I helgen är mina små fyrfota vänner här och förgyller tillvaron. Och det är verkligen så, dom är riktiga hjärtevärmare dom där små gosnosarna. Jag misstänker starkt att hade inte Milou och Lukas varit här så hade helgen gått i moll. Men nu hade jag sån tur att dom gick att hämtas redan på morgonkulan vid 9-rycket och ska vara här tills imorgon bitti vid ungefär samma tid. Det är såå härligt, dom gör mig verkligen så glad och lugn, dom är som de bästa chillpill tänkas kan och enda biverkan med dom är abstinensen när dom går hem. Finaste prinsarna ligger nu här i sängen med mig och myser. Snart skall förtäring serveras. Det blir dom vanliga kulorna spetsat med en klick hemgjort mos som jag inte fick i mig och några små korvbitar, det lär uppskattas kan jag säga ;) Dock den lille Milou ska ha en liten skvätt bara då han har lagt på hullet lite och dessutom så säger matte Gabriella att det brukar vara svårigheter att få på Milou kopplet efter en övernattning hos mig, hmmm.... Men han är ju så sööt, det går ju inte att motstå deras vackra små ögon när dom tindrar så rart mot en och lilla tassen klappar fint mot benet, då kan man ju inte säga nej.
Jag måste dock träna på det annars riskerar han att bli en bulldog och det vill vi inte vara med om :)

Förut var det promenad för gossarna. Vägen dit var inte den enklaste kan jag ärligt tillstå. Lukas var aningens motsträvig men långt ifrån så besvärlig som Milou var - han drog. Jag satte på Lukas täcke och koppel och om han hade kunnat prata så hade han muttrat vresigt är jag övertygad om. När han var klar försökte jag locka på Milou som var allestädes frånvarande. Efter ett visst rassel med godisburken så tittade han fram men tro inte han kom ända fram till mig nej nej. Först locka med godis och sen gå fram och ta tag i honom och sätta honom i hallen för påklädning. Även han hade nog dragit en butter ramsa och bligat surt på mig om han kunnat, dock det sista var fullt möjligt och tro mig det blängdes.

Här nedan följer redogörelse från promenaden.

Lärdom från hundpromenaden.
Alla och då menar jag verkligen alla snöbumlingar luktar spännande som bara den och skall inspekteras ingående.Däremot är all blöta såsom vattenpölar och vattnigt snöglopp otäcka saker och bör undvikas. Säsongens nya innedoft är Eau de Kiss. Att pinka på brorsan är inget fel alltså och görs då och då. Går du nånstans jag inte vill då sätter jag mig på tvären, bokstavligen, tills du fattat vart jag vill gå. Allt precis allt på promenaden är ätbart, allt från ankbajs, gamla tuggummin halvätna och kasserade apelsiner till en knappt identifierbar före detta banan. Eftersom dessa små tror att dom är kvarterspoliser så är det självklart beviljat från högre instans att skälla ut allt och alla man möter.
Väl hemkommen så måste kopplen av men det är motvilligt. Ibland måste man bada när man gnuggat sig i otäcka grejer så man stinker uthus, det är inte en populär övning kan jag säga men ett måste för att få vistas i möbler och över huvudtaget inomhus.

Det är som redan nämnts helt enastående att få ha dessa små vofflor. Ja och för dom som säger vaddå vofflor så säger jag jamen du vet hundar säger ju voff voff då måste de ju alltså vara just vofflor. Jag lärde mig det ordet på det glada 90-talet och har förvarat det i min minnesbank sen dess tillsammans med en massa annat onödigt vetande....

Nu skall snart middagen serveras. Jag antar att de nu så rart sovande små vofflorna kommer studsa upp på två röda när ordet mat uttalas. På morgonen när vi ligger i sängen och just vaknat nämner orden "gå ut" så blir det sparsamt mycket sparsamt med reaktioner och på sin höjd lyfts ett öra och ett öga kisar mot mig. Men när jag nu ställer frågan här i sängen "vill ni ha mat" så på given signal så går dom från noll till hundra på en tiondels sekund och blir till små ivrigt studsande gummibollar med fladdrande tungor och glasklar blick samt ett ivrigt gnyende för att påskynda processen. Då är det ingen som sover nej.

Mina prinsar, jag har lärt mig sen dom kom in i bilden hur mycket ett djur kan göra och hur mycket dom kan ge. Dom ÄR kärlek och dom ger oändligt med kärlek. Det är som att dom har någon slags radar inbyggd och har man någon liten skavank eller trasighet inuti så hittar dom den och lagar den med den sensibilitet och kärlek dom besitter. Det räcker ibland bara att se in i deras ögon eller att ha någon av dom i sin famn så smälter den stora isen inuti och ruffig insidesvinter blir till en härlig vår.
Dom vet nog mycket mer än vi människor förstår, dom vet om vi är ledsna eller glada och dom delar det med oss. För en hund kan du berätta alla dina djupaste hemligheter och den bevarar dom för sig själv och ingen annan får veta vad du sagt. En hund är trofast och en vän genom alla tider.

Glädjen över att få ha dessa små mirakel i helgen är stor, dom kan man säga är min bro över mörka vatten. Jag misstänker att hade dom inte varit här så hade inte helgen varit så fantastisk som den nu är. Som en bro över mörka vatten, så sant.

Nu serveras middag för fyrfotingarna så nu måste jag sluta :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...