Nattetid, och vad gör jag istället för att sova jo ligger och funderar hjärnan i kryss och fipplar med plattan. Sova är annars vad som rekomenderas vid denna timme, jag ska ju upp imorgon, men ja ja, sova kan man göra när man blir gammal. Men om det är till någon tröst så är jag inte inne på något otillbörligt, än iaf....
Ligger och funderar på olika saker. Till exempel varför en del tar bort och lägger till en på Facebook stup i minuten. Att bli borttagen är lite sårande faktiskt om det inte finns någon grund för det, för att sedan få någon lam förklaring och sen ett tag senare få vänförfrågan igen. Jag kan ju säga som så att denna person kommer inte bekräftas igen hur bra det än låter. Hade jag varit taskig eller gått till angrep då hade jag förstått det men inte när denne påstår sig vara en så god vän på telefon då börjar jag fundera vad det är som är konstigt.

Men skit samma jag tänker inte met på det nu, eller försöker iaf.

Jag undrar varför självhatet är som värst på kvällen, varför denna enorma våg av självförakt infinner sig nästan varje kväll - jag hatar den så hårt! Vill inte känna hatet bygga bo i mitt inre och föröka sig ut i varenda hörn av mitt väsen. Det är ett svart mörkt hat som gör ont som en käftsmäll från en hand iklädd rustning. Kall metall mot en av hatet kylig kind. Hatar det!!
Och det där när man ringer nån som inte svarar, väntar ett tag, några dagar eller så och vederbörande inte svarar ändå. Då blir självanklagelsen svårjobbad, tankar går som typ vad har jag gjort denne, den tycker inte om mig mer, ratad, hatad, vad har jag gjort....osv. Men det är ju inte ens säkert att man blivit ratad det kanske handlar om något annat. Men det är ju så infernaliskt svårt att tänka så, självhatet tar över. Men ja ja......

Sugen på bacon där jag ligger i sängen, sugen på det mesta faktiskt. Jag hoppas på mötet på onsdag att det ska ge något bra för jag vill kunna njuta av mat igen, njuta av godsaker utan att få bryt och panik över vad det ska stå på vågen sen.

Men nu är jag trött, nu vill jag sova.

Stod upp vid nio till klockans oljud. Klockan var ställd eftersom bästa vännen Annika skulle ramla in på morgonkaffe. Vi fick en god stund tillsammans med bra prat och varma drycker. De mesta ämnen avhandlades och det kändes fantastiskt att ha vännenmin här, hon är så värdefull för mig.

När min vän avgått så stod det ommöblering och städning på schemat. Det blev ett besök i källaren för att återinställa ett bord som fått flytta ner i källaren för ett tag sen i brist på behov och plats, men till min glädje så åkte det upp igen. Det bordet är speciellt för mig, det är hämtats i Gräve hos mormoroch det har tillhört hennes far min gammelmorfar. Det är ett gammalt bord med många år på nacken och är ett så kallat rökbord, herrarna satt väl och kontemplerade och sög på sina stinkpinnar medans dom avhandlade vad som då var på agendan. Jag tog för några år sen tillsammans med en god vän och målade det chokladbrunt så det är så fint tycker jag även om det nu finns lite skavanker på det, men vem har inte det, alla har vi skavanker. Jag tror bestämt att nu för tiden är det visst inne med skavanker, det kalas schabby chick. Ett urfånigt koncept där man sabbar nya möbler så att dom ska se slitna ut och sen säljer man dom snordyrt under beteckningen chabby chick.
Jag tänker lite som så just nu att jag har en himla massa skavanker på min kropp, själ och allt så då måste väll jag vara chabby chick och då också jäkligt inne, ha ha tänk att man skulle få nytta av skiten.

Tillbaka till dagen. Ommöblering avklarad städning likaså, jag behöver damma sen är det klart.
Det blev en liten sittning för att skriva lite och sen bör det bli förtäring för den här damen.

Jag är djupt farcinerad över antalet anmälda på föreläsningen jag ska ha 12:e december, det är det gigantiska antalet över 100 personer, och då är vi inte ens i närheten av slutdatum ännu. Vad ska det då inte vara den 12:e?? Detta är stort för mig för jag har nått mitt stora mål inom området. Jag sa för länge sen att när jag står på en stor scen och har så många åhörare så jag måste använda mikrofon då har jag nått mitt stora mål, då är allt fullbordat, då är allt komplett. Känns så stort altihopa, tänk liksom lilla jag, jag är ingen speciell jag är bara någon med en udda historia som lever mitt liv, tänk att jag ska få stå på en gigantisk scen och berätta för hundratals om min resa, det är överväldigande stort. Tänk att få nytta av alla år av problem och göra något bra av det. Jag är oändligt tacksam.

Maten dårå. Funkar sådär va, borde och skulle egentligen anstränga mig mer men gör det inte. Jag ska till Eriksbergsgården på onsdag och av någon anledning så är mattankarna extra skruvade just nu med konstiga utfall som jag inte begriper riktigt. Tankarna lever sitt eget liv och jag bara åker medoch har inget annat val. Iblan äts det och ibland inte. Jakten på siffror på morgnarna kvarstår och undanflykterna vid materbjudanden blir fler. Min egen flykt från maten när jag är hemma dominerar mina dagar och lyckan är tydligen att avstå helt med tanke på sifferjakten.
Men jag VET att jag måste äta något innan jag ska föreläsa så då blir det tvångsåtgärder för jag bara ska äta då oavsett om jag vill eller inte, det är en kamp och oftast går det bra.
Men jag hoppas verkligen på onsdagen och starten på ätstörningsenheten för jag vill ju egentligen inte detta även om jag allt som oftast tror det.
Dags att kämpa nu!!

Att ha städat och grejat är skönt, det känns fräschare och det är en lättnad.