Och för den som inte hajar vad jag menar med gul så är det så att jag är barnsligt förtjust eller för att inte säga vansinnigt förtjust i gul dricka, det får vara vad det vill bara det är gult och inte innehåller alkohol. Som tur är så har jag halkat ur min sjuka period med gult då jag enkom åt sånt som var gult och drack endast gula saker, fanns det inget gult på tallriken så åt jag inte och fanns ingen gul dricka så drack jag inte. Bör kanske tilläggas att under just den speciella perioden så var jag hyfsat inlåst på avdelningen.
Nåja, jag har pysslat lite idag också. Jag skrev en dikt till ett par älskade vänner som fick sig lite piff och lite bling så imorn ska dom få bli lite glada hoppas jag :) Har bubblat en del i luren också, det finns en hel del sköningar där ute....
Ja just det, maten. Idag fanns det ingen som helst funktionalitet på mathållningen, den hade heeelt tappat hållningen. Gick upp vid 10:30 och det första jag åt var vid 18 nånting. Det var en sån här riktig antidag men efter övertygelse från min fina Rebecka så rodde jag hem en hamburgare iaf.

Ja just det ja, lägenheten! Jag har inte velat skriva något om den på FB för jag vill inte att mitt vankelmodiga och lättpåverkade sinne ska bli utsatt för prövning i och med åsikter och liknande men jag skriver här iaf för jag tror inte så många läser min blogg, några vet jag gör det men långt ifrån många. Så ang lägenhet så är nu bytet sjösatt och ska bara guppa runt mellan dom olika hamnarna och få klartecken överallt innan det är helt klart. En underbar liten lägenhet har jag funnit mig som är såå fin och jag hoppas så hårt att allting går i lås. Den var toppmodernt utrustad, fina skåpluckor ny spis med häll och bra och fin fläkt. Spotlights som belysning vid diskbänken. Helt nytt kylskåp i rostfritt stål och en ny och fräsch micro som ingår. Jättefin toalett, helkaklat och glasdörrar som man duschar bakom istället för duschdraperi. Och för att inte glömma så får jag ett eget sovrum äntligen :)
Och anledningen till att jag inte skriver om det på FB är för att det är en källarlägenhet. Men det är den absolut finaste tänkas kan, helt ljuvlig, jag bara vill ha den nuuuu.:)

Nu nåt annat. Jag fick brev igår, från försäkringskassan!! Och hur klantiga dom är det finns det inte ord som räcker till för. Igår när jag öppnade brevet stod det: välkommen på gemensam kartläggning på Arbetsförmedligen den andra juli klockan 10. Hallå, den ANDRA JULI, är ni dumma i hela huvet eller cyklar ni i badkaret?? Jag fick ett brev som jag skulle ha haft för ett år sen och när dom väl skickar det så skickar dom det en hel jävla månad för sent!! Jag ringde upp min handläggare på FK som var på semester och ringde även upp han på AF som skulle ringa upp men gjorde det inte. Så nu blir det telefonmaraton på måndag igen då. Suck!! Jag kommer aldrig få arbetsträna!!

Och om jag nu tänkt sova inatt så kan jag glömma det för det är fest på gården, i te vilken fest som helst utan skrikfest, man ska tydligen vråla det värsta man kan så mycket som möjligt och jag tror inte ens det räcker att stänga fönstret för det kommer höras ändå. Nåja, om jag väl somnar så är det iaf inte jag som vaknar med betongkeps och ont i halsen hi hi hi......

Imorgon kyrkan, sen bara ta sig igenom resten av söndagen och sen är det härliga måndag igen :)
Jag har förhoppningar inför nästa vecka, jag tror den blir bra, eller hoppas det iaf :)

Söndag på min ära jojomensan! :)
Först och främst så var morgonen brutal. Att slå upp sina bruna till väckarklockans gastkramande ljud efter en sen natt med för mycket umgänge med paddan var h.e.m.s,k.t Plus då att två stycken Nozinan hade hittat vägen ner i min blekfeta mage gjorde att denna morgon var som att jag vaknade med stans värsta karatebakfylla, jag var helt körd hela jag. Jag pallrade mig upp och drog på mig nån random blåsa och cyklade i ultrarapid till kyrkan. Väl där så klarade jag av nästan en hel gudstjänst men vad som sas har jag ingen aning om, jag skulle tippa på att det jag gjorde var att sitta och se ut som ett gigantiskt hål hela jag. Som väl var så skulle jag till kafeterian och Annika till bokshoppen så vi fick smita tidigare vilket var min räddning för huvudet hade drabbats av tyngdlagen å det grövsta och drogs ideligen mot mitt knä och tendenser till snarkningar kom ur min nos.
Sedan ut till sköna gänget ute i kafeterian med Gunilla i spetsen. Den damen är ju så vansinnigt go så hon hade sparat en citron åt mig! Och för er som inte hajar vad jag babblar om så kan jag tala om att citron är mitt uppåttjack, funkar klockrent varje gång. Jag blir alltid lite nere också när jag är trött men att då stå där och gläffsa i sig en citron gjorde verkligen susen, jag kom mig på en gång och resten gick smärtfritt.
Dock när det närmade sig hemgång så började jag tappa huvudet igen och citronens superkrafter började ebba ut så då fick jag kliva upp på svettjollen och trampa hem.
Hemma blev det onepiece nästan direkt och flera timmar spenderades i bingen just på grund av att tröttheten låg över mig som ett gigantiskt klippblock. Mat gjordes men åt sparsamt, hmmm..... Ja det ger sig tänker jag.....
Hade också en lång sushidiskussion med en underbar pärla så nu verkar det som att jag ska göra egen sushi här också....

Nytt Jenny-ordspråk. Det enda sättet att lyckas är att inte misslyckas. Men då opponerade sig somliga och sa att man måste misslyckas några gånger för att lyckas. Så jag förtydligar: för att bli riktigt bra på att lyckas så måste man först bli bra på att misslyckas och det gör man bäst genom att lyckas med att misslyckas. Knepigt va! :)

Dagens ljudbarometer dårå.
Först började grannen här intill leka snickargubbe och fram togs slagborr, hammare såg, en annan borr och det lektes friskt med under ungefär två timmar drygt. Och jag låg i bingen och fjuppade med plattan i brist på ork så då blev det ju bra för då var det bara att plugga in hörlurarna och poppa för fullt med Spotify så jag fick höra en massa bra musik medans snickarn här breve hamrade sig på tummen och vad mer han kan ha haft för sig :)

Den dagliga skrikdejten!
Någon/några på gården har varsina hundar och vid en viss timma varje afton, tror det är runt sju så ska dessa jyckar ut och pinka och olyckligtvis alltid samtidigt varpå konsekvensen blir en maffig konsert med höga skall från olika håll så till den milda grad att man önskar man vore döv. Alltid samma tid. Alltid samma sammandrabbning. Alltid samma våldsamma kakafoni av hundskall. Man tycker ju att dom borde ha lärt sig vid det här laget,.....

Klappertanten
Jo klappertanten bor ju då i mitt hus och som man kanske kan räkna ut med hjälp av tillmälet så har hon klackskor, eller ja kanske träskor, eller varför inte träskoklackdoja. Hur som helst så är detta hus lika bra ljudisolerat som ett tvåmannatält och då kärringen har business utomhus till klockan tre på natten ungefär så klappras det rätt rejält vid olika tidpunkter, och ja värsta tidpunkter då Klackis kommer hemdrällandes bortåt tolv på natten och då dessutom har glömt vart hon bor så då blir det ett jefla klapprande. Yrvaken och vred ligger jag vid de tillfällena och smider ondsinta planer om att göra obehag på Klackis som hämnd.

Oh yes!!!!
Jag som har längtat hela dagen efter imorgon - nu får jag snart gå och sova och då BLIR det ju imorgon!!! En underbar måndag och så kommer världens bästa Peter tillbaka då :)

Jag försöker mecka fram en bättre profilbild. Så nu bjuder jag på lite extra bilder i väntan på ett vettigt inlägg :)

Bilder från cabfärden med Lotta och Stefan som var en riktig höjdpunkt, en joyride i stora mått. Glädjen var stor som synes :)

Flumsöndag :)

Onepiece is da shit!!

Ååh Gud så härligt att höra regnets smatter mot rutan och den uppfräschning man får i och med ett sommarregn. Åh, älskar lukten också! Ljuvligt!!! :) Då kan man andas och leva imorgon istället för att gå omkring svettig som en travhäst och inte orka med någonting. Jag måste ut ocka känna på regnet nu.......

Vaknade nånstans vid niorycket av alarmerande blåsa så jag fick pallra mig ur den sköna bingens omfamning något tidigare än tänkt. Något jag gjort även några timmar tidigare eftersom jag mitt ärkenöt inte riktigt balanserade vätskeintaget rätt innan läggdags och det fick jag sota för senare under natten så det blev ett par tupplurar på toa under nattens gång. Att jag aldrig lär mig liksom!! Jag är liksom så här: jag är törstig och bot finns alltså dricker jag, och inga småmängder direkt utan mer som en kamel med diabetes. Hur som helst uppstånden straxt efter nio och iordningställande inför dagens åtaganden tog fart. Det vanliga velandet med outfit var precis lika irriterande som alltid men naken blev jag icke och det var ju för väl det. Kan just tänka mig scenen när en blekfet brud med ojämna konturer kommer jonnandes på cykel mot stan i full kareta. Och sen väl framme på torget där alla mina kyrkvänner är, gamla som unga ser en Jenny komma klivandes som Gud skapta henne - fast utan löv - dom skulle väll dåna allihopa och dominoeffekten skulle plötsligt svepa ett antal människor ner i ryggläge. Men nej, så kul skulle vi inte ha det! Så kläder åkte på och som vanligt inte satt på så länge innan den kroniska ambivalensen pockade på uppmärksamhet och klädbyte.

Nog sagt om klädval! Jag hade kontakt med Annika och dejt med henne och maken bestämdes så efter ytterligare velande så for jag dit. Ett angenämt besök som alltid men denna gång hade jag med en överaskning. Jag hade gjort en film om deras bröllop och liv och kärlek och sånt rart vilket uppskattades storligen, dom var hänförda. Jag skulle egentligen ha åkt upp på stan och varit med på torgmötet med KC men eftersom det blir så sparsamt med besök där nu för tiden så tog jag till vara på tiden med Annika och Rune istället.
Men sedan hade dom tvättstugan och jag behövde införskaffa mig en laddarsladd, eller det kanske blir sladdare i så fall :) Sådan införskaffades, var ner till Synsam och fick lite direktiv och sedan blev det proviantering på Willys. Jag hade sedan precis kommit innanför dörren här hemma innan bror min hörde av sig och sa att dom var i antågande, jag hann göra lunchen dock. Resterna av lunchen, chickennuggets slank lätt ner i storebrors mage med efterföljande glada flin, ja brorsan alltså, jag har då i alla fall aldrig sett nuggets le ;)

Sen blev det lite soffhäng och lördagsgodiset smakades på. Det är så uppenbart för mig hur mitt godisintag har förändrats under åren, förr smällde jag i mig en hel påse på en kvart och nu tar det en kvart att äta tre bitar och sen är jag nöjd. Förr räckte godis en kvart max en halvtimme sen var det tvärslut, nu däremot räcker godiset i veckor och äts inte ens alltid upp.
Nog om godis. När jag låg där på soffan så kände jag att humöret, känslorna höll på att åka kana utför. Första grejen var att jag hade på tvn men kollade inte för jag ägnade mig åt plattan men ändå började jag gråta av att en katt på tv hade ett svullet öga. Sen började kroppkakan muppa sig. Först svettades jag floder för att sedan dra filten över benen för det var kallt. Humöret fortsatte åka så nu började jag känna mig låg och gråtig så min vana trogen så ringde jag Annika, andra gången på denna dag, och hon pratade bra med mig och vi hävde väll det värsta för då. Så sen trampade jag upp på stan för lite miljöombyte som jag trodde skulle hjälpa och för att dom hade billig Cola där. Men sen känner jag att nu går det jävligt fort i den där känslorutchkanan och nu börjar även starka tankar på vassa föremål kicka in. Jag hinner komma rätt långt i tankarna, till och med så jag aktivt letar efter tillhyggen. Jag hittar dock inte det jag brukar nyttja och känner mig nu bara så fel och trasig och vill bara hem.
Cykelturen hem var hemsk! Ingen får se mina tårar även om dom bultade för att få komma ut. Jag velade lite vid Annikas bostad som jag passerade men som sagt ingen får se mina tårar utom just Annika (där är hon van) så skämsigheten tog mig hem och där bröt jag ihop. Jag tog upp luren och ringde Annika för typ 4:e gången denna dag och hon gjorde som vanligt mirakel med sin röst och sina kloka ord så kvar återstod bara ett par lätt fuktiga kinder och en stillad fördämning av tårar som nu stannat upp. Hon är en mirakelkvinna den där vännen! ??

Väl åter i ro så började jag styra upp här hemma istället. Först flytta på några hyllor som stört mig vid anblick rätt länge och sen göra klart påbörjade pallar . Sen har jag drällt runt här med min svettiga blekfeta lekamen med rotborstefrisyr som det som väl är är bara jag som får "njuta" av.

Jag vill att det ska bli måndag så Peter är tillbaka efter en evighetssemester :D Jag lurar på någon form av suprajs till den lilla Poppitopp.....
Imorgon är det söndag och jag och goa Gunilla har kafeterian efter mötet, det ska bli kul.

Ja just det ja, apropå grod-dag, kanske ska förklara det... För länge sen fick jag en mjukdjursgroda av vännen Victoria och just den gesten gjorde grodan extra värdefull för mig och mycket trösterik. Och idag när jag satt och grät och hickade med Annikas lugnande röst i örat så gjorde hon sin del och grodan sin. För det var inte förens jag tog å kramade grodan som tårarna började sina.
Så mirakelkvinnan och mirakelgrodan gjorde susen:)

Är det nåt som verkar konstigt så är det för jag klantade till det och fick mecka en massa och är inte helt säker på att allt blev rätt...

Angående lägenhet så fick jag reda på imorse att tanten bestämt sig för att avstå. Skit också!!! Humöret fick en gråare nyans för en stund där ett tag... Men så hoja till USÖ för att dejta min Eva och angenämt var det. Sedan hem en kortis innan det var dags för nästa dejt med familjen Bjelvert. Det blev en fantastisk stund på Kinamuren och en repa på stan för att sedan landa en stund i min lägenhet innan vidare färd till hemmet utanför Stockholm. Stunden med Bjelvertarna var verkligen guld värd. Finns nog ingen jag känner som är så varma och kärleksfulla som dom. Jag fick också ett helt ovärderligt tips om en app som kommer rädda mitt projekt och som dessutom verkar svinkul och en app helt i min smak. Så jag inventerade vad jag kunde sälja när dom åkt och imorgon får jag pengar för köpet som redan är klart :)

Jag kan bjuda på lite klantigheter från storklanten själv innan jag lämnar in för idag

1. Satt och skrev på datorn och tyckte den var så långsam så jag slutar skriva för att se hur långsam den egentligen var. Släpper tangenterna och stirrar blint på en dator som inte får ur sig en enda bokstav. Konstigt tänkte jag och rev mig i huvudet för att sen börja skriva igen. Men va tusan nu då tänkte jag, nu kommer det ju bokstäver igen, så jag slutar skriva igen, förvåningen åter lika stor.... Tills jag inser att jag kan glo hur mycket som helst för så länge jag inte trycker på tangenterna så kommer det ju inga bokstäver!!
2. Jag får plötsligt ett flygfä fladdrandes i ansiktet varpå reaktionen blir att klappar till rejält i nyllet. Jag har just gett mig själv en rak höger och ont gjorde det. :)

Ikväll kom en genialisk idé till ett projekt jag vill sätta i verket på besök i mitt hjärnkontor. Åååh vad jag hoppas att den sover över och stannar kvar tills imorgon så jag kan sätta min plan i verket. Åh jag älskar verkligen idéer speciellt såna som sätter snurr på tankemaskineriet och drar med sig glädjen i farten. Det är som att ha sockerdricka i hela blodomloppet. Men allt det händer imorgon.

Och imorgon blir det sushidejt med en ny bekantskap för mig. En ung dam som jag mötte först i söndags eftermiddag och det visade sig att vi hade en del gemensamt och däribland kärleken till sushi vilket föranledde morgondagens dejt. Känns kul, roligt med en ny bekantskap i livet, vänner kan man inte få för många av.

Jag är synnerligen förvånad!! Sömnen har ju trasslat en tid och medikaments har lagts till och dragits ifrån och varit rätt verkningslösa. Men så nu glömde jag att ta det extra Nozinanet och tog bara xtra Propavan men med den känslan jag har nu så kommer jag nog knoppa in endå bara jag kan sluta talla på plattan och lägga den ifrån mig .

Måste ju för bövelen sova per omgående, jag har ju sushi och ett projekt att styra med imorgon :)