Till mitt mig och mitt Lillhjärta

När hjärtat blöder och tårarna vill ut.
Måste vara stark, kan inte tippa inte ens en sekund.
För i samma stund är du borta - om jag bara blundar en enda liten stund
Små små vingslag ger inte ens en bris. Vila ut, stanna och trivs.
Du lila fågel i bädden där, du är inte den fågeln jag håller kär.
Tvivel om timmen räcker till, är tiden nog lång. Stanna för alltid, ingen sista sång!
För du min fantastiska och lilla ljuva, som en liten tunn och snövit duva.
Bli kvar här och kom i min famn, lägg ut ankaret och stanna i min hamn.
Jag vill alltid ha dig i min famn.
När du är på stormigt hav bogserar jag dig till en säker hamn.
Bogserfartyget är nu en sliten skuta, trött i varje fog, önskar sig att få sluta.
Men så länge du behöver skjuts till säker mark så lovar jag dig då är jag stark. För orkar inte du så orkar jag. Det går inte en dag utan att du finns i varje andetag.
Vi ska vinna mark, när du inte orkar så är jag stark
När dina ben dig ej bär - då finns jag för dig det är då jag bär
Dina tårar är mina tårar
Din gråt är min gråt
Och som jag älskar dig, du finns alltid med mig
Jag överger dig aldrig

De senaste dagarna har varit ett enda stort kämpande.kämpande mot kalendern, och för att inte tala om kamp mot klockan. Det har varit en oerhörd strid i känslolivet med rejäla ups and downs. Och för att inte nämna den största kampen - att försöka vara stark. Stark för min egen person men också stark för någon annan....
Gårdagen vill jag helst undslippa men hänt har hänt och det blev till det bästa till slut även om vägen dit var slitsam. Dagen igår lämnar fotavtryck på dagen idag så även om den är förbi så ser jag dess spår lite här och var i min verklighet och blir påmind om kalabaliken som var igår.
Dagen idag är inte lättare fast denna dag är mer stressad och fulknökad med göromål med små pauser. Först var det Försäkringskassan, men det blev inställt. Så då tog jag mig till kemlab och lämnade prover som egentligen skulle varit inne i fredags men som fallit bort i allt som varit. Sen en sväng till Eva och bara prata vilket var välbehövligt och skönt. Sedan till daglig verksamhet och hämta Lillhjärtats grejer. Sen åka hem med det. Sen handla. Sen skulle det lagas mat och lasagne var vad som blev. Jag mitt arma nöt stängde av ugnen när jag stängde av plattorna så gräddningstiden blev längre än brukligt dumt nog mitt i stressen. När jag sitter och äter så ringer min goa mormor och undrar om jag vill ha sällskap och såklart ville jag det. Jag har haft ett riktigt sug efter semla och sån tur hade jag ju så min bästa lilla mormor hade med sådana.
Mormor kunde inte bli här så länge eftersom jag skulle besöka Lillhjärtat. Dock när mormor gått såg jag ett sms från Lillhjärtat att hennes storebror skulle dyka in så då blev det besöket senarelagt och nu väntar jag på min storebror som ska komma och hjälpa mig med datorn.

Så konstigt, jag tyckte dagen med alla dess tider snurrade på för snabbt och jag önskade mig andrum men så när ett sådant uppstår så blir jag helt perplex. Liksom vart tog tiderna vägen, vart tog rushen vägen, vad gör jag med så mycket tid??? Hur hanterar jag en timme utan innehåll??
Det liksom är så att jag är inkörd på att det ska vara snabba puckar och fart i kalendern men sen när det inte är det längre så blir jag stående som ett fån och vet inte vad jag ska göra. Konstigt det där.....

Nu som sagt är min älskade störstebror på ingång för att assistera med datatrubbel. Han är snäll han min bror, ja båda faktiskt. Jag har en riktig praktuppsättning med bröder, två fantastiska män som ställer upp och som glädjer och styrker och som är värda all kärlek och som betyder massvis. Störstebror Micke är det som skall vara tekniker idag, han är go, har inte sett honom på länge så det är ett efterlängtat besök. Han skulle komma vid fyra tror jag så tills dess får jag väll sitta och vissla eller nåt.

Sen ska Lillhjärtat få sig ett besök av mig. Hon skall även få sig en mysig filt och lite kläder att byta om med. Quicknit medtages även för damen har för mycket tid och för lite att göra. Jag ska åka ditt och muntra upp mitt Hjärta. Hoppas broren får ordning på skrivaren så kunde man kanske fixa nåt åt henne.

Nu är det tilt i Hjärnkontoret så dagens rapportering får avslutas här.