Ni får ursäkta men här kommer ett inlägg till och inte av den muntra sorten.
Jag är kvinna och hade jag varit av den fertila sorten som menstruerade så hade jag kunnat skylla på PMS men tyvärr så har jag en P-pinne så taskigt humör kan jag inte skylla på hormonerna dessvärre.

Först var jag en munter trallgök som sprätte omkring som en spänd fjäder och sjöng uselt blandat med muntra tillrop och så lite knäppa ljud som grädden på moset.
Adhd:n hade fått flipp och så även jag. I såna lägen kan jag driva vem som helst till vansinne inom loppet av fem minuter med alla galenskaper, det blir korta telefonsamtal i det läget kan jag ärligt tala om. Men vem fasen vill prata med goddag yxskaft liksom.
Initialt så har jag ingen insikt om hur jobbig jag är utan tutar och kör och studsar som en gummiboll glatt trallandes jollrandes som om hela världen har förvandlats till Disneyland och jag är 7 år. Sen nån gång mitt i all energi så inser jag hur det är ställt och först så slår jag bort det för att senare inse att jag är ju jobbig, lite to mutch till och med. Då inleds operation landning för att få ner mig på jorden igen, ner till alla vanliga svennar och så ska jag förslagsvis bete mig likartat också...

Ikväll tog jag till medicin för att komma ner på jorden och för att sedan också ska kunna sova. Jag tag en Nozinan - en!!
Så välkommen till Lilla Landet MutterButter!! Här är vi sura och griniga som den värsta häxan och mungiporna har drabbats extra hårt av tyngdlagen just ikväll och pekar stadigt neråt. Muttrar och fräser och ur öronen ryker det för fullt. Passa dig för att reta upp mig ikväll för då kommer du bli Smurfifierad och få ont på väl valda ställen på din kropp.
Skriverier på sociala medel riktade mot mig misstolkas lätt och resultatet blir ett surt och osande buttert genmäle. (som ångras djupt imorgon) Allting i världen som är störigt och irriterande är ditsatt endast för att reta gallfeber på mig.
Jag sitter ihopknycklad i soffan och förfasar mig över precis allt, till och med små söta valpar och nykläckta bebisar tycks mig dumt nog att muttra en rejäl harang över.
Jösses tänker jag nu, tänk om jag bott ihop med någon, den kraken hade ju dragit för länge sen vid det här laget....
Eller krake, det låter maskulint, finns det ingen i så fall - krakerska?? Ifall det inte finns så borde det finnas. Likadant som polare, låter väldigt maskulint tycker jag! Det borde finnas ord som polerska eller polarinna. Si där ja, också nåt att muttra över... Hen ger jag mig inte ens på för sist jag gjorde det på Facebook så slutade det i en sisådär 25 kommentarer och människor som retar upp varandra till max!! Hen, att vara höna eller inte det är frågan...nåja!

Nej nu ids jag inte med detta mer! Jag ska gå och lägga mig och vakna glad och nöjd och gör jag det inte då blir jag riktigt sur!!

Häxan Surtant checkar ut!!

Jag sitter utdrälld i soffan likt ett uttippat mjölkpaket och är fullkomligt nöjd med det. Inom sisådär en halvtimme borde min bästa Annika vara här, hon skulle komma runt fem nån gång... Det blir skönt att få sitta och prata med henne lite i lugn och ro, det var ett tag sen känns det som....

På förmiddagen var det par i Jenny :) En ny bekantskap med samma namn som jag. Först blev det lek i parken med hennes lille Oliver, en riktigt skön liten kille som smälte mig likt en snöboll i ugnen, så himla go unge! Sen blev det till att gå in och göra mat. Jag tyckte inte om det men mina gäster tyckte annat. Oliver åt mycket och gärna och fort, det var nog det bästa betyg jag kunde få, småkottar har ju en tendens att vara lite mindre intresserade av mat men han åt :) Sen skulle lillfjutten sova så Jenny och jag tog oss ut på en promenad och han knappt gå några meter innan han hade tvärslocknat, trött liten kille!! Så det blev en kort promenad för vi vände hem och drack te medans lillen sov. Men herre min skapare vilket äventyr det blev när jag först skulle veckla ihop och sen bära vagnen upp för tre trappor. Tänk er en tjock liten gubbe med jättemage, krumma ben, vindögd och med en redig karatefylla, tänk er att en sådan skulle bära chassit till en folkabuss uppför en störtloppsbacke. Typ så var det, jag flåsade som en lungsjuk ansjovis och vinglade som en fylltratt och var av den fasta övertygelsen att om jag inte dör på kuppen så kommer jag falla baklänges med vagn och allt och där är ju Jenny och då blir det dominoeffekt och så dör vi allihopa...... Men vi kom upp helskinnade allihop :)
Och jag konstaterade att jag icke ska bära vagn i min trapp något mer!
Teatime och en massa prat blev det innan Oliver vaknade och då blev det leka av istället. Jag upptäckte nya funktioner med leksakslådan som jag har - man kan vända locket upp och ner och skjutsa kottar i det, en uppskattad syssla om man frågar Oliver. Vi han härja loss en stund innan det var dags för avfärd för Jenny och Oliver. Det var härligt att ha dom här om än en liten skitzokänsla att tilltala någon annan sitt eget namn.

Jag tog turen ner i källaren för att plocka upp lite julgrejer när mina gäster hade gått. Väl där så såg jag vågen och tänkte att den ska nog inte stå så lättillgängligt för det finns en viss risk med det. Så jag kom på att jag skulle kila in den mellan dom två dörrarna som står där nere för slänga ville jag inte,känner mig inte redo för det än. Men tjena, klantarslet gav sig till känna och att peta in vägen resulterade i ett ljudligt PANG.....det får nog bli en tur till sopstationen i alla fall.....
Ett avslutat kapitel i dubbel bemärkelse!

Jag fick ett underbart härligt mail när min namne var här - jag kanske får mig ett ställe att arbetsträna på - som jag fixat fram själv dessutom :D
Ann på Arbetslivsresurs hade varit i kontakt med chefen på stället som ställde sig positiv till att ta emot mig, så nu måste bara Arbetsförmedlingen säga sitt ja också. Om nu allt går i lås så får jag börja på ett helt fantastiskt ställe, jättekul och precis som jag önskar. Jag håller tummar och tår så hårt det går!!! :D

Nu är klockan Annika-dags!! :D Snart kommer min goaste fina för att mellanlanda i min soffa - underbart!!!

Om man sitter på café med polarinnan och tar det lugnt och käkar maränger då kan man ju säga man ägnar sig åt "maränghäng".
Det är ju så mycket nytt nu för tiden, ord, grejer, mat, trender, jag hänger inte alltid med ska jag ärligt säga. Till exempel så säger man inte längre som man sa när jag var en liten osnuten fjortis: ska vi vara? Nej för nu ska man "hänga", tex ska vi hänga sen.... Således käkandes denna lilla sockerbomb gemensamt på nån slags caféinrättning borde väll då bli maränghäng! Si där ja, språk och onyttigheter precis som jag lajkar det ;) För nu heter det plötsligt inte att jag tycker om något, nu iställets så lajkar man och det är en ständig jakt på tummen upp med bifogade siffror. Kan man ana att vi börjar bli aningens amerikaniserade?! Nej fasen heller, för kung och fosterland, köttbullar och brunsås lilla landet Mellanmjölk!! :)

Jag kan ta ett annat exempel som fick mig att muttra diskret och trycka hörlurarna långt in i huvudet. Fjortisar!!
Jag ska förklara!
Fjortisar. Begreppet fjortis kan appliceras på ungdomar i prepubertal ålder liksom pubertal och även "äldre ungdomar" som inte riktigt halkat ur fållan än eftersom fjortismanérna vägrat lämna kroppen. Fjortis är således inte en ålder utan ett tillstånd.
Dom kommer ofta i flock och känns igen på sina något högljudda gapochskrilfasoner samt åtsittande och imellanåt för små kläder, allt för att visa upp sig och för att höras.
Dom har sina egna regler och lagar och lyder endast sig själva och högst skrikandes intillvarande.
Att inte kunna ta sig fram på trottoar eller cykelbana på grund av en hord med fnittriga och hojtande unga damer är icke ovanligt. Såklart så får dom ju röra sig precis var dom vill och hur dom vill eftersom fjortisar generellt är helt fullt och fast övertygade om att just dom är king of the world och som sagt inga regelverk gäller dom så ej heller den svenska lagboken.
Likaså vid förflyttning med lokaltrafiken, dom sätter sig någonstans i bakre delen av bussen och sitter där med fötterna på sätet och antingen tjoar alla andra till vansinne och lyssnar föga på åthutningar från andra resenärer utan höjer då bara rösterna och ibland även ett visst finger. Den andra varianten vilken man har hört ett antal gånger är dom oändligt korkade diskussionerna som ibland förs. Asså vaddå, kossan har ju liksom ba fyra spenar, en för blå mjölk, en för röd, en för grön då måste ju den fjärde vara för grädde...eller.....men asså, ur vilken spene kommer filen ur dårå?? Men asså hallå det fattar du väll, ko-killen har väll också en spene väll, kommer inte filen ur den?? A ja vet inte...undrar hur dom gör milkshake..... Men asså hallå, det fatt'ru väll, den köper dom ju från Egypten för där har dom ju shejker och sen när dom flyger hit så blire turbulens eller vad det nu heter och då skakas dom och då blire milkshake....eller.. ?
Som sagt.....

Det här med integritet är ju en annan pryl. Förr sköttes privata samtal inom hemmets fyra väggar i avskildhet, alternativt så stängde man nogsamt in sig i vad som då fanns och var föregångare till mobiltelefonen - dom gick under namnet telefonkiosk. Föga vet fjortisar av idag om deras existens. Nej för numera vill din 7-åring som precis börjat första klass ha en smartphone eftersom nästan alla i klassen har en... Det är skrämmande,.
Åter till diskretionen - eller snarare frånvaron av den. Om man inte som jag skyddar mina öron på bussen med hörlurar så kan man få äran att ta del av andras vårtor på snoppen, dåliga sexliv eller konstiga saker kommandes ur en viss region som jag tänker lämna onämnd. Det finns inga hämningar, man kan även få höra om avföringens utförande eller grannens tjocka fru eller varför inte lite random skitprat i all sin ära. Det hör till numera, sånt därnt! Orden integritet och diskresdion blev petade ur SAOL - svenska akademiens ordlista, för att folk har upphört att bruka dom. Dessa orörda ord fick petas ut och istället kom snippan och hen in istället. Jag är definitivt inte nöjd med detta!!
Men nåja.....

Nu tänker i alla fall jag ägna mig lite åt horisontellt ryggläge och kontemplation med ögonen stängda under mitt mjuka täcke och bifogad kudde. Fjortisskriverierna liksom vårtigheterna tröttade ut mig, men tro inte att ni sett slutet än, nej nej, mina välvässade fingrar hör snart av sig igen.

Herren vare med er för nu har inte jag tid längre! ;)

Åh nu har jag inte skrivit på ett tag känns det som, jag får ta å bättra mig!!
En ytterst behaglig och trevlig dag har jag haft. Jag började dagen med att ligga och halvsova/morna mig en stund men vaknade så till av att telefonen låg och hoppade på sängbordet, det var min lilla goa fina mormor som ringde. Sen blev det bråttom för jag ville inte riktigt säga hur nyvaken jag var, att jag faktiskt inte svängt mina lurviga över sängkanten ännu...så mormor fattade det som att jag var uppe och sa att jag åker härifrån nu och eftersom hon inte längre bor på landet så blev det genast att sätta full snurr på allt här hemma. Det blev snabbsminkning, snabbpåklädning och att duscha hans ej med. Men jag hann faktiskt med några minuters marginal. Jag fick lite dåligt samvete för att mormor skulle behöva ta sig upp för tre jobbiga trappor för att komma till mig, hon pustade och flämtade så när hon kom fram så det värkte i hjärtat på mig.
När mormor precis gått husesyn och satt sig i fåtöljen så ringde Peter från Affektiva mott på USÖ, han undrade om jag kunde tänka mig att föreläsa vid 17:OO, samma dag alltså och jag sa ju såklart ja på en gång för det är ju så himla roligt. Dock kände jag en viss oro med tanke på den extremt korta förberedelsetiden innan, men äsch tänkte jag, det där fixar ju jag.

Så det blev först och främst en tur ut till Gräve för att hämta mormors vinterdäck. Det rullades och kånkades och vi hade det riktigt trevligt och stämningen var god.
Sen for vi tillbaka in till stan och hem till mormors nya bostad, hon har fått det så fint, hon är så värd det. Mormor var på sitt rara och charmerande humöret, så där oerhört snäll och söt och go så man inte kan annat bara älska henne.
Sen fick jag skjuts hem för att sedermera ta mig till USÖ (första besöket) där jag skulle träffa en psykolog vilket gick bra och sen cykla hem igen byta kläder och snofsa till mig så jag såg anständig ut till föreläsningen. Innan föreläsningen så sladdade jag in till fina bästa Hedda på sjukhusfrisören som styrde upp min risbuske till lugg som hängde som en gardin långt ner i ansiktet. Efteråt kände jag mig så fin så tacksamheten var stor.
Sen iväg till Affektiva och möta upp Peter och Anneli som var ansvariga för själva grejen. Den sammanlagda tiden för förberedelse i för den var nog max 20 minuter, oj hur ska det här gå undrade jag.... Men det gick faktiskt, inte direkt superbra, jag var långt ifrån nöjd så perfektionist som jag är. Men jag fick en hög med uppmuntran efteråt samt att jag fick dela ut en del visitkort efteråt och det tycker jag är kul. Det var en rätt tyst grupp människor, det var liksom inte så att frågorna haglade men ändå kändes det på något vis som att dom lyssnade uppmärksamt på det jag sa. Som sagt jag kunde ha gjort det bättre men skit var det inte

Efteråt tittade jag in på sjukhusapoteket för att hämta lite grejor, Duodermplattor bland annat nu när vintern är på ingång och då börjar självsprickesäsongen.
Väl hemma blev det lite fika sedan mitt i alltihopa så fick jag för mig att göra maränger, jag ville testa ugnen vad den går för. Lite dumt kom jag på för nu sitter jag här halvsovandes i väntan på att dom ska bli klara vilket dom inte blir och det suger för jag vill gå och knoppa helst, trött som en Duracellkanin utan Duracell i.

En fantastisk dag går mot sitt slut och jag tror att morgondagen kan bli riktigt bra också :) Men jag längtar till helgen då min goa farsgubbe kommer på besök. Och för att inte tala om den kuliga fredagskvällen då jag ska till Vretstorp och min bästa Emma.

Jag anser mig lyckligt lottad som får ha det så himla bra. Det finns stunder som inte direkt är mums men desto mer uppskattar jag dom härliga stunderna

Jag känner för att skriva en skvätt eller två,

Summering av dagen.
Jag hade sovmorgon men vaknade av meddelande på Facebok, alltså sätter jag båda mina grunkor på ljudlös ikväll innan inknoppning. Först skava upp på stan för en dejt med jobb-Ann på Arbetslivsresurs. Det är alltid trivsamt där, hon är så rar.
Däremot så kom det en del frånvaroattacker och jag hade aningens svårt att fokusera på samtalet men det gick iaf bra. Sen hem och borde väll ha gjort lunch men det blev två klämmackor i smörgåsgrillen. Efter två kom en härlig liten varelse vid namn Elisabet H och vi hade en god stund tillsammans, drack te och pratade. Dock blev det inte direkt någon ro då jag hade en orolig tonåring på sms som ville ha sällskap till akuten. Det blev några turer fram och tillbaka och vi hann faktiskt ha trevligt också. Men sen när Elisabet avgick så gjorde även jag det fast ner mot USÖ. Väl där fick vi vända i dörren i princip efter lite tragglande fram och åter. Så tösen åkte hem och så även jag. Jag hann vara hemma en stund innan det var dags för nästa äventyr. Jag hade vunnit en budgivning på fejan och fick 5 kassar kläder för en femtiolapp. Jag möttes av en rar kvinna med två helt bedårande små tjejer som jag bara älskade på stående fot, och sen när dom kastade sig om midjan på.mig och gav mig världens kram så bara smälte jag totalt. Hemfärden med en proppfull blåpåse från Ikea på styret var synnerligen intressant men hem kom jag och fullständigt intakt dessutom.
Det var jättefina kläder och en del kunde jag ha men så blev det en rejäl hög till Malin också som hon får kolla i om hon vill ha.

Två besked idag som jag däremot inte gillar för fem lingon. Det ena att min goa vän mår skräp, hon hade drabbats av nåt mindre behagligt så hon lät som skräp också. Urs hatar när mina vänner mår dåligt.
Sen ett besked som också kändes mycket i hjärtat samt fick mig att hysa agg mot en person likt aldrig någonsin förr. Även där en vän i plågor men också en anledning, en källa som fick mig att bli vansinnig inombords och avskyn bubblade som en välskakad läskedryck. Just den avskyn vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt, acceptera att den finns där typ och då utan att gå lös på något fysiskt.

Under kvällen har grannarna på andra sidan väggen spelat våldsamt hög musik så till slut så härskande jag till och skrev en adekvat och formell lapp där jag upplyste om att dom hörs och då det är vardagskväll och folk ska upp på morgonen så jag bad jag dom därmpa sig och upplyste dom om att störningsjouren är en dyr historia som dom nog inte ville ha besök av. Och då vart det faktiskt tyst därinne. Alltså jag hörde inte ens tvn innan så jösses vad skönt det var när det blev tyst.

Känslomässigt inuti mig så är det ett smärre krig, eller upptakt till känslomässig storm som jag bara kan ta med mig själv. Misstro mig inte nu för jag mår bra och mitt liv är trevligt men det är ändå något som ligger där och trycker, oroar liksom som jag inte kommer åt och ej heller kan prata om. Jag brukar vara öppen med mycket men i detta känner jag mig ensam. Och då medans fienden samlar sina trupper så kan jag bara stå och se på för jag har inget att sätta emot. Det är liksom bara okej låt dom komma då, jag vet inget annat....

Men nu är jag faktiskt sovnödig, trött som ett ägg. Måste upp i rimlig tid för imorgon kommer Bovärden Bengt. Och sen Malin.
Så god natt!

Vimsig!! Eller kanske mer som lost liksom, inte riktigt fullt påkopplad uppe i hjärnkontoret. När jag försöker claima min hjärna så står det bara zyntax error försök senare. Jag har försökt senare men hjärnan har tagit ledigt och lämnat kvar mig som en enda stor och förvirrad klump utan särskilt stor förankring i vare sig tankeverksamhet eller verklighet...

Uppe i mitt temporära tankekontor så är känslorna jag slits emellan och boxas med: förvirring, ensamhet, ilska, trötthet, frågeställande, frustration och en stor portion djupt fundersam.

Det är mycket som far runt däruppe och jag vet inte riktigt vad jag vill.
Jag känner frustration över egentligen flera saker, vågen bland annat och två separata situationer som jag varken kan göra något åt eller lägga mig i vilket är otroligt slitigt för jag vill liksom alla gott och vill kunna styra situationerna i rätt riktning och inte härs och tvärs pekandes och alldeles fel som dom är nu. Den ena situationen har jag ingen behörighet eller befogenhet att gå in och mästra i och det är oerhört svårt då det rör sig om flera människor som jag tycker om men som inte kan samsas och jag vill så himla gärna säga några väl valda till alla inblandade men det är egentligen inte min sak alls. Jag kan råda och tipsa men jag är rädd att det varken gör från eller till, så jag måste lämna det därhän och vänta på bättre tider helt enkelt....

Den andra situationen gör mig gruvligt ilsken och får mig att känna mig så maktlös för där kan jag inte göra ett skit och hela situationen är så otroligt hatbar och enormt frustrerande. Å ena sidan så vet jag inte tillräckligt, får inte veta men vill så gärna veta och utgången på den situationen gör mig vansinnig och smått gråtfärdig. Det finns en uppdämd aggression som jag inte vet vad jag ska göra med, den vill fara ut och bara manifestera den stora ilskan och så slå ner i huvudet på den som ilskan gör. Enorm frustration och mest i fallet med den bristande infon, något händer med människor jag älskar som inte alls är bra och jag vet ingenting vilket får mig att vilja krypa ur skinnet!! Nog sagt om detta!

Ursäkta att jag talar i gåtor men en del saker ska bara inte fram i ljuset. Men nu kommer lite mer öppna kort...

Vågen!! Den jävla vågen!! Min största fiende samtidigt min bästa vän.
Jag inser att jag anar ett visst mönster, känner igen vissa varningsklockor... Delar av mig vill inte se utan vill bara blunda hårt medans en annan del av mig, den som jag trodde jag hade krossat sträcker upp en hand ur askhögen där den förut fanns och vinkar irriterande störigt och upplyser om att du trodde jag var död men ack vad du bedrog dig ha ha ha....
Sarkasmen och ironin i mitt gamla spökes röst dryper som såsen som totaldränker glassen. Jag vill inte ha tillbaks det, i spökform kan jag ta det men inte alltid, på heltid, precis som förr......
Men jag märker det, visst gör jag det och visst vet jag mycket väl vad som gäller....
Vågen är återigen en stadig grund att bygga dagen på. Eller ja, det beror på vad den uttalar, rätt sida av okejstrecket och fine du får gå, men fel sida strecket och Gud nåde dig, bered dig på en svajig dag och terror från spöket som är med och drar åt strypsnaran runt din hals under hela din resterande dag....

När jag sitter på toa så ser jag vågen under hyllan. Jag tänkte om jag flyttar den till under byrån men jag ser den där med.. Och det räcker att bara se den för att tankarna ska börja skena. Dom gör det titt och tätt, även när vågen inte är inom synhåll. Tankarna börjar bli förvridna igen, det är bara att konstatera.
Jag borde bara ha glada tankar tycker man med tanke på att jag äntligen fått mitt fina hem som jag trivs så bra i och visst har jag det men dom förvridna tankarna flätar sig in i min vardag likt någon flätar en fläta i ett hår.
Fet!!! Jaa just det - fet!! Du har kommit över okejstrecket två dagar nu, vet du vad det gör dig till, ja just det - en fet kossa!! Vad ska du äta för, har du inte späck så det räcker redan?? Och den där drickan du drack, du vet att du kommer rulla fram lagom till jul. Men så bra då får dom sin julgris!! Dom som påminner dig att du gått upp, du vet vad dom säger igentligen va - ja att du är en stor fet gris. Jobba på, så är du snart på ruta ett igen - och ändå kommer ingen ta dig på allvar din tjockis, hur mycket du än losar för du kommer alltid vara den feta...

Puuh!! Jag är uppe och andas!! Vill inte vara där bland dom tankarna, inte alls, vill inte ha dom!! Håller jag på att bli tokig igen kanske....urs nej fy, vill inte!! Men dr sa ju på det senaste besöket att självskattningsskalan jag fyllde i pekade lite åt ett visst håll... Och jag tål ju inte stress för fem lingon, jag blir ju väck i huvudet av stress...
Men jag ska kämpa, jag ska fixa det, ska INTE ner i gropen igen, jag har ju kommit så långt. Jag behöver ju vara i världen inte inne och svävandes.

Jag ska fan kämpa lika hårt som jag vill bekämpa hatets källa, jag ska slåss med näbbar och klor för att hålla mig kvar på min plats. Sen får allt annat masa sig in i ledet liksom jag.

Halvdan och loj, tog faktiskt en Oxascand för att inte modfälldheten skulle hindra sömnen denna natt, men istället blev det meck med bloggen , ett visst behov fanns redan men inriktningen tog en annan vändning efter att ha gått in på kontrollpanelen.
Jag fick en notis att det hade kommit in en fråga och såklart så tänkte jag att den måste jag ju kolla in och svara på. Men det var rejält mysko tyckte jag och efter ett tag höjde jag garden och tog så bort frågan och mitt svar. Frågan var från "någon" som påstått sig fått en viss post hem till sig som var adresserad till mig och av viktig art, jag går inte in på vilken för det är skitsamma, och denne bad så om rätt adress att skicka till. Jag blev konfys, jag har ju visserligen bytt lägenhet nyss så jag tänkte om det var min söta S som jag bytt lägenhet med men hon borde väll rimligen veta vart hon bodde för en vecka sen och dessutom har hon både min epost, telefonnummer samt att vi både språkar/smsar nu och då och ska ses på måndag..... Mycket skumt, människan uttryckte sig artigt och inte suspekt på något vis, så jag skrev kontakta mig på min e-post istället och skrev ner den i svaret. Men fasen alltså det verkade så skumt så jag plockade bort den efter några minuter, och råkade dessutom få med några mer frågor av misstag så sorry om jag råkat radera nån det var inte min mening,
Jag klurar verkligen på detta, det kan inte vara S som sagt som jag bytte med för hon har alla mina uppgifter och kan lätt kontakta mig om hon behöver och dessutom så varför skriva ett anonymt meddelande, jag kan ju inte veta vem som fått min post om det inte står vem som undrar, och varför skulle min post gå till nån random dude i vårt avlånga land som inte kan säga jo tjena du vet jag fick din post jag tänkte om du vill ha den så heter jag si och så och bor där och där....
Jag tycker det är skumt, så jag tog som sagt bort den frågan och om människan hann se min e-post så må det vara hänt, det lät seriöst men jag tvivlar starkt på att det var det... Ja ja, vi får väll se vart detta tar vägen.....

Tuff dag!! Mycket väntan, först helt okej men sen började dom tunga molnen hopa sig uppe i mitt tankerike och tankarna som producerades gick sedan mer och mer i moll. Dock vände det när jag kom till kyrkan och faddergalan som vi skulle ha ikväll. Jag lyckades fånga in två riktigt underbara vänner att sitta med och under hela tiden på KC så var faktiskt humöret gott. Det var skönt med den glädjen för en stund, den var välbehövlig och det faktum att vara bland fina vänner värmde en frusen själ. Halva vägen hem hade jag sällskap och resterande del så gick jag och spånade på dikter jag skulle skriva väl hemma. Glädjen att komma hem till mitt nya hem är alltid underbart skön, leendet etablerade sig redan på första våningen och dom tre trapporna kändes lätta just för att jag hade varit borta en längre stund och fick komma hem igen.
Väl hemma så åkte finkläderna av och myskläderna på. Tanken var att producera dels de dikter jag fick i huvudet under promenaden hem och så avslutningen på saga numer 2 som jag skrivit. Så alla möjliga papper åkte fram för att kunna få ur mig och ihop det jag tänkt..... Men så kom det två rejäla farthinder i min produktivitets väg....hela alltet gick liksom sönder där och då :(
Först ett sms som där och då var som att få ett betongblock i huvudet, något som tidigare fått mig så glad fick mig nästan att vilja strypa någon långsamt, inte avsändaren dock. Men jag lovar att mörda ligger inte för mig men fan alltså om man kan tiga ihjäl någon så kommer somliga falla död ner inom kort!
Smset var som att döda inspirationen, det var bara att lägga ner . Men innan jag packade ihop så fann jag något som var nådastöten för ikväll.... I kollegieblocket mellan några ark så fann jag ett kort på mamma och mig när jag gick i ettan. Det var ett sånt där proffskort taget i en fin studio med bakgrund och allt, och det hade säkerligen kostat en del dom där korten. På bilden har mamma pudelfrisse a lá 80-tal och jag har kort men välfluffat hår som jag faktiskt minns att jag inte var så förtjust i. Vi står mitt emot varandra och håller varandra i handen, jag med mitt huvud lutat mot mamma och båda har såna där riktiga klistra på leenden. För jag vet mycket väl att under den tiden då kortet togs så var det allt annat än idel leenden hemma..
Att se det där kortet var som att ett stort otäckt lejon rev stora jack i mitt hjärta och satte tänderna i och sargade min själ svårt. Visst jag vet att leendena inte var äkta och att tillvaron var allt annat än fluffigt söt men det som kortet stod för om man inte visste bakgrunden var kärlek och ömhet och just DET var vad jag saknade så hårt ikväll. Jag vill leva drömmen, utopin, med min mamma, jag vill ha fluffgullet trots att det inte finns. Jag vill ha min mamma.!!!!!!! Jag vill ha kärleken från en mor!!! Jag vill kunna krama om henne länge och säga jag älskar det och mena det. Jag vill så jävla gärna ha en mamma så jag håller på att gå sönder inombords.

Jag har flera mammor! Ställföreträdande mammor. Andliga mammor. Vänskapliga mammor. Substituts mammor. Jag har EN mamma som är biologisk men som inte vill ha mig. Jag älskar alla fina fantastiska kvinnor som ställt sig till mitt förfogande i annans frånvaro, jag borde var såå nöjd och missförstå mig rätt jag är det men endå på något vis så är det en viktig bit i mitt livspussel som saknas....
Kommer jag någonsin bli hel..........???

Jag slår upp Facebook och förfasas över alla vidriga utklädningskläder och dräkter som vanställer vackra människor till det yttersta... Dom har säkert kul och det unnar jag dom,men jag föredrar min klänning och scarf....
Det är ju halloween, eller för att korrigera det är allhelgona för dom svenskar som missat det och hänger sig åt äckligheter och utspökning. En helg då vi minns dom som inte längre finns hos oss genom att besöka gravar och tända ljus för våra älskade och saknade
På bordet bland mina block och pennor står mitt ljusfat.....vem ska jag tända ljus för.....mamma. ??
Nej tändaren är försvunnen så det får bli sängen istället och gissa om jag kommer se ut som ett spöke när klockan ringer imorgon.. ....

Denna dag har spenderats i nya boningen. Jag hade lite lösa planer om att ta en promenad nere vid Rynningeviken men den fick inhiberas på grund av ovan kommandes väta. Sen väntade jag på att två olika sällskap skulle dyka upp vilket inget av dom gjorde. Det ena innebar en klippning men då jag tröttnade på att vänta på någon som inte hörde av sig så avblåste jag det hela. Sen var det ett par som skulle hämta upp grejer men som jag inte hörde ett ljud ifrån så jag tar för givet att dom ser jag nog inte idag. Snart är det faddergala på KC så det ska jag gå på har jag tänkt. Sminket är på och snart ska klänningen på så nu sitter jag bara och chillar en stund tills det är dags att hoppa i klänningen.

Jag har motstridiga tankar i mitt huvud, två olika funderingar och båda lika högljudda. Den ena röran är min egen och den andra är inte det utan mer av något andra gör som jag inte gillar.
Men som sagt den mest högljudda är också den jävligaste, det blåser upp till oroligheter i mitt sinne och jag har liksom inget att sätta imot och det gör det nästan värre. Jag vill inte ha dom där och det rumlar runt i huvudet och jag har inget att sätta imot, när jag ropar så är det ingen som hör för min röst är klen och är inte så stark som det skulle behövas. Jag jobbar på, nån gång löser det sig väll antar jag...
Gillar inte hur andra är och väljer när det gäller mig, tycker det är rätt dumt stundom, jag spelar ingen roll, det går bra att torka av skiten på skorna på mig jag är ändå bara en skabbig jävla dörrmatta ändå. Jag är bra när jag uträttar någonting som kommer dom till del men när det inte finns någon uppenbar nytta eller fördel med mig så är jag bara en vanlig jävla dörrmatta.

Jag längtar till jul! Få samla hela familjen och rå om varandra, jag saknar Anna och Andreas, och Olle och hans Anna och lilla Majken, finaste pappa och Ulla-Carin, jag vill så gärna ha dom alla omkring mig. Ångest vad det gäller julklappar och att ha råd med sådana men hoppas hårt på att kunna glädja någon ändå, det brukar ju lösa sig... Julklapparna är inte grejen utan människorna, det är samvaron jag vill åt. Min älskade familj liksom.
Man kanske skulle ringa pappilutten.....

Hoppas denna lilla dalgång i humöret inte är en depp på ingång.... Maria sa när jag träffade henne i veckan att den MADRAS jag gjorde talade för att det inte var helt okej, att det fanns tendenser men att jag inte hade dom mest signifikativa tecknen på depp men några.
Jag har ju satsat allt på den här flytten och då har jag väll trängt undan all skit för att fixa flytten och sen när allt är klart med den då väller alla gamla skitkänslor fram och så blir det snöbollseffekt på allt.
Jävla skit kort och gått!!!!

Nu ska jag byta om. Kallt som bara den är det i min lägenhet!! Längtar till läggdags för där kan man ligga och mysa under alla täcken, ska nog ta fram ett tredje inför kvällen, sköönt!