Vikt borde vara endast en siffra, en siffra på en våg som är lika lätt att få ur tanken som det är att kliva av vågen och därmed är siffran borta. En siffra för hur vår kropp mår och då ursprungligen relaterad till den som står på vågen och inte utifrån andras åsikt eller för den delen påtvingade ideal. Endast en siffra, det hade man ju i alla fall kunnat önska.....
I pressen basuneras dagligen ut nya metoder att tappa så mycket vikt som möjligt på kortast tid på det mest effektiva sättet. Där är det INTE endast en siffra! Du rekomenderas av påstådda proffs att äta en mikroportion av något grönt och sen ut och springa miltals tills du stupar. Gymmen är numera öppna även nattetid, se där, nu ska man kunna träna ihjäl sig också, det är väll för underbart....
Eller för att inte tala om (ö)kända bloggerskor som både svälter sig och sen talar om hur vidriga tjocka människor är, tjocka människor är lata och äckliga enligt dom och dom kommer att dödas av sitt eget fett, dom är patetiska och borde upplysas om hur äckliga och osunda dom är.
Det som verkligen är äckligt är deras sjuka åsikter! Deras jävla ideal där man ska se ut som ett snöre där sizeZero är passerad för ett par storlekar sen är det som är det sjuka i det här fallet.
Att man sätter denna vikthets på förstasidan och på löpet är att indoktrinera läsare och förbipasserande att vi är fel, hur vi ser ut är fel och vi är igentligen ett enda stort jävla FEL så stora vi är! För hur många har sizeZero, och av dom som har det hur många mår bra av det?? Det som är sunt förringas som förkastligt och en sund kropp blir till en osund kropp där fetma är vad det handlar om - på en redan sund kropp!!

Min väg med vikten då....
Jag har sen en bra bit tillbaka hamnat i felfållan och mer och mer blev just dom siffrorna på vågen det centrala i min dagliga livsföring. Under en period för inte alltför länge sen så var det siffrorna på vågen som bestämde hur mycket jag fick äta och hur hemskt vidrig jag var. Siffrorna styrde allt. Vågen blev min besatthet, det allting cirkulerade ekring. Jag jagades av siffrorna och jag trodde att rätt siffror skulle göra mig lycklig så jag jagade dom.
Jag tror det sköt fart ordentligt för några år sen när jag satt uppe sent en kväll och hamnade på bloggerskan Katrin Z's blogg där ett helt inlägg handlade om hur vidriga fula osmakliga osexiga dummma idiotiska och äckliga tjocka människor var och sen orerade hon långa haranger om detta. Jag läste allt medans tårarna rann eftersom jag insåg att jag var en sån hon skrev om, en sån ful och misslyckad äckelsnuskmänniska som knappt förtjänar att leva. Jag minns hur jag grabbade tag i mitt hull och tänkte detta måste bort för så kan man tydligen inte se ut.
Jag var väll i det närmaste normalviktig när detta hände men efter en period hade jag gått ner ca 30 kg. Jag har tampats med mina ätstörningar en längre tid och den sammanlagda viktminskningen alla tre stora nedgångar så har jag gått ner en bra bit mer än hela min kroppsvikt som jag har idag, bortåt 75 - 80 kg
Men det är ju fortfarande bara siffror!!
Tänk om det gick att få in det, att det är bara ett par siffror, men det är inte så enkelt. Det är nog ungefär lika svårt att försöka få in i huvudet som att tjejer också ska stå och kissa. För det första så är det sista smått ogörligt rent praktiskt men sen är det också FEL. Tjejer sitter killar står. Gå upp på morgonen OCH ställ dig på vågen. Det är en självklarhet!
MEN det är där vi har möjligheten att välja. För det första, måste du verkligen veta vad du väger, förändrar det strukturen på din dag eller hotar det dina livsuppehållande funktioner i kroppen? Svar nej, det är egentligen helt oväsentligt att väga sig varje eller varannan morgon, det förändrar ingenting!
Däremot har du en åkomma som kräver att du håller någotsånär koll på vikten så fine en gång i veckan det skadar inte. Men man behöver inte göra det till en rutin och sen värdera rubbet efter den, det är då siffrorna börjat jaga dig.

Jag ska ärligt medge att jag är fortfarande slav under vågen fast inte riktigt på samma sätt som förut. Om vi jämför så kan man likna det mot att jag satt i fängelset på en högsäkerhetsanstalt men har nu fått flytta till en öppen anstalt. Jag håller koll nån gång ibland men lägger inte riktigt lika mycket energi på det som förut, det är inte vågen som bestämmer vad jag får äta längre.

Men tänk om dessa mediaprofilerna, tidningsredaktionerna och allt vad det är visste vad dom orsakade undrar om dom skulle fortsätta att pumpa ut smalideal till gemene man - förmodligen!
Det verkar som om kvällspressen och alla blaskor och bloggerskor har tappat själ och hjärta, där sunt förnuft satt sitter nu en utmärglad varelse och torkar svetten ur pannan eftersom att dikta ihop veckans skit om bantning och etc tar musten ur den stackars ätstörda människan som tagit sunt förnufts plats.
Om Katrin Z visste om att hon bidrog till ett återfall för min del skulle hon reagera då, förmodligen inte. Och det är så tragiskt att hon inte inser att det hon knattrar ihop på sin svindyra lilla dator når omvärlden och inte bara henne och det hon skriver bidrar till en alltmer skevare och sjuk värld.

Vi tillåts inte vara dom vi är utan programmeras till att bli nickedockor under smalhysterins diktatur.
Det är dags att stå upp mot siffrorna!!!