Det finns en låt där en bit av texten lyder "fånga en ängel" och den hade jag kunnat spela idag för just idag blev jag fångad av en ängel. Min verklighet har varit lite skev och obekväm på ett lite irriterande och besvärande sätt, som i ett trollslag så förändrades precis allt. Allt blev med ens så rätt och så pånyttfyllt av en oändligt stor dos lycka kärlek och glädje. Det går knappt att beskriva, men jag har gjort mitt bästa så läs här under ;)

Idag på TGR hände den bästa finaste underbaraste grej på den här sidan nyår, jag smälte som en snögubbe i Sahara. Denna händelse var anledningen till att jag gick upp i morse och anledningen faktiskt till att jag lever och andas.
Jag står och plockar på ett ställe och pratar med en bekant till mig när jag plötsligt känner ett par små armar runt min midja. Förvåningen var total, jag tittar ner och möter ett par fantastiska ögon fulla med kärlek och glädje. En liten grabb med Downs syndrom står där och håller mig om midjan i en hjärtlig varm kram på ett sånt sätt som jag aldrig upplevt förut och jag har hallonsoda i hela mitt hjärta. Jag skrattar och kramar tillbaks, klappar på lillkillens huvud och språkar med hans sällskap som är förvånade över hans kärleksöverskott som han förärar mig. Vi står i omfamningen länge länge och jag var bara så lycksalig och varm i hela min själ, njuter och gläds. Lillkillen hette Jonathan och han och jag skulle jobba ihop och han skulle komma hem till mig. Och min kram var tydligen kvalitativ för han uppmanade tjejen som var där med honom att också ta sig en kram så det gjorde hon och vi skrattade gott båda två.
Han måste ha varit mitt hjärtas ängel för där och då kändes allt komplett och fullt av oändlig kärlek och det var så oändligt fint, det var liksom ett glittrande skimmer över det hela och jag var hög på livet.
Ja, det var för honom jag gick upp imorse. Det var han som rättade till allt snedpekande i mitt liv, hans kram var det finaste jag någonsin fått av någon och den absolut mest kärleksfullaste.
Jag vet att jag lever och jag är så glad för det!

Den lille grabben hade ett uppdrag att fylla tror jag för han förändrade mitt liv och min situation där och då med sin otroliga kram.
Jag kände ett smärre obehag som pyrde under ytan den här morgonen och förmiddagen, något som pågått en liten tid och som stört mig, jag funderade faktiskt på om jag skulle bli kvar hemma imorse, men jag åkte i alla fall och tur var väll det annars hade jag missat detta. För Gud vad jag inte velat vara utan detta möte!! En lite hjärtevärmare var han minsann denna fina lilla hjälte som vände ont till kärt.
Just den lille killen bevisar att världen är inte fullt så fucked up som man lätt tror med all skit som är däri.
Det finns en värld av vapen och ondska - men Jonthan, med sina kramar och oändliga godhet är vågmästaren som gör att inte ondskan vinner.