Denna kväll bjuder på ångest. På menyn: gammal uppskrämd ångestbjäffs från förr. Efterträtt : en sjuhelvetes ångest. Ja just det förrätten, att vara tvungen att frisera och kamma till sina åsikter efter att fått pålyst för mig att det jag skriver passar inte alla läsare. Och vad gör vi med den informationen en ångestladdad kväll som denna......jo skriker from the top of my lungs: LÄS INTE DÅ!!!
För här ska fan inte friseras nåt, jag har min blogg för min skull och om någon annan tilltalas av den och vill läsa nån gång ibland så är det upp till den men gillar man inte upplägget så finns det miljontals bloggar att läsa.
Jag vill kunna vara fri att uttrycka mig, att skriva utifrån hjärtat för det är mitt sätt att vara och leva och det är väll aldrig någonsin någon som säger men Gud vad ful färg du har påminna ögon trä genast på ett par linser så du blir blåögd så man kan se på dig. Eller urs vad ful du är i håret så får du inte se ut klipp dig och köp hårfärg..... Not my kind of cupp of coffe!

Den där jävla å gesten som bor här nu då, jo den är av sorten som allt som oftast bor här nu och är kopplad till födointag vilket enligt nya ordningar är strängeligen förbjudet. Hata det vidriga as jag är som gick och köpte tacoingridienser, urs ditt svin hur kan du!! Jag var hungrig som man blir även om jag är av åsikten att hunger ska härdas ut inte åtgärdas. Men jag mitt sviskonhuvudgick iväg iväg till affären, skämdes hela vägen dit och hela vägen hem. La tillbaka grejerna flera gånger, ångrade mig och ångrade mig igen, ångesten red mig under hela tiden. Lommade hem, det kändes som om alla stirrade på min lilla genomskinliga plastpåse med köttfärs och tortillabröd, skämdes som en hund. Väl hemma gjordes maten redo. Åh vad jag hoppades att det som vanligt skulle "misslyckas" och bli oätligt, men tyvärr så blev det inte så. Mat åts, två små tacos fann sin väg ner i den lönnfeta buken som inget skulle ha egentligen. När de två fördömda tacosen från djupaste avgrund av helvetets hörn låg i min mage så kom från samma avgrund redan nämnd en ångest som inte går att beskrivas. Det var som att slaktas levande, att se på lem för lem avlägsnas med ett mycket trubbigt föremål och smärtan var oöverstiglig inombords. Hatet kom efter på en ful liten kälke. Vad har du gjort ditt dumma as?? Allt kommer vara förgävesnu bara för detta fattar du väll!!! Segertalet på vågen imorse som var det lägsta sen sjunde klass det kommer ju ha vänt och så kommer det stå 100 kg imorgon istället!! Hur dum får man vara egentligen, tänk människa!!!! Tanken på att stoppa fingrarna i halsen torterar mitt sinne en dryg stund, jag lyfter fettarslet från soffan och går dit........men jag min fega hund gör det inte. Sen vill jag ha tag i något att skära lite i mig med, ett rakblad eller så.........hittar inget. Men samtidigt finns också tanken jag vill inte förstöra med att skära nu efter allt jag byggt upp.....

Timmen är senare nu och närmare läggdags. Fast jag är fortfarande fast i tanken på hur otroligt fel jag är vilken jävla looser jag är, en FET looser.
Jag tror stenhårt på att när människor säger att jag ser tanig och mager ut så ljuger dom. Antingen för att vara snälla eller för att dom äcklas av allt svallande fläsk.
Det är dubbelt. Jag äcklas av allt enormt äckligt fladdrande fläsk som min kropp tyngs av men mina jeans i storlek 36 börjar bli för stora.
Jag hetsar mig själv till att inte äta och jublar när jag lyckats undgå mat en hel dag. Jag blir lurigoch trixig för att komma undan en måltid när andra insisterar. Jag tycker inte om det beteendet för det innebär ljug och det gillar inte jag.
Ja jag har ätstörningar, jag är fast, kommer inte ur själv. Imorgon tisdag så ringer chefen för Eriksbergsgården där ätstörningsenheten är och talar om vem som ska vara min behandlare och när jag ska börja. Jag är rädd men jag vill ha hjälp för det scenariot jag beskrivit är inte kul alls någonstans, det river i hela min själ. Jag vill ha hjälp för så här vill jag inte ha det.

Och imorgon kommer älskade lilla mormor, hur i hela friden ska jag ta mig ur att äta på resturang med henne, jag har ju ätit för en hel vecka idag jag får ju inte äta på resten av veckan nu. Älskade mormor hoppas hon förstår........det vet jag att hon gör.

God natt