Jag inväntar effekten av den nya medicinen som ska klubba mig och förhoppningsvis ge mig en hel natts sömn. Hittils endast ett stänk av lathet då soffan var mjuk, filten varm och intentionerna att resa på sig var svaga, ack så svaga. Jag petade i mig en relativt låg dos så jag har lite spelrum att höja sedan, men hittills har inte molnen lagt sig över mitt medvetande, jag väntar andaktsfullt.....

Fick reda på idag att Litiumkoncentrationen återigen ligger lågt, 0,37 vilket jag tror ligger under terapeutiskt fönster. Må bra-värde är 0,55 - 0,65 så nu fasar jag för en ny dipp i känslolivet som ännu värre kan föra mig till en inkvartering på Chateu avdelning Två vilket skulle vara rentav förödande, jag har ju jobb på gång och föreläsning inbokad. Men skam den som ger sig, jag har en sjuhelsikes envishet och det är bara att vara envis på det här området, envis som synden, att kapitulera under sjukdomen finns inte, det tillåter jag inte. Nu jeflar ska här kämpas!!
Jag ska till Affektiva och hämta extrados litium imorgon, jag fick som jag ville och fick till en höjning. För tänk om jag gått med på att gå på doktorns linje och ta ett nytt prov om en månad och tills dess ingenting då hade jag kunnat börja packa väskan på en gång. Men icke, det ska inte ske!
Jag har ju en dejt med Försäkringskassan den 5:e om att gå ut i jobb och jag är så enormt taggad inför det så inget får äventyra det. Kämpa Jenny!!

Imorgon då. Sova gott och länge är första prioriteringen. Sen åka och köpa en klämmis på Varsam, blir ojämnt ju, måste ju ha en i varje hand, det är viktigt sånt där. Sen projektgruppsmöte med Hjärnkoll. Sen, eller om jag gör det innan som sagt hämta medicin på Affektiva, och så sist tvättid kl 19. Det blir en del imorgon, jag behöver sannerligen min sömn.
Den efterlängtade släggan verkar inte komma till mitt huvud, jag får ta min vanliga Propavankoma och köra huvudet i kudden och tryna efter bästa förmåga.

Jag hoppas på imorgon, men nu är det natt, god natt till och med.